onsdag 31 maj 2006

Tack Max

Det har varit några dagar med många möten och mycket jobb, så Max har lekt med farmor och farfar och sovit hemma hos dem.

Alltid mysigt att träffas när man fått längta lite. Och gulligast av allt; min son hade plockat ett fång liljekonvaljer i skogen som han gav mig när vi sågs igen.

De doftar svensk sommar och det är underbart att vara mamma.

lördag 27 maj 2006

Max 5-års kalas i Sverige.


TÅRTA MED
GODIS-
KLUBBOR
OCH
JORDGUBBAR
OCH
SPANSKA,
SVENSKA
OCH
DANSKA
FLAGGOR.
BARNEN SAMLAS INNAN
JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA DIAMANTEN.
FARMOR SHERIFF GÖMDE SIG UPPE I SKOGEN
OCH ALLA BARN FICK VISA SINA ID-BRICKOR.


KORV-
GRILLNING
OCH
BUBBEL
FÖR
ALLA
VUXNA.

JA MÅ HAN LEVA
JA MÅ HAN LEVA

ALLTID MYSIGT
HEMMA HOS
FARMOR & FARFAR.


ETT FYRFALDIGT
LEVE FÖR MAX

HAN LEVE:
HURRA. HURRA.
HURRA. HURRA.




MASKERAD. LEKA.
SPELA BANDY.
GRÄVA I SANDLÅDA.
JAGA. GUNGA.
VATTNA. BUSA.




TACK FÖR
ATT NI KOM
OCH FIRADE
MED OSS.

FAMILJEN.

fredag 26 maj 2006

Paraply istället för solhatt.

Min son var glad idag. Det regnade. Äntligen några vattenpölar att hoppa i. Besök hos Folktandvården. Köttbullar och mos på Östermalmshallen. Fågelkvitter utanför fönstret. Partyshopping på Butterick's. Inhandling av ingredienser till jordgubbstårta på ICA inför morgondagens barnkalas. Ett potpurri av Allsång på Skansen på TV. Kan det bli mer Sverige?

onsdag 24 maj 2006

Sverige nästa.

Flyger till Stockholm idag. Stannar en vecka. Jobb och kalas. I Barcelona är det +25 grader varmt varje dag.

Visst kommer solen att skina i Stockholm också? Efter förra Sverigeresan låg jag förkyld i ett par veckor. Snälla snälla, låt värmen följa med mig upp till norr.

tisdag 23 maj 2006

Här ska integreras.

Snart är vi en av dem. Känns det som. Nästan. De senaste dagarna har vi haft några små framgångar att närma oss den katalanska gemenskapen.

Häromkvällen blev Max och jag hembjudna till polisfamiljen i vårt hus. Stark pappa. Snäll mamma. Söt son. Max och deras son skulle leka. Jippie, vad kul, tyckte jag. När vi kom hem till dem så satte sonen på sin Playstation och började spela Tekken 4 själv. Vi fick titta på. Tekken 4 ett spel från 12 år och det går ut på att sparka eller slå ned motståndaren. Max spelar fortfarande Bamse och Bolibompa på datorn hemma.

Är det detta som kallas kulturkrock? Jag försökte säga något om att det där spelet kanske är bättre lämpat för lite äldre barn. Mamman försökte byta spel, men sonen vägrade. Jag blev villrådig. Jag tycker det är viktigt att följa spelens åldersmärkning och jag vill inte att min son ska behöva titta på våld. Samtidigt kan jag inte tvinga på någon annan mina egna värderingar. Framför allt ville jag förstås att Max skulle få leka och göra något tillsammans med grannen - inte bara titta på när han spelade TV-spel på sitt rum. Klockan var ganska sen så vi tackade för oss och gick hem. Tror knappt deras son sa hej då. Nåväl, är tacksam att vi åtminstone blev hembjudna till en katalansk familj. Första gången. Och mamman var snäll.

