måndag 30 april 2007

När frugan fotograferar.


Montseny. Hotel Husa Sant Bernat. Söndag. Barnen. Som vanligt.

När Mannen använder kameran.


Mannen förevigar synliga rumphål på moppar. Det tycker han är humor. Och jag får en chans att känna mig smal och elegant.

söndag 29 april 2007

Halvkul efterfest.

Campari & juice får oss på gott humör. Marulken smakar mums.

Malin & Ramon är "hemma" från Shanghai och tillsammans med Lena & Marcelo har vi en skön vinkväll och pratar om allt.

Men vad händer. Den lilla söta, som vanligtvis sover 12 timmar varje natt vaknar. Han vill också vara med på festen.

När gästerna gått hem vill han fortsätta parta. Hela natten. Vägrar somna om. Vill bara skrika. Och vara vaken.

Så vi drar barnvagnen runt kvarteret, byter blöja, vyssar och stoppar magen full med välling. Inget hjälper.

lördag 28 april 2007

Hitta rätt i Barcelona.

Gedigen turistguide skapad av svenskar boende i Barcelona hittar Du på: www.barcelona-turist-guide.se. Måste kolla och utforska stan själv faktiskt.

fredag 27 april 2007

I mina fotspår.

En normal vardags-morgon de dagar Mannen inte cyklar med Max till skolan.

Intresse-klubben antecknar.

Tar spårvagnen eller bussen till skolan med Max och Ted.

Promenerar en halvtimme längs boulevarden i mitten av Avenida Diagonal på vägen tillbaka.

Sätter mig på mitt stamfik eller snarare stambageri "La Torna" nära vårt torn. Beställer inget.

Efter några minuter står en Pago morotapelsin juice, en Café con leche och ett grovt bröd med olivolja, tomat och ost framför mig på bordet.

Vanedjur som jag blivit så vet den rödhåriga kvinnan som driver bageriet vad jag vill ha. Tror de andra gästerna brukar kalla henne Elena, men jag är inte säker. Är för morgontrött för att laga frukost så jag är här nästan varje förmiddag.

Ted charmar alla. Han ligger på mage i vagnen och pratar med dem som går förbi. Eller dreglar med alla som går förbi. Och skrattar. Jämt. Nästan.

Elena, om det är nu så hon heter, brukar gulla med Ted. Och gästerna också. Ted är en poppis kille.

Så var det inte när Max var liten. Då åt vi frukost på bageriet mitt emot vårt hem i Stockholm, Riddarbageriet. Då var det samma Pago. Men te istället för kaffe. Och leverpastej istället för ost.

Riddarbageriet har också fantastiskt gott bröd. Affärerna måste gå bra. Mycket folk. Men tyvärr var det ingen i personalen som orkade vara särskilt trevlig mot sina kunder. Varken mot mig, Max eller någon annan. Lat som jag var gick jag dit i alla fall. Varje morgon. Får skylla mig själv.

Torno sitter jag tills Ted inte orkar längre. Jag brukar läsa. Antingen jobbpapper, en bok eller Mama. Och alltid ger jag mig på en artikel i någon spansk dagstidning som ligger framme på bordet. Man måste ju få känna sig som en korkad idiot åtminstone en gång per dag.

Och så tar jag alltid fram agendan och planerar min dag och tittar framåt. En god vana.

Pussar på Ted. Pratar lite spanska med grannen. Pratar lite svenska med Ted.

Betalar 3,95 Euro. Som vanligt. Går hemåt för att jobba. Framför datorn. Och hoppas att Ted somnar på vägen och fortsätter sova i vagnen på terrassen när vi är hemma igen.

Dålig.

Riktigt dålig. Nä, inte jag. Men filmen med John Travolta och William H. Macy. Den skulle kunna ha varit bra. Men nej. Se inte "Wild Hogs".

torsdag 26 april 2007

Svensson eller kanske Sanchos.

Ibland är jag världsbäst. Typ när jag sprungit, klarat av ett ågren-projekt eller druckit champagne. Smartast - snyggast - duktigast - roligast - bäst.

Andra dagar är jag helt j-vla värdelös. På allt. Korkad - ful - lat - tråkig - sämst. Och allra mest sämst på spanska. Och katalanska.

Förmodligen ligger sanningen någonstans i lagomlandet.

Jag är helt vanlig. Fy f-n, vad tråkigt.

Dags för utekväll. Ska dricka mig snygg. Eller blir det bio?

Smittar jag?

Ted föddes i oktober. Och snart är han äldst. Typ.

