torsdag 15 juni 2006

Farliga sjukdomar bör förbjudas.

Min son kom hem från lägret igår. När barnen steg av från bussen såg de ut som ett rugbylag som spelat en tuff turnering. Julia hade skrubbsår i hela ansiktet, Marc hade blodiga knän och Judit hade ett sår vid ögat. Min söta prins var hur trött som helst och hade ett rödöga, som nog snart blir ett blåöga. Någon äldre kille från en annan skola hade kastat en tennisboll på honom. Fast alla barnen log och såg nöjda ut.

Max berättade att de hade varit ute sent på kvällen och smugit runt med sina ficklampor. Han hade varit rädd att någon fröken skulle skrämmas, busa eller spöka. Men inget hemskt hände. De hade plockat krabbor och lekt på stranden. Killarna hade spelat fotboll och han hade också spelat schack mot en kille i 5:an, där barnen är födda år 2000. Motspelarens klasskompisar hade hejat och hjälpt den andra killen, men jag tror ingen riktigt vann. Hemma spelar vi schack varje kväll och vanligtvis brukar jag göra schack matt ganska enkelt på Max, men igår tog han alla mina pjäser utom kungen. Extremt genant.

Fast idag är jag nedstämd. På lördag ska Max ha barnkalas för sina vänner här i Barcelona. En av Max kompisar kommer inte. Hans svenska mamma mailade imorse. Deras 4-åriga son har fått leukemi och får behandling på sjukhuset sedan några månader tillbaka. Det är vidrigt. Jag känner mig jättedum som inte hört av mig på länge. Inte vetat någonting. Inte gjort någonting. Inte sagt någonting. Bara levt vidare mitt liv som vanligt.

Pratade med min man, som är läkare och han berättade att numera botas nästan alltid denna form av cancer, men att det kommer att bli en jobbig tid. Fy fy fy. Tänker på dem. Barn ska inte drabbas av hemska sjukdomar. Det är orättvist. Undras hur jag kan hjälpa till?

Kanske är det att vara för ärlig och uppriktig, men jag berättade för Max imorse att hans vän inte kan komma på kalaset för att han är sjuk. Jag förklarade att pojken hade fått ett gift i blodet och att han får hjälp på sjukhuset, men att medicinen är så stark att man blir trött och att t.o.m. håret ramlar av. Då svarade Max; men då kommer han ju att se ut som Henke Larsson. Han har tydligen sett att fotbollsstjärnan har ultrakort hår. Naturlig barnlogik. Max tyckte också att vi borde köpa en vattenpistol i present - så att pojken ska bli glad.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Here are some links that I believe will be interested

Anonym sa...

I love your website. It has a lot of great pictures and is very informative.
»