Idag är en ny dag. Och jag är glad. Pratade precis med ordförande i den lokala fotbollsklubben. Max, som snart fyller 5 år är välkommen att börja träna nästa fredag. Presidente Juan Lucas var supertrevlig och betonade att klubben uppskattade medlemmar från andra länder. Vi pratade ganska länge. Han frågade hur länge vi skulle bo i Barcelona, varför vi bodde här och förklarade vilka typ av skor de unga fotbollspelarna använder etc. Längtar tills jag ska hämta Max på skolan, så att jag kan berätta. Han har länge pratat om att han vill börja spela handboll eller fotboll. En riktig sportgrabb måste ju få springa. Fortsättning följer.

måndag 22 maj 2006

Alltid lika våghalsiga.

Blir totalt livrädd när jag tittar ut från mitt skrivbordsfönster.

Vad gör gubbarna på taket mittemot? De ser ut som två små pluppar högst upp på det 16 våningar höga huset.

Inser de inte att de kan ramla ned? Det finns inget räcke. Är det bara jag som är höjdrädd i det här landet?

Jag kan inte koncentrera mig på mitt jobb.

Gå ner. Nu.

Tack!

söndag 21 maj 2006

Som Titanic - fast med ett lyckligt slut.

Ja, vad ska man säga? TACK Magnus kan man ju börja med. Vilken sanslös resa han har arrangerat och bjudit med oss på. Wow. Jag har blivit bortskämd en hel helg. Tack också till Lisa som lekte med Max i Barcelona, medan vi lekte lyxliv ute på havet. När vi lämnade Barcelonas hamn inleddes resan med det mest magiska fyrverkeri, som vi beundrade från vår hytt.

Inser att målgruppen för kryssningar inte längre är pensionärer, utan folk som jag själv. Tränade på gymmet med utsikt över Mallorca, spelade basket och fick spö i minigolf uppe på taket. På 5:e våningen intill shoppingstråket fanns en välbesökt elegant champagnebar och uppe på däck bjöd de på svalkande drinkar till soldyrkarna som simmat i bassängen eller badat i någon av bubbelpoolerna.

Vår hytt var helt makalös med egen balkong, dubbelsäng, soffgrupp, dusch, minibar, TV med nya filmer och roomservice. Italienarna klädde sig snyggast på lördagens smokingmiddag och jublet måste ha nått Ibiza när servitörerna sjöng Bella Note. Kanske låter det kitschigt, men jag köpte hela kittet.

Det fanns tyvärr inte tid att göra allt på en helg. Vi missade alla shower, isdansen och även BBQ på soldäck. Jag fick pedikyr och vi unnade oss massage istället. En italiensk frisör från Milano gjorde min håruppsättning. Idag har jag träningsvärk efter min timme i gymmet och Max tycker håret ser ut som en blomma.

Voyager of the seas var fram till häromåret världens största kryssningsfartyg och det kostade 5 miljarder att bygga. Totalt arbetar 1200 personer ombord från ungefär 70 nationaliteter. Och jag som tidigare bara åkt färjan över till Estland. Det här är inte samma sak. Inte alls. Kryssning i Medelhavet borde alla kunna unna sig.

fredag 19 maj 2006

Sorry Carola, Barça är större.

Jag ångrar mig. Spansk TV kan vara bra. För första gången i världshistorien fanns det TVÅ intressanta program. Dessutom direktsändning med svenska huvudpersoner i bägge fallen.

1. Carola kvalar i Eurovision Song Contest i Aten på TVE 2.
2. Barça och Henke Larsson firas på Camp Nou inför tusentals fans på TV3.

Det var inte ett svårt val. Barça är större. Måste erkänna att musiken och artisterna som uppträdde på Camp Nou var gräsliga. De hade INTE kvalat vidare i Aten. Trots det ville jag se varje sekund av det spektakulära firandet. När fyrverkerierna började i TV-rutan kunde jag se samma färger på himlen utanför vårt fönster när jag tittade upp mot Camp Nou. Magiskt nära.

Jag slog över i reklampausen. Värsta flytet. Nr. 20 presenterades. Carola. Blått. Guldigt. Vita tänder och intensiva ögon. Den spanska programpresentatören presenterade Carola i stora ordalag och t.o.m. efter låten fortsatte TV-rösten att berätta om Sverige och vår stora stjärna. Helt i linje med Sveriges PR-strategi. Bra jobbat. Fast den spanska telefonväxeln pallade inte trycket. Jag ringde och ringde, för nu får jag helt plötsligt rösta på "mitt eget land", men jag kom inte fram...Läste på nätet någon timme senare att vi gått vidare. Hurra.