Den senaste månaden har det ploppat ut tre bebisar i vårt hus. Pilar & Joan Jo födde en son förra veckan och Ana & Joaquim fick en dotter dagarna innan. Holländska paret Isabelle & Stijns bebis Sam är någon vecka gammal. Och några grannar jag inte känner rullar också omkring med barnvagnar.

Och snart får ännu fler vänner små söta bebisfötter att pussa på.

Stephanie & Tommie och Petra & Rikard får snart sina andra barn. Patricia & Jockes söner Noel och Elliot längtar (?) till lillasyster ska komma i augusti. I samma månad väntas en son hos Sara & Felix i Verbier och Line & Oscar beräknas få sitt första barn också i augusti.

Redan i slutet av juli blir det förmodligen livat hemma hos blivande tvillingföräldrarna Madeleine & Pedro i Barcelona. Och jag undrar egentligen när Sara & Nicolas son Sander ska bli storebror?

Och så har vi ju min goda väninna Miss X här i Barcelona som har en pytteliten notering på sin annars så deffade mage om att någonting är på gång.

Vad håller jag på med?

Thomas Johansson spelar tennis mot världstvåan Rafael Nadal. Här i Barcelona. Idag.

Och vad jag gör? Rullar runt i sänghalmen och pussar fötter - med en som varken kan prata eller äta själv. Också mysigt visserligen, men det är ju inte riktigt här hemma det händer - om man säger så.

En känsla av kontroll.

Faktum.
Vi ska alla dö. Och vi vet inte när. Vi kan bli sjuka eller råka ut för en olycka. Och ingen vet vad som händer när man är död. Jobbiga tankar. Såklart.

Så hur hanterar vi det.
En trygg väg kan vara att tro på Gud. En gud som tar hand om mig, både när jag lever och när jag är död.

Men om man inte tror. Eller inte vet säkert.

Ja, man kan passa på att verkligen njuta av livet medan man fortfarande lever. Och försöka göra det man drömmer om för att hitta sin egen inre frid.

Jag är glad att jag har mina barn. När jag är död, så kommer åtminstone de att minnas mig. Och i bästa fall mina barnbarn också.

Om jag nu inte får Nobelpriset eller en Oscar - och skriver in mig i historieböckerna.

I vardagen.
Få orkar tänka existensiella tankar varje dag. Så man hittar små saker i vardagen som skänker trygghet. En känsla av kontroll.

Jag tycker om att ha ordning. På vissa saker. Som mina papper och min ekonomi. Och min hälsa.

Jag vill också memorera livet. Så att det inte försvinner. Jag tror det är därför jag alltid skrivit dagbok, lagt in negativ i pärmar och skapat årliga fotoalbum.

Mitt liv blir på riktigt. Det försvinner inte i samma sekund som det levs.

Det är kanske därför jag bloggar.

Av rädsla för döden.

onsdag 25 april 2007

1000

Jag blir så glad - när någon läser min blogg.

Min goda vän Charlotte ringer från Stockolm. Jo, visst, hon hade surfat runt länge häromdagen. För andra gången. Jag blir så glad.

Möter min spanska handbollsgranne Iker nere vid hissarna. Han "läser" också min blogg. Säger att han gillar bilden på mig och partybrudarna (26/3).

Några av mina svenska vänner här i Barcelona brukar titta förbi, precis som en del andra utlands-svenskar. Det syns i resultatet från min onlineundersökning (28/3).

Bloggare jag aldrig träffat hittar också hit. Ganska ofta. Vi förstår varandra. Andra förstår ingenting. Undrar vad jag håller på med. Och varför.

Denna vecka är ni över 1000 personer som hälsat på här inne hos mig. Tack.

Nästan som El Bulli.



Sweden - The Snabbmat Nation med Schyffert för Svenskt Näringsliv.

tisdag 24 april 2007

På lediga stunder.

I min väska bär jag med mig boken "Tätt intill dagarna" av Mustafa Can. Läser på bussen, i gräset och när jag dricker min kaffe på förmiddagarna. Ibland gråter jag och hoppas att ingen ser.

Mustafas mor ligger på dödsbädden och först nu blir alla de ord som inte sagts sagda och alla de frågor som aldrig ställts frågade.

Historien berör mig på flera plan.

Barnet Mustafa skäms för sin mor. Som är annorlunda. Som inte talar svenska. De är invandrare. Precis som vi.

Citat ur boken:
Mor kunde inte ens uttala "fjorton" rätt, utan sa "fittan" när min lärare frågade hur många barn hon fött. När mor förstod vad fittan betyder sa hon förfärat:

- Att svenskarna inte har någon skam i kroppen över att ha så snuskiga namn på räkneord.

måndag 23 april 2007

Istället för Valentine's Day.

