torsdag 28 september 2006

Hurra, bebisen står på huvudet!

Det måste ha skett i söndags - när hela magen lekte tvättmaskin. På tisdagens ultraljud låg Ted äntligen med huvudet nedåt. Visserligen med ansiktet utåt och lite vid sidan, så han måste skruva sig ett varv och trycka ner sig ordentligt. Men han är på gång.

Upptäckte en annan grej också. Ted är visst ganska stor...uppskattas väga 3,4 kilo redan nu!!!! Den sista tiden ökar bebisar 200 gram per vecka. Och det är en månad kvar.

Hur ska han få plats? Både i magen, utan att den börjar brista...och sedan när han liksom ska ut.

Aj.

måndag 25 september 2006

Firade "La Mercè 06" på stranden.

Barcelona har firat festivalhögtiden La Mercè i helgen och det innebär lokal helgdag idag måndag. Endast i Barcelona.

Det regnade tyvärr när våra svenska vänner Jonas, Agneta & Wilmer landade i fredags. Nej, nej, nej, tänkte vi, för vi vill alltid visa stans mest fantastiska sida när vi har besök från Sverige. Gästerna måste ju få en härlig avkopplande semester när de tagit sig tid att flyga ner.

Men idag sken solen (hurra, hurra) och då passade vi på att ha en härlig sommardag på stranden. Vi badar i de stora vågorna; alla utom en vuxen. Som vanligt stirrar alla andra solbadare när vi grillar kyckling, korv, majskolvar och kött på vår klotgrill en bit från havskanten. Kanske tittar de för att de också blir hungriga - eller också för att det är olagligt att grilla. Jag frågar inte.

Framåt kvällen köper vi glass och lyssnar på DJ:n som spelar skön dansmusik på vinyl vid strandcaféet - och vi drömmer oss tillbaka till livet före barn. Istället för att dansa loss, går vi hem och nattar barnen...

Småpojkarna är superkaxiga och ligger i samma rum och pratar hemlisar med stängd dörr tills den ena somnar och då blir plötsligt mamma viktig igen - för den som är ensam vaken. Stor blir liten ganska snabbt ibland.

Jo, i övrigt så missade vi förstås alla de 500 aktiviteter som stan har anordnat just för att fira denna högtidshelg. Det får bli något annat år.

söndag 24 september 2006

Någon skämta med mig aprilo.

Allvarligt. Hur mycket kan ett litet foster röra sig i en trång livmoder egentligen? Min lilla bebis har haft party där inne i magen idag. Dansat som Justin, boxats som Tyson och försökt hoppa som Holm. Hallå, du bor i min mage. Lugna dig. Du rör dig så mycket att jag mår illa och sparkar så jag kissar på mig. Skärp dig. Jag kan inte ligga, utan att nästan kräkas. Jag kan inte stå utan att bli helt yr och matt. Jag kan sitta och bara ha halvont. Men stolen är inte sådär jätteskön. Och jag är sååå trött och vill bara vila. Tittar ner mot magen och förundras. En knöl på ena sidan som plötsligt rör sig över till nästa sida. Var det din fot eller rumpan? Håller du på att försöka vända dig? Det verkar inte gå sådär jättebra. Magen spänner. Kan jag hjälpa till? Aj, vad du trycker hårt.

På tisdag är det tid för ultraljud igen. Då får vi se om du lyckats göra en volt och landat med huvudet nedåt. Sedan är det bara en månad kvar.

Det känns som en evighet.

lördag 23 september 2006

Tur i oturen.

Min historia börjar i somras, när sonen ritade ett konstverk på bilens ena sida. De fina figurerna som han ritat i smutsen på bildörren, blev minnesvärda repor i lacken. Dessutom körde en bil på oss i ett parkeringshus så vi fick en snygg buckla ovanför bakhjulet också.

Tur i oturen nr. 1: Både bucklan och reporna är på samma sida av bilen, så vi behöver bara lacka om halva bilen.