I helgen ska vi ut på lyxkryssning. Jungfrufärd i Medelhavet för Voyager of the Seas. Overklig upptakt; när vi precis flyttat ned var vi i sportaffären och köpte gympaskor till Max. Min son började prata med en kille i samma ålder från Norge och vi hälsar på föräldrarna. De hade nyligen flyttat hit från Asien och svenska pappan skulle starta upp norska Royal Caribbean Cruises i Barcelona. Vi bytte visitkort, har setts några gånger och nu är vi bjudna på en Medelhavskryssning i dagarna tre. Helt fantastiskt roligt! Måste komma ihåg att hämta ut Henriks smoking.

torsdag 18 maj 2006

Barça - Arsenal 2-1

Magisk TV-kväll. Helt tyst på gatorna. Inte en bil hördes. Under hela första halvlek då Arsenal ledde med 0-1. Inte ett ljud. I andra halvlek, först i 76:e minuten lättar Henrik Larsson elegant bollen till Eto'o som placerar kvitteringen i den minimala luckan mellan Almunia och stolpen. Då förstår vi att ALLA i hela Barcelona tittar på Matchen. Utanför fönstret lyser stan upp. Vi går ut på terassen och hela stan skriker. Folk går ut på sina balkonger och vrålar, tutar och fyrverkerier skjuts upp i luften. Wow. Häftigt att alla delar samma upplevelse, samma glädje.

Alla utom min son. Den enda i familjen som talar katalanska: som ÄR Barcelona-bo nästan på riktigt. Han hejar på Arsenal. Jag förstår ingenting. Killen är 4 år. Varför tjafsa? Jo, eftersom pappa nu är på resa i England så vill han att Arsenal ska vinna. Helt logiskt för honom. Så vi sitter framför TV:n och jag skriker JA och han skriker NEJ när Belletti drämmer in in segermålet 5 minuter senare.

Nu är klockan mitt i natten och min son har somnat. Bilarna tutar fortfarande.

När vi går till skolan imorgon bitti får Max ta på sig sina Barça fotbollskläder med Eto'o nr 9 på ryggen istället för skoluniformen (om han fortfarande vill det). Klart man är lokalpatriot som nybliven invandrare.

onsdag 17 maj 2006

Ni borde få lite sol av oss.

Det är sant. Sverige är fantastiskt. Den senaste tiden har "alla" ringt och berättat om att sommaren har kommit till Sverige, det har varit +25 grader - och jag har känt mig glad. För det är faktiskt inte inte lika roligt att berätta att vi haft ca. 20 grader de senaste tre månaderna, när folk knappt orkar gå utanför dörren hemma i Sverige. Men vad har nu hänt? Samtalen om vädret har tystnat. Det är inte lika kul längre. Igår var det nollgradigt på kvällskvisten, frost på bilrutorna och regn på dagen i Stockholm. Det känns orättvist, även om regnet åtminstone hjälper alla pollenallergiker. Men det räcker så. Snälla, ge Sverige lite mer sol och värme NU. Jag vill att mina vänner ska bli glada och pigga! Dessutom kommer jag till stan snart och då vill jag äta hummersoppa på Sturehofs uteterass och dricka latte hos Lisa på torget.

Här pratar ingen om vädret. Nästan aldrig. Och särskilt inte idag. Det är ju UEFA Champions League final. Barça möter Arsenal i Paris ikväll. Större och viktigare än så kan det inte bli. Det är 25 grader varmt och hela Barcelona vibrerar.

tisdag 16 maj 2006

Gourmetmat en bit från Sverige.

I Sverige är hårdbröd reservmat, något som alltid finns hemma. Nu är det lyx. Åtminstone när min gourmetkock och äkta man är bortrest.

Ikväll åt jag kall kokt potatis skivad på ett hårdbröd med kaviar på. Man kan lägga på lite rå lök också. Supergott!