Idag är det världsbokdagen och i Barcelona firas helgonet Sant Jordi 2007, som på svenska är legenden om Sankt Göran och draken.

Enligt traditionen får mannen en bok och kvinnan en ros denna dag.

Jag får en ros som min 5-åriga son Max ritat i skolan. Och en bok som han gjort om alla uppfinnare. Han har tecknat och skrivit själv. Med skrivstil. På katalanska.

Såklart man blir tårögd. Av stolthet. Och för att jag inte kan läsa vad min son skrivit.

Och världens bästa restaurang.

El Bulli med kökschefen Ferrán Adrià, erövrar för andra året den åtråvärda förstaplatsen som världens främsta restaurang utsedd av det prestigefyllda gourmetmagasinet "Restaurant". Källa: El Pais.

Vi har vänner både i Barcelona och andra städer runt om i Europa som väntat i åratal och ännu inte lyckats boka bord. Enligt rykten så släpper de bordsbokningen inför sommaren tidigt på våren och restaurangens alla kvällar blir fulltecknade samma dag.

P.S. El Bulli uttalas <Ell Bojji>.

Stan som verkar ha allt.

En nyrenoverad ”bröllopstårta” i Barcelona är världens just nu hetaste hotell. Det tycker resemagasinet Condé Nast som nyligen presenterade sin årliga lista. Enligt tidningens motivering var det läget som gjorde att hotell Miramar i Barcelona kammade hem förstaplatsen.

Själv tycker jag att 6:e platsens hotell Bamurru Plains i Norra Australien (bilden) ser skönast ut. Källa: SvD.

Boktips till föräldrar med leksugna barn.

Jag är så stolt att min vän Josefin Ahlström skrivit boken; Lekfullt: Aktiviteter ute, inne och i bilen, som precis kommit ut i handeln.

"Vad kan man göra med en bit kartong? Och är det verkligen möjligt att åka på bilsemester och bara höra skratt från baksätet? Här finns både lekar som föräldrar och barn kan leka tillsammans och lekar där barnen pysslar på egen hand så att föräldrarna kan ta sig en välförtjänt paus."

Ska köpa den när jag är på Designtorget i Stockholm nästa gång.

söndag 22 april 2007

Thank you for the music.


Ljuvliga Lena Victoria framför Pie Jesu av A.Lloyd Webber under söndagens kvällskonsert med Gudrun Bruna och hennes operaelever i Palau de la Musica. Tack för vackra toner och förföriskt vin.

Todays Beach Bum(s).


fredag 20 april 2007

Alltför integrerad?

- Tyst mamma, det kommer coola killar.

Vi sitter på bussen. Vår 5-åring vill såklart vara som alla andra. Alla andra talar katalanska med varandra. Eller åtminstone spanska. Absolut inte svenska.

På amerikanska skolan i höst kommer han inte längre att vara den enda blonda killen i klassen. Han kommer inte längre att vara den enda invandraren på skolan. Han kommer att vara som alla andra.

Och höra barn inte bara tala engelska, katalanska, spanska, svenska, utan också mandarin, tyska och franska med varandra. Med stolthet. Hoppas jag.

torsdag 19 april 2007

Skärpning.

TV-inspelning idag igen.

Är stolt över vår nya reportageserie: ”Svenska Entreprenörer i Barcelona”. Först ut är Ulrika Garat och Camilla Brindfors som startat konceptbutiken SNÖ med svenska designmärken.

Gjorde intervjun förra veckan. Med Ted på ena armen och mikrofonen i den andra. Väldigt svenskt.

Idag springer jag till TV-huset. Sen som vanligt. Ted skulle bara äta, rapa, kräkas och bajsa först.

Jag ställer en sovande Ted inne i kontrollrummet och går in till sminklogen. När de sätter på mig pudret hör jag hur en bebis skriker långt där borta. Sminktjejerna lugnar mig. Någon tar tydligen hand om honom. Det är bråttom till sändningen. Jag sitter kvar.

När jag rusar in i kontrollrummet en lååååång kvart senare vyssar producenten en gråtande Ted i famnen. Man skulle kunna tro att den lille är rädd för skägget. Men det är enklare än så. Nappen ligger kvar i vagnen.

Ted blir lugn och jag ställer mig i studion, sätter foten på pedalen som reglerar textremsan och tittar in i kameran.

Men va f-n ser jag i rutan? Mitt hår glänser. Glänser fett - inte fint. Minns inte när jag tvättade det senast. Typ en vecka.