Sedan har vi ju sensommarens ångestprojekt: utflytt från vår lägenhet på Riddargatan. Det kom rätt plötsligt och under hela augusti har vi sorterat, packat kartonger till förråd och till Barcelona, skänkt kläder och allt vi inte behöver till Myrorna och sålt resten av möblerna via Blocket. Roslagen Flytt hämtade 8 kubikmeter saker i mitten av augusti och resten skulle vi ta med i bilen när vi åkte ner med biltåget i slutet av augusti. Men så var det ju det här med reporna och bucklan, som behövde lagas. Och vagnskadeförsäkringen som bara gäller på svenska verkstäder. Vilken otur, tyckte vi, att bilen inte hann bli klar innan vi skulle resa tillbaka ner till Spanien. Vi fick avboka biltåget och fick tyvärr bara tillbaka hälften av pengarna. Fick flyga ner till Barcelona istället - och bilen blev kvar i Sverige.

Tur i oturen nr. 2: Vi hann inte packa ner allt som skulle till Spanien i augusti, så denna vecka kunde Mannen flyga tillbaka till Sverige, sortera upp det sista och packa in allt i den nylagade bilen och köra iväg med en fullpackad bil. Korrigering; en SUPERPROPPFULL bil. Varken jag eller sonen hade fått plats. Det fick däremot cykeln och hundra andra objekt. Absolut ingenting viktigt blev kvar i Sverige, tack vare att vi kunde packa ner det allra sista med den försenade nylagade bilen. Hurra.

Och så var det ju det här med älgen. Eftersom en flyttbil känns lite osäker, så ville vi packa in alla värdesaker i bilen; som tavlor, datorer och projektorn etc. När Mannen i måndags körde ner för att jobba på röntgenveckan i Örebro, så fick bilen stå hos en kollega ute på landet i närheten. Där det är tryggt. Men så en kväll kom kollegan ut på gården - och stod öga mot öga med en ÄLG, som blev så rädd att den sprang i full fart rakt mot vår svarta (i mörkret nästan osynliga) bil!!!

Tur i oturen nr. 3: Älgen tvärnitade och svängde undan precis framför bilen - och vår bil klarade sig med någon millimeters marginal. Galet tragikomiskt om vår parkerade bil hade blivit påsprungen av en älg. Vilken revansch för skogens konung.

Vi kan pusta ut och tänka på att äntligen är lägenheten i Stockholm tom och urstädad och alla saker ligger tryggt i den nylackade bilen.

Besökarna uppskattade den spanska buffén i Telemedicine Clinic montern och efter en knapp vecka på mässan i Örebro kör Mannen vidare ner till Göteborg - kraftigt försenad - och hinner precis med bilfärjan till Kiel. Sover på båten under natten och åker upp på biltåget i Hamburg med sin nyköpta biltågbiljett dagen därpå. Ingen risk att få vare sig inbrott i bilen, eftersom han inte sover på något hotell längs vägen, eller att krocka på Autobahn. Han kan lugnt somna in på det skumpande tyska säkra tåget tillsammans med flera hundra tågbilåkande pensionärer.

På natten blir det strömavbrott och tåget står stilla. Ingen vet varför. Efter 26 timmar är de framme i Narbonne i södra Frankrike och tåget är då 5 timmar försenat. När Mannen ska köra ner bilen från tåget förstår han varför det varit strömavbrott under natten. Nästan ALLA bilar på övre däck har blivit kraschade av en nedfallen elledning och det har regnat in i några bilar och flera av bilarna kan inte köra vidare. Hur skadad blev vår bil? Vi vill inte behöva hämta vår trasiga bil med fuktskadade grejer 20 mil upp i ett annat land en annan dag.

Tur i oturen nr. 4: Visserligen är vår fina nylackade bil inte lika fin längre. Vi har fått några nya bucklor och vindrutan har fått tusen sprickor och är nästan helt krackelerad, men dessbättre inte totalförstörd. Mannen lyckas köra ner till Barcelona, utan att det varken rinner in vatten på våra ömtåliga saker eller att framrutan ramlar in. Det får man vara tacksam över.