Allt utom potatis är inhandlat i matbutiken på IKEA Gran Vía L'hospitalet, strax söder om Barcelona.

Annars finns ju en av världens främsta restauranger här i närheten; El Bulli, som har tre stjärnor i Michelin Guide Rouge sedan 1997. Fast det är alltid fullbokat varje kväll i minst ett år framåt. På menyn finns exempelvis hallonluft. Det räknas som en rätt, men är bara en grej man inhalerar. Ganska experimentellt kan man säga.

måndag 15 maj 2006

Barcelona Zoo

Igår föddes en delfin på Barcelona Zoo. Vi fick smygtitta på den lilla söta en dag gamla delfinbebisen som simmade mellan två fullvuxna delfiner. Var det kanske föräldrarna? Om några veckor öppnar de upp delfinbassängen igen, så att alla besökare kan beundra den nyfödda. Jag måste dit.

Max farmor och farfar är här, för 7:e respektive 8:e gången. Kan det vara Max, Medelhavet eller soliga Barcelona som är det främsta lockbetet? I helgen firade vi farfars födelsedag med BBQ på stranden, denna gång grillade vi kyckling och drack vin.

lördag 13 maj 2006

Guide: Flyg till Barcelona

Lista på direktflyg mellan Stockholm och Barcelona:

Sterling: www.sterlingticket.com. Tidtabell:
Från Stockholm; måndag-lördag kl. 14.50-18.15.
Från Barcelona; måndag-lördag kl. 19.05-22.25,
Från Barcelona; söndag kl. 11.25-14.45.
Smörgåsar finns att köpa ombord.
Beroende på flygplanstyp, så visas ibland film.

SpanAir: www.spanair.se. Tidtabell:
Från Stockholm; kl. 15.00-18.30.
Från Barcelona; kl. 10.25-13.55.
Varm mat finns att köpa ombord.
Beroende på flygplanstyp, så visas ibland film.
Min favorit!

RyanAir, www.ryanair.com, kan vara billiga, men det är grymt jobbigt att flyga kl. 7.05 från Skavsta i Nyköping. Hemresan från Girona, 10 mil norr om Barcelona kl. 10.40 funkar bättre.

SAS, www.sas.se, köper in sig på SpanAirs direktflygningar. SAS egna plan mellanlandar i Köpenhamn.

Om man flyger från Göteborg så har Fly Me, www.flyme.se, börjat med direktflyg, men tyvärr bara på söndagar.

Fly Nordic, www.flynordic.com, använder Sterlings flygplan, förutom på lördagar.

Airtours, www.airtours.se kan ha schyssta paketresor med hotell. Det går även att boka endast flygstol.

Travellink, www.travellink.se, är en av de bästa sajterna som jämför priser mellan olika bolag och är ofta uppdaterade på specialkampanjer. Inte alla ovanstående flygbolag är med, med istället ingår de flyg som mellanlandar i Amsterdam, Köpenhamn, Frankfurt, Madrid etc. på vägen ner till Barcelona.

fredag 12 maj 2006

Grodprins.

Hur gulligt är inte detta? Min son fick en present av sin "blivande fru" i sin klass. Hon har nyss fyllt 5 år. De är helt otroligt söta mot varandra. Sover bredvid varandra på vilan. Och ger varandra pussar på kinden.

Jag kommer inte ihåg att jag själv blev kär förrän jag var åtminstone 10 år och det var nog inte ens besvarat. Nu bara måste han få gå kvar på den här skolan. Det här är på riktigt.

torsdag 11 maj 2006

To do: Laga bilen, betala räkningar & spela padel.

Bilen ska in på service. Jag har letat en Ford verkstad och hittat några telefonnummer, men inte pallrat mig dit. Häromdagen for jag förbi en Ford skylt på andra sidan stan, chansade och körde in. Lyckades boka tid och idag var det dags.