Amatör!

onsdag 18 april 2007

Snabba årstider.

I söndags var det första dagen det inte regnade på flera veckor, så vi hade picknick och minidisco på stranden.

Våren var kommen.

Idag känns det för varmt med jeans och långärmat.

Välkommen sommaren.

Och jag som ska på en viktig affärslunch idag. Hur ska jag rimligtvis orka ta mig fram i kostym?

Hoppas det finns air con på restaurangen!

tisdag 17 april 2007

Over the top?

Läser i dagstidning La Vanguardia att 85% av alla i Sverige talar engelska, medan motsvarande siffra för Spanien är 27% och för "landet" Katalonien endast 22%.

När jag lämnar Max på förskolan, så går jag förbi småbarnens rum och tittar in. Den yngsta, som är 4 månader, sitter i sin babysitter. De andra på dryga halvåret sitter på en mjuk madrass.

Men vad ser jag?

Max engelskafröken Ana kommer in och säger: "Good morning everyone" Barnen tittar förundrat. Undrar om de tänker; Jaha, så har vi engelskalektion då. Alright. Eller vadå?

Ana berättar att hon talar engelska med bebisarna en kvart om dagen.

No more funny Manuel in Fawlty Towers folks. Nu banne mig ska åtminstone katalanerna lära sig engelska ordentligt.

måndag 16 april 2007

En ovanligt dum jämförelse.

Sätter mig ner för att jobba med mina tre olika uppdrag; Fair Play, Svenska Nyheter på Barcelona Television och 22@ för Barcelona Stad.

Fast först tar jag bort legobitarna under stolen, ritpennorna vid datormusen, yogurtfatet vid skrivaren och barnens smutsiga strumpor som ligger över tangentbordet. Och sedan hänger jag en maskin tvätt. Och så matar jag lille Ted med gröt och hoppas att han ska somna snart.

Det här med att ha kontoret hemma kanske inte är så klokt ändå. Undras hur typ Madonna med alla sina ungar får ihop det?

söndag 15 april 2007

Döden del 2.

Alla dessa frågor från min son får mig att fundera på hur jag skulle vilja dö. I bilen på väg till krogen tar jag upp samtalet med min man.

Jag är rädd för olyckor. Det är inte han.

Jag vill dö av en sjukdom. När jag är gammal förstås. Så att jag kan förbereda mig, ta farväl av alla ordentligt och hinna sortera i ordning allting.

Mannen vill dö snabbt. Typ i en hjärtinfarkt när han är ute och springer. När han är gammal förstås.

Men sedan kryper det fram att det bästa vore förstås att dö i riktig aktion. Inte med mig förstås. Jag kommer ju att vara 100 år, men kanske med någon av barnbarnens kvinnliga arbetskamrater. Lite Hugh Heffner lifestyle.

Det ska jag verkligen unna honom - då!

Döden.

Tidigare talade jag sällan om döden. Numera gör jag det nästan varje dag. En kille som närmar sig 6 år ställer alla de där jobbiga frågorna:

- När ska du dö mamma?

- Vad händer när man är död?

- Hur ledsen skulle du bli om jag dör?

- Gör det ont att dö?

Och jag måste verkligen tänka efter ordentligt varje gång när jag ska svara.

Jag vet inte när jag ska dö. Jag hoppas att jag lever tills jag blir 100 år. Och ingen vet vad som händer när man är död. Vissa tror att man kommer till himlen, andra tror att man föds igen och några tror att man bara försvinner.

- Vad tror du?

Ja, du, svår fråga, jag vet inte. Men jag tror att jag kommer att finnas kvar på något sätt, men att jag blir osynlig och svävar omkring och så länge det finns människor som tänker på mig och minns att jag funnits så lever jag kvar.

Och jag kommer nog att le och tänka på dig, Ted och pappa varje dag, för jag tror inte att all kärlek kommer att försvinna i alla fall.

lördag 14 april 2007

Nä, det förstås.

Marc ska komma och leka med Max efter lunchen idag. Eftersom lördags-LUNCHEN äts vid fyratiden kommer Marc 18.00! Jag säger till pappan att Marc får gärna sova över om han vill.

- Nä, det går inte, tyvärr. Vi ska på bio ikväll.
- Ok, då fixar jag middag till killarna innan, säger jag.
- Nej, nej, vi äter vid bion och sedan ska barnen se den nya barnfilmen Robinson. Klockan 21.30.

Spanjorer har verkligen helt andra tider än vi vanliga svenskar.

torsdag 12 april 2007

Varför övergav du mig?