Det kunde ha varit mycket värre. Och jag har ett nytt projekt att ta tag i denna vecka. Bilreparation igen. Man kan inte annat än skratta.

fredag 22 september 2006

Bloggvärlden är fantastisk

I tidningarna skriver de om militärkuppen i Thailand. Eftersom pappa är där just nu så blir jag lite orolig. Letar fakta på nätet och hittar några svenska bloggare som bor i Thailand. De skriver på svenska om händelserna, om sin vardag på plats och visar bilder, utan att informationen går via sensationspressen och jag blir lugn igen.

Njuter av bilderna som bloggaren "GuavaJuice…från Thailand på ren svenska" publicerat med orden:

Bara i Thailand…
Thursday 21 September 2006 @ 11:12
…kan en militärkupp förvandlas till ett jippo. En familjeutflykt, som att gå på cirkus, eller på zoo. Bara i Thailand.


Jag håller mig uppdaterad online och hoppas att det fridfulla lugnet håller i sig där nere.

GuavaJuice skriver vidare på sin blogg:

Detta var en vanlig syn i gårdagens Bangkok, dagen efter kuppen. Folk visar sitt stöd till militären genom att ge dem blommor. Jag skulle vilja skrika “Power to the People”, men här är det mer Flower from the People. Men man ska väl inte klaga. Thailändarna verkar nöjda. Allt är lugnt. Inte ett enda skott avlossades.

Vill passa på att hylla Internet och användarvänliga bloggverktyg samt utropa slagorden: Med utblick i det lilla får du inblick i det stora och genom ett enkelt litet klick, tar bloggaren med dig med ut till världens alla vrår.

torsdag 21 september 2006

Beslut är bra.

Älskar att fatta beslut. Hatar att vela. Man vänder och vrider. Oroar sig och funderar. Fram och tillbaka. Jag är sån. Det tar en evighet innan jag bestämmer mig. Men när väl beslutet är fattat, då blir jag lugn. Visst, det kan vara fel beslut, men det är irrelevant. Den jobbiga perioden för mig är att gå och fundera. När jag äntligen tagit ett beslut, så är jag övertygad om att det är rätt beslut. Jag backar inte.

Det finns stora beslut. Som t.ex: Är detta mannen i mitt liv? Själv velade jag några år. Vadå, det är väl inte så konstigt, jag var bara 20 år när vi träffades. Det är ju sunt. Ville varken flytta ihop eller gifta mig eller något sådant larvigt. Vi bodde i olika städer. Åren gick. Men så en dag hade jag bara bestämt mig. HONOM ska jag ha. Resten av livet. Det var klart.

Men vad hände? INGENTING!!!! Men, hallå!!! Du måste fria någon gång!!!!!! Han borde ju fatta. Jag gjorde mig snygg från topp till tå vid varje passande tillfälle. Fotograferade varje möte - för att minnas THE MOMENT - som inte kom. Jag vill ju nu. Haja!!!! Månaderna gick. Tänkte inte på att man måste vara två om ett sånt beslut.

Men i alla fall, nu är vi gifta och jag vill ALDRIG skilja mig. Vi ska leva lyckliga tillsammans tills vi blir jättejättejättegamla och fortfarande vara gulligt kära i gungstolarna framför brasan. Punkt.

Ja, sedan finns det mindre beslut; Som vilken barnvagn man ska köpa. Jag har ältat och ältat. Varför finns det inte likadana barnvagnar som i Sverige? Jag vill ha en vanlig Emmaljunga, men leveranstiden är 1-2 månader och sedan ska någon ta hit den, och ifall den går sönder, så gäller försäkringen bara i Sverige etc. etc. Så allt har känts väldigt meckigt.

Men så idag, fick insikt om att jag faktiskt ska föda om drygt en månad - och att leveranstiden för en barnvagn också är drygt en månad - så jag bestämde mig. Gick till barnbutiken precis när de öppnade, tittade i katalogen, valde vagn, färg och tillbehör, betalade och så var det klart. Naturligtvis har jag köpt rätt vagn. Struntar i att den var dyr och inte funkar på snöiga vägar, utan njuter av att den är snygg och smidig. Känner mig helnöjd.

onsdag 20 september 2006

Solo i stan men magen är ändå rätt nöjd.