Nu sätts min spanska på prov. Lyckades förklara att Ford i Sverige skickat en inkallelseorder om att bilens bakvindrutetorkarmotor måste åtgärdas och med hjälp av min knaggliga spanska och lite teckenspråk tror jag att han förstod mig. Hurra hurra, en miniseger. Bilmekanikern log under nästan hela vårt samtal. Förmodligen lät det roligt när jag pratade. Jag förklarade och visade också en massa småfel som måste fixas innan garantin går ut i juni. Ofta kan det vara svårt att berätta även på svenska vad som är fel, för jag kan inte den exakta terminologin för bilens alla delar, så vi får se vad som är lagat imorgon när bilen ska hämtas.

Betalade mina svenska räkningar också, några veckor för sent, för min post har legat och vilat lite i Stockholm. I Spanien är det betydligt smidigare men desto tuffare med betalningen. Så fort man tecknar någon form av abonnemang eller ett löpande avtal så dras räkningen alltid automatiskt från kontot i slutet av månaden. Autogiro är ett krav för vatten, el, telefon, bredband, gymmet, revisorn, sociala avgifter, skolavgiften, hyran och mobilen. Aldrig en räkning i brevlådan, men alltid en överraskning att titta på banksaldot, eftersom alla möjliga dragit pengar från kontot.

Snart ska vi spela padel, nere på innegården. Padel är som en blandning av tennis och squash. Sporten är populär i Spanien och Latinamerika och på tävlingar spelar man alltid dubbel.

Sen ikväll blir det kladdkaka med grädde som Henrik och Max har bakat.

onsdag 10 maj 2006

Saknar det jag inte ens brukade göra.

När jag bodde i Sverige tittade jag nästan aldrig på TV. Hade inte tid. Och det fanns aldrig något bra program tyckte jag.

Nu är svensk TV en av de få saker förutom vänner som jag verkligen saknar från Sverige. Eftersom mina uppdragsgivare finns i Sverige så är jag i Stockholm ganska ofta. Förutom att köpa leverpastej, hårt bröd och blåbärssoppa, så älskar jag att titta på SVT och TV4. Känner mig hemma. Alla pratar samma språk som jag. De pratar om ämnen som jag kan relatera till. Och jag kan skratta.

Spansk TV är bedrövlig. Jag känner ingen samhörighet överhuvudtaget. Reklamfilmerna är pretentiösa; vackra människor som är snälla och duktiga. Ingen humor såklart. Eller helt fel humor. Ramla på ett konstigt sätt eller prata roligt med stora lösmustascher typ. Samma sak i programmen.

Men allra värst är förstås att alla filmer och program är dubbade. Det går ju inte att se en serie som ex. Desperate Housewives eller Prison Break när alla karaktärer pratar spanska. Inte ens om jag skulle förstå vad de sa. Dessutom är hälften av alla program är på katalanska.

Tack SVT som har så många bra program på nätet och TV4 som sänder nyheter online. Vi har inte lyckats hitta en videobutik heller, så vi köper DVD filmer, vilket blir lite dyrt i längden. Senast i raden är alla utgivna säsonger av 24. Vill köpa en CTU tröja att ha på gymmet. Fast jag inser att det vore rätt töntigt.

Gillar att lyssna på Pinks kontroversiella låt "Dear Mr President".

tisdag 9 maj 2006

Straffet kom nu 15 år senare...

Jag var duktig i skolan. I alla ämnen utom ett. När jag gick ut gymnasiet hade jag nästan bara femmor, några fyror och en enda trea. Det här var på den tiden då man fick betyg i siffror från 1-5.

Fast egentligen var jag kanske inte så duktig. T.ex. historieläraren var så imponerad av att jag hade 5:a på standardprovet i matte att jag fick 5:a även av honom. Och säkert gjorde flera lärare likadant.

Tillbaks till min enda trea. Som dessutom var en riktigt svag trea. Jag hade t.o.m. nyligen höjt den från en tvåa. Naturligtvis var detta ämne spanska.

Jag var sååååååååååå dålig på spanska. I de flesta ämnen kunde man klara sig på proven genom att hänga med på lektionerna. Men inte på spanskan. Man måste plugga. Och jag var bara sämst. Inte blev det bättre av att tre av veckans spanska lektioner var dagens första lektion, kl. 8.10, och jag som är extremt morgontrött kom konstant för sent eller halvsov på lektionerna.