Mannen jobbar i Sverige hela veckan. Åkte i fredags och kommer tillbaka på lördag. Det är tråkigt, tycker jag.

Fast jag är glad att jag har lyckats laga ganska god mat i flera dagar. Kors i taket. När Mannen är hemma, så fixar alltid han maten och jag diskar. Men tydligen så kan även jag laga mat - bara jag vill. Men berätta inte det för honom...

Till middag lagar "vi" nästan alltid olika maträtter till oss och sonen. Max gillar inte kryddor, såser, soppor eller sallader och vi tycker det är trist med typiska barnrätter. Nackdelen är att det blir extrajobb varje dag och att sonen inte lär sig äta allt. Fördelen är att alla i familjen äter gott och blir mätta och glada.

tisdag 19 september 2006

Barn ska leka - inte aktiveras. Eller?

Nej, jag tycker inte att barn ska ha för många uppbokade aktiviteter. Speciellt yngre barn. Barn ska leka spontant med sina kompisar efter skolan. Generellt alltså.

För så kom jag ju på att jag inte riktigt lever som jag lär.

Min 5-åriga sons aktivitetsvecka:

Först katalansk privat skola varje dag mellan 9-17.00. Därefter:

ONSDAG:
I våras började Max fotboll i Club Esportiu Vila Olímpica . Träning varje onsdag och fredag kl. 18.00-19.00. Med klubbtröjor, dubbskor, benskydd och hela paketet. Spelar man fotboll i Barcelona, så är det på riktigt.

TORSDAG:
Sedan ett år tillbaka anordnar skolan simundervisning varje torsdag i slutet av skoldagen, kl. 16.00-18.00.

FREDAG:
Fotboll kl. 18.00-19.00.

LÖRDAG:
I lördags fick min son äntligen börja med padelträning tillsammans med grannungarna på innegården kl. 12.00-13.00. Han har sett 6-7 åringarna spela och nu har de börjat en ny klass för 5-åringarna. Padel är som tennis ungefär. Tränaren Marc, som är utbildad idrottslärare, lägger också in pedagogiska övningar emellanåt, så det känns betydligt mer lekfullt än fotbollen.

OCH SÅ KANSKE MÅNDAG:
Det var alla dessa idrottsaktiviter jag funderade på när jag pratade med en av fotbollsmammorna och hon berättade att fotbollsklubben också öppnat en schackklubb på måndagar.

Min son älskar att spela schack. Under ett års tid har en schacklärare kommit till skolan, så han har lärt sig reglerna där och övat mot oss föräldrar nästan varje dag hemma. Han vinner redan över orutinerade vuxna, fast vi som spelat ett tag gör schack matt rätt enkelt på honom - än så länge.

Tänkte att det kunde vara kul för honom att spela mot barn på samma nivå. Det blir i så fall på måndagar kl. 18.00-20.00.

Men det kanske blir för mycket... både för honom och oss. Speciellt när det snart blir fyra i familjen att ta hänsyn till. Lille Ted kanske inte har lust att sitta tyst i två timmar och titta på storebror som spelar schack de måndagar som Mannen är ute och reser. Eller?

måndag 18 september 2006

Smuggelgods från Sverige.

Vid varje Sverigeresa försöker jag köpa med mig lite saker som är svåra att få tag på i Barcelona. Ganska vardagliga enkla saker - som jag nog aldrig trodde jag varken skulle sakna eller behöva i mitt nya liv vid Medelhavet.

Min resa till Sverige inköpslista:
1. Leverpastej vid direktflyg...
2. Blåbärssoppa, färdigblandad
3. Hallonkräm/Aprikoskräm till sonen
4. Via Sensitive, oparfymerat tvättmedel. I Spanien har ALLT parfym.
5. Bilder från Odenlab (10 x 15 cm + vit kant + matt Fujicolor fotopapper)

Har inte hittat något ställe i Barcelona där man själv kan beskära digitala bilder till 10 x 15 cm (originalformat: 11 x 15 cm), få vit kant (så fint i svart fotoalbum) på matt fotopapper (slipper fingeravtryck + snyggare) . Bilderna ser heller inte "digitala" ut när jag framkallar på Odenlab. Tror det är en kombination av apparat och papperskvalitet. Måste leta vidare för att hitta ett bra labb i Barcelona också! Några tips?