Och nu bor jag i Spanien. Jag klarar inte ens av att handla skinka utan att tvinga fram några ord på spanska till damen i charkdisken. Jag kämpar dagligen. Och blir utskrattad och hånad. Det är tragiskt. Det enda ämne från skoltiden jag verkligen har nytta av i livet är det jag absolut inte lärde mig. Är det detta som kallas ödets ironi?

Jag vet, jag måste börja plugga nu. Jag vet, jag måste. Men jag gruvar mig. Jag hatar språklektioner. Dåliga minnen. Men jag förstår förstås att det är enda chansen att blir någorlunda accepterad. Även om Barcelonabor vill att du talar katalanska, deras modersmål, så är spanskan åtminstone ett steg på vägen.

Några exempel på jobbiga vardagssituationer:

* Ringer till Movistar (mobiloperatör) för att aktivera mitt abonnemang för internationella samtal. Efter telefonkö i 30 minuter och när jag krampaktigt försöker få fram det jag vill säger de: "Que?" tre gånger och slänger därefter på luren. Detta händer typ 10 gånger och efter två dygn i telefonkö lyckas jag bli kopplad till den engelskspråkiga avdelningen.

* Min son har haft det lite svårt i skolan eftersom han inte förstår någonting och ingen förstår honom. Jag vill ju gärna hjälpa till och ler gulligt mot barnen och säger typ: "Hej, hur mår ni?" och när de svarar artigt så ler jag bara idiotiskt, eftersom jag inte fattar vad de säger. Så istället för att vara den där coola omtänksamma mamman som alla barnen vill prata med, så blir jag den där korkade ungens ännu mer korkade mamma som inte heller fattar någonting, fastän hon är vuxen.

Myten om blonda svenskor blir inte mindre sann med mitt ständiga leende och begränsade ordförråd. Tyvärr. Det här får bara inte fortsätta. För Sverigs ära har jag plockat fram mina gamla gymnasieböcker från 90-talet. Borde anmäla mig till en kurs också. Snart.

måndag 8 maj 2006

Förskola: Barcelona versus Stockholm

Det är vardag igen. Min son Max, som är drygt 4 år är på förskolan och jag ska jobba. Som mamma är min son förstås världens viktigaste person och jag vill att han alltid ska vara trygg och bli en lycklig människa. När vi nu valt att flytta utomlands har jag ett stort ansvar som förälder. Min son ska ju också trivas och få en chans till ett bra liv, både nu och i framtiden. Självklart är dagis och skola annorlunda här. Jag oroar mig över vad som är rätt för honom. Inget är ju som det "ska vara".

Efter drygt ett halvår har Max börjat förstå och kan prata någorlunda med lärare och klasskompisar, men vi vet inte hur mycket, eftersom vi själva inte kan katalanska. Nu har han vänner och har t.o.m. träffat flickan han vill gifta sig med... Men det var tufft i början när han grät och klängde sig fast vid oss varje morgon under nästan en hel månad och sa: "Snälla mamma/pappa lämna mig inte här, jag har inga kompisar och jag förstår inte vad de säger". Min man var redo att flytta tillbaka till Sverige, medan jag slet Max ifrån mig och snörvlade på vägen hem med en övertygelse om att det snart kommer att bli bättre.

Min personliga erfarenhet och jämförelse mellan förskolan i Stockholm (Sthlm) respektive Barcelona (BCN):

Sthlm: Privat förskola i Stockholms innerstad
BCN: Katalansk privat förskola i stadsdelen Poble Nou i Barcelona

Sthlm: Möjligt att börja efter 1 års ålder.
BCN: Möjligt att börja vid 4 månaders ålder.

Sthlm: Språk: svenska
BCN: Språk: katalanska och engelska (inte spanska!) Barcelona tillhör ju Katalonien och här finns det katalanska skolor och internationella skolor, men inga spanska skolor, vilket är ett problem för övriga spanjorer och oss som inte planerar att bo här hela livet. Vi bor en timmes resväg från någon internationell skola och har därför valt en privat katalansk skola nära hemmet.

Sthlm: Maxtaxa 1 260 kr/mån
BCN: Månadsavgift: ca 4200 kr/mån: 250 Euro+ mat 160 Euro + mellanmål 26 Euro. Dessutom tillkommer kostnader för skoluniform och utflykter. Skolan finansieras endast av elevavgifter och får inga statsbidrag.

Sthlm: 20 barn och tre personal, varav en förskolelärare. Blandade åldersgrupper.
BCN. 12 barn och en lärare. Alla elever i Max klass P4 är födda år 2001.

Sthlm: Lämning före 9.00. Hämtning under eftermiddagen. De flesta barn gick hem mellan 15.00-16.00. Max var oftast kvar själv vid 17.00.
BCN: Alla lämnar 9.00. Alla hämtar 16.45. Skolporten är även öppen kring lunchtid för de barn som äter mat hemma. Övriga tider är skolporten låst.

Sthlm: Snygga dyra märkeskläder eller Spindelmannen-Stålmannen-Batman kläder
BCN: Skoluniform

Sthlm: Jättetrött kille som ville äta och sova efter en stökig dag på dagis.
BCN: Pigg kille som vill leka efter en stillasittande dag med eftermiddagsvila/siesta på förskolan.

Sthlm: Fri lek, rita, måla och bygga, social träning. Fokus på att lära genom lek.
BCN: Bokstäver, siffror, Mozart, schack, Leonardo da Vinci. Fokus på inlärning, bildning och arbete i skolböcker.

Jag kan tycka att det är synd att det är så mycket undervisning här. Max fick t.ex hemläxa i sin skrivbok när vi åkte på semester till Australien tidigare i år. Däremot tycker jag att det är bra att barnen redan från 3-års ålder har daglig undervisning i engelska, vilket inte minst var praktiskt när han lekte med mina vänners barn i Aussieland.

Det är bra med skoluniform för ingen blir utanför om de har "ocoola" kläder. Redan när Max var 2 år vill han ha Spindelmannen kläder "som alla andra".

Som svensk gillar man ju svensk förskola. Det känns tryggt och bekant. Numera ser jag också fördelar med vårt nya system. I Sverige är vi duktiga på fakta. Under min skoltid lärde jag mig allt om rullstensåsar och moräner. Men däremot blev åtminstone inte jag "bildad" förrän under gymnasieåren då vi läste filosofi, etik, idéhistoria, musikhistoria och konstvetenskap.

Här lyssnar 4-åringarna på klassisk musik och har Da Vinci som tema i skolan. Schackläraren kommer till skolan en gång i veckan, så Max gjorde min Londonväninna schack matt förra helgen. När det var karneval i skolan klädde barnen ut sig till figurerna i Mozarts opera Trollflöjten istället för Spindelmannen. Det vi svenskar tycker är "finkultur" blir en naturlig del av barnens liv och inte särskilt märkvärdigt. I den bästa av världar kommer denna generation att växa upp och inte bli lika styrda av kommersiella marknadskrafter och oroliga för att inte vara tillräckligt trendiga. De kan vila i sin kunskap om andra värden och skapar sig en medvetenhet som förhoppningsvis sträcker sig bortom vilken dokusåpakändis som legat med vem under tonårstiden.

Antingen kommer min son att bli professor vid Harvard eller också skoltrött drop out redan vid 12 års ålder.

söndag 7 maj 2006

Gokart + Grand Prix = Snäll fru

Första och sista gången jag satte mig i en gokart var en total förnedring. Min dåvarande klasskompis Henrik ville leka och bjöd med mig till en gokartbana vid Umeå flygplats. Jag var 20 år, lång och smal. Tyckte jag. Supertjocka gubbar satte sig i den lilla "bilen" bredvid mig. Själv fick jag inte plats. Mina höfter var för breda! Och jag har INTE breda höfter eller bred rumpa heller, varken då eller nu, 14 år senare. Den lilla ministolen rymde bara pyttesmå killrumpor utan höftben. Jag fick stå bredvid och se stans lönnfeta gubbar och min blivande man köra runt varv efter varv och jaga varandra. Sedan dess har jag vägrat.