Någon papperstidning kan man också unna sig. Nätet har det mesta, men det känns lyxigt att läsa ett magasin på svenska på flyget tillbaka.

Tack IKEA Barcelona som gör att jag inte behöver ta med mig varken lakrits, tunnbröd, kaviar, knäckebröd, köttbullar, lingonsylt eller julmat från Sverige.

söndag 17 september 2006

Kan inte sova.

Blir först väckt av min son vid tretiden. Han sover lugnt vidare. Sedan vaknar Ted i magen. Sparkar. Bökar. Och vägrar lugna ned sig. Med huvudet uppåt. Alltid. Jag vänder och vrider mig. Lägger mig på sidan med en kudde under magen. Är fortfarande klarvaken. Kan inte somna om. Nu har det gått ett par timmar. Jag ger upp och startar datorn.

En natt som denna finns det nog fler som inte kan sova. Reinfeldt kanske, som tänker på om han ska bli statsminister eller inte i valet imorgon/senare idag. Det är något att fundera över.

Mina tankar är av en liten annan karaktär. Min högsta önskan just nu är att den där lilla bebisen i magen, ska vända sig nedåt snart. Har nu gått in i v. 35. Då ligger närmare 95 % av alla bebisar åt rätt håll. Men inte Ted. Kan bli kejsarsnitt. Några veckor tidigare än beräknad förlossning. Neeeej, vänd dig istället!

Måste nog beställa barnvagn. Det tar tydligen över en månad att få den levererad. Vår gamla blev stulen i trapphuset. Och vi fick en ny, jättefin via försäkringsbolaget. Den blev också stulen - trots lås. Alltid lika tryggt och säkert på Östermalm...

Här i Spanien existerar inte klassiska kombivagnar á la Emmaljunga, utan de flesta bebisar sitter i sin bilbarnstol, som är fastsatt på ett vagnunderrede. Lärde mig i Sverige att bebisar inte ska sitta mer än en timme i bilbarnstolen, utan ryggen måste kunna sträcka ut sig raklång för att kunna växa ordentligt. Aha, kanske detta är en bidragande orsak till varför spanjorer är så korta?

När man lever pre-baby-lifestyle ser alla barnvagnar likadana ut. Tråkigt Svensson. Nu är det jättestort. Och viktigt. Jag spanar jag in barnvagnar överallt jag går. Kollar liggställning, färg, form, packutrymme, hjul etc. Det är en djungel. Hur svårt som helst. Hittar ingen jag riktigt gillar. Bara kompromisser.

Ja, ni fattar. Andra tycker det känns tufft att lösa konflikten i Palestina. Jag våndas inför barnvagnsköp. Och inget är som hemma. Klart man inte kan sova.

Det lutar åt en Bugaboo. Sägs vara ganska praktiskt. Dyr. Men snygg. Kan det vara något? Rosa? Gul? Grön? Svart? Beige? Röd? Kanske svart och grön.

torsdag 14 september 2006

Lördagsgodis, ja tack.

Erkänner. Ja, jag är en moralist när det gäller barn och socker.

Läser att man släppt en rapport i Sverige om att barnen äter för mycket socker. Ett kärt ämne, som engagerat mig sedan mitt barn föddes. Alltid en kamp för det självklara.

Första gången min son fick läsk var på dagis! Han var 1,5 år gammal och serverades julmust. Såg det på ett fotografi från dagisjulfesten i efterhand och blev otroligt arg. Protesterade högljutt och sedan tog det flera år innan han drack läsk igen. Inte heller fick han äta godis innan 3 års ålder och från 4 år började vi med lördagsgodis.

I somras när han fyllt 5 år fick han Coca Cola för första gången och det var en stor dag för min son. I flera år hade han sett sin kusin dricka Coca Cola på middagar hemma hos farmor och farfar, medan han själv fick dricka mjölk. Elakt av mig kan tyckas. Men jag tycker det är mer angeläget att inte servera barn något som uppenbarligen är skadligt. Särskilt Coca Cola som förutom socker innehåller koffein, vilket är beroendeframkallande. Helt onödigt.

I Spanien är det ännu svårare att sätta gränser. Max vet att Karius och Baktus hackar sönder tänderna om man äter för mycket godis, socker och läsk - och är rätt så förståndig själv i just denna fråga. Fast nästan varje dag får han godis av någon klasskompis och varje gång vi köper något i en butik, ger expediten honom en godis eller klubba. Vår regel är att vi sparar allt detta till lördag, men alla andra barn??? Max fröken förstod inte vad jag menade när jag sa att vi skulle spara godiset till lördag. Varför då, undrade hon. Jag berättade om den svenska principen med lördagsgodis, men hon tyckte det lät väldigt konstigt. Och sedan log hon med sina gråbruna tänder och blålila tandkött...

På skolan äter de också mackor med choklad som pålägg till mellanmål. Hur bör jag hantera det? Man vill ju inte att ens eget barn ska vara alltför udda. Hemma går det rätt lätt att säga nej, även om vi vuxna inte alltid är lika duktiga. Det är enkelt att förklara vuxen-saker-principen. Barn får ju inte köra bil, dricka vin eller röka. Samma princip kan gälla Coca Cola. Dessutom läsk endast på barnkalas och godis bara på lördagar. Så självklart. Eller?

onsdag 13 september 2006

Bekänner färg inför valet.

Jag är en typisk osäker väljare. Byter partifärg nästan varje val.

Efter mina studier i Statsvetenskap vid Stockholms Universitet tycker jag ändå att det är superviktigt att rösta. Att ta ställning. Att värna om våra demokratiska rättigheter.

Fast jag vet inte förrän kanske månaden innan vad jag ska rösta på. Rött, blått eller grönt?

I år bestämde jag mig häromveckan och förhandsröstade på Centerpartiet, när jag var i Sverige. För mig är det viktigt att skapa nya jobb och miljöfrågan bör prioriteras. Alliansen har ett tydligt och intressant alternativ denna gång.

Först idag gjorde jag DN:s valtest. Jippie, vilken tur för mig att mina åsikter faktiskt mest överensstämmer med Centerns politiska åsikter. Kunskap, åsikter och känsla drog åt samma håll denna gång.

Men Centerpartist??? Allvarligt. Hur sexigt är det? Jo, bonnjäntan i storstan, det är väl så det är. Jag får stå för det.

måndag 11 september 2006

Kataloniens Nationaldag.

Början på 34:a veckan i graviditen. Bebisen sitter upp i magen. Med huvudet under min bröstkorg. Den borde ligga precis tvärtom. Med huvudet nedåt. Ska du inte vända på dig snart? Det går ju inte att föda ut dig med rumpan först.

Fast den spanska gynekologen oroar sig mest för att jag har gått upp för mycket i vikt. Hon anser inte att några glas vin i veckan är särskilt farligt. Men kakor, chips och läsk. Aj baja. Får bara gå upp 10 kilo under graviditeten. För tänk om jag inte går ned efteråt. Hur ska det gå då? Vem vill ha en tjock tjej? Jag väger redan drygt 10 kilo mer än vanligt! Och det är nästan två månader kvar...

När Max låg i magen gick jag upp 18 kilo. Fast jag struntar faktiskt i vikten. Mina extrakilon behövs för att jag ska orka amma länge. Däremot vill jag att lille Ted ska vända sig nedåt snart. Du sparkar och bökar runt, men när jag lägger handen precis under mitt hjärta kan jag fortfarande känna formen på ditt huvud.

söndag 10 september 2006

En vilodag på Nova Mar Bella.

Skulle åkt upp till Costa Brava och åka båt med några vänner, men jag har sammandragningar och känner inte för att skumpa runt på havet. Det blir stranden istället. På eftermiddagen, när solen inte är så stark förstås.

Äter nudelwok med kyckling och grönsaker som Mannen lagat. Alla tittar. Förstår inte varför. Kanske tycker de att det är överambitiöst med varm lagad mat, kalla drycker och medtagna pinnar som bestick på stranden. Men jag gillar inte mackor på dagen, så varför kompromissa?