Idag fick samma man bestämma schemat. Det blev gokartrace med/mot vår nya kompis Marcelo från Argentina/USA/Tyskland/Schweiz, som också bor i Barcelona och svenskfinska basisten/musikproducenten Heikki, som är här över helgen. Det var fullbokat på stans fränaste indoorbana så vi drog till ett sunkigt gokartställe, som ligger precis intill motorvägen vid Castelldefels, där det för övrigt alltid står sorgsna glädjeflickor i vägkanten och väntar på kunder. Gasen i botten och lättaste föraren vann. En liten spanjor på 14 år spöade alla. På eftermiddagen såg vi Formula 1 Grand Prix hemma hos Marcelo och Lena. Schumacher och Ferrari segrade. Alonso från Spanien kom tvåa.

Under Australiens Grand Prix år 1989 jobbade jag i vinodlare Andrew Garretts VIP-tält nere vid banan. Det regnade och det mest spännande den helgen var att hälften av bilarna körde av eller krockade. Då applåderade alla, men jag tyckte mest att det lät för mycket. Jag fattar inte riktigt grejen. Men jag förstår att jag idag är en snäll fru som hejar, tittar och är någorlunda tyst. Lyckligtvis har tävlingen ett slut och vi kan prata igen, bada i poolen, äta feta biffar och mumsa på den fantastiska sallad som Penélope Cruz kompis Lena Victoria blandat ihop. Slutet gott allting gott. Nästan. För kommande helg ska hela Formula 1 cirkusen hit till Barcelona.

lördag 6 maj 2006

Vem gav dem vingar?

Jag ser trafikolyckor varje vecka. Det känns som att alla katalaner/ spanjorer tror att de är odödliga i trafiken. Kanske är de fatalister och är övertygade om att ödet redan är förutbestämt. Därför spelar det ingen roll om de kör onykter, alldeles för fort, mot rött eller gör en omkörning där det är helt omöjligt. I korsningar lämnar den som är mest rädd företräde, typ. Ingen verkar tro att trafikolyckor händer just dem. Jag vet inte. Det tar lite tid att vänja sig.

I samma galna anda kändes lördagens höjdpunkt: Red Bull Air Race. Spektakulärt skådespel där världens skickligaste piloter tävlade i luften mellan koner ovanför vattnet. Vi hade BBQ på stranden, grillade gambas och drack öl med våra nya vänner Kristin och Charlie med utsikt över loopar och trixiga flygningar i hinderbanan tillsammans med tusentals andra människor som tagit sig ner till havet. Kan det bli bättre? Nu vet jag varför vi flyttat hit.

fredag 5 maj 2006

Jag är en nybörjare.

Jag är nybörjare på att blogga.
Jag är nybörjare på spanska.
Jag är nybörjare som invandrare.

Det är läskigt. Fast det är viktigt.

Jag visste facit när jag bodde i Stockholm. Det är tryggt att luta sig mot sina vanor. Allt var enkelt. Ja inte riktigt allt. Men jag visste hur saker borde vara i alla fall.

Nu är det svårt med allt. Jag vet knappt vad min revisor pratar om och hela min ekonomi vilar i hennes händer. Jag måste verkligen anstränga mig. Och vilken lycka när jag lyckas köpa rätt saker i affären, beställa bredband i hemmet. Och det funkar. Vardagen är helt plötsligt spännande och jag uppskattar små små framsteg varje dag.

Vi har flyttat från Stockholm till Barcelona.

Livet är nu mer ovisst, svårare, ensammare fast mer utmanande och betydligt mer levande. Vi vet helt plötsligt ingenting om någonting. Nästan. Och varje dag blir en seger eller ett totalt missförstånd.

Hur börjar man i en ny stad, med ett nytt språk i ett nytt land? Varje ny bekantskap kan bli en vän eller någon du bara träffar en gång och aldrig mer. Varje café kan bli ett stamhak eller ett one-night-place.

Kommer vi att trivas, lära oss språket och få vänner? Eller kommer vi att famla i mörkret i evighet. Jag vet inte vad som ska hända eller hur något borde vara. Det finns inget facit. Jag känner att jag lever.