Söndagar är skönaste dagen på playan. Alltid beachparty. Alltid sexiga DJ:s. Alltid snygga babes som dansar järnet. Redan på efter-middagen. Vi är nästan den enda barnfamiljen som hänger vid strandbaren/caféet. We like - trots att man ofta känner brajadoften när man går upp för att köpa kaffe.

Max badar i timmar. Efteråt myser han under parasollet med pappa som läser Bamse till ljudet av vågorna som slår upp mot strandkanten.

Idag är en vanlig söndag. Hur kan vi bo bara 5 minuters promenad härifrån? Det är för bra för att vara sant. Måste nypa mig i armen.

I Sverige har Lars och Cecilia fått bebis idag. Hurra. Grattis!!! Stort! Och vår kompis Oscar ska göra något avslöjande reportage inför valet. Hoppas jag kan se Uppdrag Granskning via webben. Själv har jag redan poströstat. Bytte sida i år.

lördag 9 september 2006

Eto’o & Ronaldinho på Camp Nou

Poolparty med Max klasskompis Daniel på innergården under förmiddagen. Kan inte sluta förundras när jag tjuvlyssnar på min son som talar ett språk som jag inte förstår. Hur kan han bara prata katalanska så där helt obehindrat??? Killarna snackar på, skrattar och leker. Jag bara stirrar, förstummad. Och rätt vad det är härmar Daniel en mening och säger på perfekt svenska: "Vi spelar i samma lag" och så skrattar de högt innan de fortsätter på det där konstiga språket igen.

Tänk om jag hade hälften av deras språkbegåvning, eller bara en tiondel. Jag harvar mig fram på min spanska i ständig presens.

Alla i Max klass kan säga bajs på svenska också. Såklart. Sonen har exakt samma humor som min man. De tycker att allt med bajs är kul. En killgrej tror jag. Fast ibland är det roligt på riktigt, även för frun i huset. Speciellt när jag är trött.

Mannen har fixat biljetter till Camp Nou. Hurra hurra hurra. Max, jag och Mannen ser Ronaldinho dribbla förbi den ena backen efter den andra på vänsterkanten.

Stadion har plats för 90 000 åskådare och denna kväll är det nästan fullsatt. Tre gånger så många åskådare som det finns invånarna i min gamla hemstad - om man räknar hela kommunen. Riktigt mäktigt. Och så många barn. Skön stämning på läktarna. De dyra biljetterna skrämmer förmodligen bort busarna.

Vi skriker och applåderar alla tre när Eto´o gör första målet efter en snygg passning från Ronaldinho efter bara några minuters spel. Glada får vi se 3 stiliga Barça mål innan domaren blåser slutsignalen i kvällens ligamatch mot Osasuna. Coolt! Promenerar upp till Avenida Diagonal i 25 gradig kvällsvärme. Ingen ledig taxi. Sonen somnar på buss 7 när den kör oss hemåt i fullmånens sken.

fredag 8 september 2006

Fredagsmiddag på terrassen.

Fredagskväll och jag är egentligen ganska trött. Fast jag blir glad när våra vänner knackar på dörren strax efter niotiden. De blir serverade Cava med foie gras.

Tre katalaner, två svenskor, en amerikan från Argentina och så vi. Kring bordet hörs svenska, spanska, engelska och katalanska. Vinet gör att alla förstår varandra perfekt.

Mannen överträffar sig själv när han dukar fram världens kanske godaste Toast Skagen. Efter varmrätten; lammrack med tryffel-potatispuré, fetaostfyllda tomater och rödvinssky, somnade den gravida värdinnan. Vaknade till när alla ätit upp sin dessert; mörk chokladtårta med färskvispad grädde - och då var jag faktiskt ganska pigg.

Max lekte halva kvällen med barnen till våra katalanska grannar. När de gick hem kring klockan ett var sonen för uppspelt för att kunna sova. Han satte sig istället och klippte papper på köksgolvet och slog rekord i att vara uppe länge.

De vuxna killarna däremot somnade i soffan ute på terrassen. Då fortsatte jag och mina svenska väninnor att diskutera kärlek och relationer fram till tre på morgonen.

torsdag 7 september 2006

Sociala familjen helgplanerar.

Jo, jag vet, jag borde ta det lugnt.

Igår hade jag möten hela dagen. Lunch med SWEA på dagen. Redaktionsmöte inför BTV sändningarna på eftermiddagen och styrelsemöte för att planera SWEA:s höstmiddag (21/9) på kvällen. Jobbade framför datorn till halv två i morse.

Idag tänkte jag bara arbeta med mitt svenska uppdrag, Fair Play, men sedan fick jag ett mail av Max fotbollstränare och kom på att jag måste köpa någon form av språkgranskningsprogram för rättstavning av spanska och katalanska, så att jag kan kommunicera någorlunda korrekt i skrift.

Surfade runt ett par timmar på nätet, ringde Microsofts rådgivning och beställde därefter MS Office Proofing Tools samt en uppgradering av Word 2003 via inWearhouses webb med leverans till svärföräldrarna i Sverige som får ta med programmen nästa gång de hälsar på. Det blir förhoppningsvis ett bra komplement till Babelfish. Och så några spanskakurser på det, då du.

Prinsen har förresten börjat fotbollsträningen igen. Och skolan. Nu i klass P5. Höststart med sommarvärme i vår nya hemstad.

Egentligen skulle vi ha en lugn helg och få tid att packa upp alla 28 kartonger som kommit med flyttbilen från Sverige. Sortera, städa, få ordning och kanske vila lite.

Men det kändes så tråkigt, så vi bjöd hit ett gäng vänner på middag på fredag kväll istället och imorse fick alla Max klasskompisar en inbjudan till poolparty på lördag morgon. Hrm. Får vila en annan gång.

lördag 2 september 2006

Farväl Stockholm

En eftertänksam morgon. Nästan vemodig. En epok är över. Flyttstädarna har skurat både golv, väggar och garderober. Idag ska jag packa ihop det sista. Våra köksstolar såldes igår ikväll. Blocket.se har nu gjort sitt. Vår fåtölj, fotpall, byrå, barnsäng, hallskåp/garderob, trehjuling, dubbelsäng, taklampor och barnfåtölj har hittat nya hem. Myrorna kommer att hämta köksbordet och kartonger med saker vi inte behöver inom kort.

I denna lilla våning har vi bott i över 6 ½ år. År då jag har sprungit runt nere vid Stureplan både dagar och nätter, gift mig, blivit mamma, startat eget bolag och rest runt i världen.

Märklig känsla att nu lämna rummet bakom sig. Det finns många vackra minnen i väggarna, men när vi blir fyra i familjen skulle väggarna krypa oss för nära, det vet jag också.

Denna vecka har jag varit närvarande i nuet. Reflekterar mycket. Tänkt på vad, vem och vilka som är viktiga för mig och för vilka jag betyder något. Och försökt träffa alla som jag tycker om.

Jag har hunnit äta lunch/fika med Cecilia, Lena, Fredrik, Dennis, Maria och styrelsen för Fair Play. Fast min äldsta vän har haft galet mycket att göra med nytt heltidsjobb, husrenovering, inskolning av två barn på dagis och bortrest man, så vi hann tyvärr inte ses. Och en annan nära vän skulle jag velat träffa mer, men vi synkar inte riktigt just nu, så det får bli en annan gång.

Känner mig tacksam att så många av mina vänner verkligen har stöttat mig i den här jobbiga flyttprocessen; hjälpt till att flytta garderober och kartonger, sorterat, lyft, målat hallen och tagit sig tid att komma förbi och prata i packningskaoset samt bjudit ut mig på mat. Tack Dennis, Bibi, Björn, Frida, Johan, Patricia, Hamid och Oscar. Ni är änglar.

Tidigare har jag jobbat i Stockholm en vecka varje månad. Nu är nästa resa inplanerad först i påsk. Det känns. Jag lämnar något – för att fortsätta något nytt. På riktigt. Wish me good luck.