När du fanns här hos mig så tänkte jag aldrig på dig. Jag uppskattade dig inte, jag inser det nu.

Jag vet att jag knappt lade märke till dig.
Jag vet att jag också såg ner på dig ibland.
Jag vet att jag tog dig för givet.

Du bara fanns där. Alltid.

Hörde andra som sa att de ville ha en sån som du. Och jag min otacksamma idiot ignorerade din existens och brydde mig knappt.

Kanske skulle du har stannat om jag inte använt mig av dig på det sett jag gjorde. Jag erkänner, jag utnyttjade dig. Jag lät till och med andra människor utnyttja dig. Inte bara en, utan två. Du gav dem mat och husrum. Du fick försörja dem. Istället för att tacka dig, sa sparkade de på dig.

Är det därför du lämnat mig?

Nu när du är borta, så längtar jag efter dig. Jag tänker jag på dig nu när jag springer längs havet. Jag lovar, jag ska kämpa för att få dig tillbaka.

Du är saknad, du vackra underbara platta muskliga deffade ljuvliga mage.

onsdag 11 april 2007

Lathund för administrativ integration i Spanien/Katalonien.

Visserligen kan jag bara prata spanska med infinitivform av de flesta verb, så jag är glad att jag jag ändå lyckas med den administrativa och juridiska integrering i Barcelona - då alla myndigheter kommunicerar framför allt på katalanska i skrift och i bästa fall spanska muntligt. Aldrig engelska. Eftersom halva jobbet var att ta reda på vad och hur jag skulle göra har jag här skapat en lathund för dig som också flyttat/ska flytta hit till Barcelona-Katalonien-Spanien.

För att få sk. N.I.E-nummer:
Motsvarar spanskt personnummer och innebär även att man har spanskt uppehållstillstånd. Är lätt att få för EU-medborgare. N.I.E. står för Numéro de Identidad para Extranjeros. Ansökan görs hos den nationella polisen (t.ex. Barceloneta) och enligt andra utlandssvenskar numera även hos den lokala polisen. Behövs när N.I.E eller DNI efterfrågas. Numera får man ett certifikat direkt. Tidigare tog det ett par månader innan man kunde hämta ut sitt N.I.E-nummer. Medtag: pass samt kopia på pass.

För att få spanskt socialförsäkringsnummer:
Gå till Försäkringskassan, Tesorería general de la Seguridad Social, Ministerio de Trabajo y Asuntos Sociales och beställ Documento de afiliación al Seguridad Social och Cartilla de Tressoreria. Medtag: DNI/N.I.E nummer + pass + kopior.

För att bli folkbokförd:
Gå till det lokala kommunkontoret Ajuntament de Barcelona och skriv in dig så får du får intyget Certificat de empadronamient original.
Medtag: Hyreskontrakt där du bor, original + kopia, DNI/N.I.E-nummer + pass.

För att få motsvarande spansk patientbricka till sjukvården:
Behövs för att kunna få tillgång till den allmänna sjukvården. Gå till din lokala vårdcentral; Institut Catala de la Salut, som förkortas CatSalut. Ev. måste du boka tid för inskrivning. Medtag: DNI/N.I.E-nummer, pass, Socialförsäkringskortet; La seguridad social, Documento A1 och Folkbokföringsintyget; Cerificade de Empadronamiento samt kopior.

För att få patientbricka till dina svenskfödda barn behövs även intyg på att barnet är ditt. I Sverige är ju allt datoriserat och vi har inga originaldokument, så därför krävs ett personbevis, undertecknat av handläggare, samt helst översatt till spanska och signerat av Notarius Publicus. Barnen ska dessutom skrivas in under ditt socialförsäkringsnummer hos spanska Försäkringskassan.

För att starta enskild firma:
1) Gå till Försäkringskassan/Seguridad Social och anmäl att du ska bli Autonomo och ange hur mycket du vill betala in i sociala avgifter. Ju mer du betalar, desto mer får du om du blir sjuk, respektive föräldraledig.
2) Gå till Skattemyndigheten, Ministerio de Hacienda/Agencia Tributaria och ansök om att starta enskild firma/Autonomo på blanket 036 och skriv vilken verksamhet du kommer att bedriva samt beräknad omsättning etc. Medtag: DNI/N.I.E. nummer + pass, Socialförsäkringskort och ifylld blankett.
3) Var tredje månad skickar man därefter in momsdeklarationen och betalar skatt till Skattemyndigheten och de sociala avgifterna betalas månadsvis till Försäkringskassan via autogiro.

Om du föder barn:
I Sverige sköter sjukhuset om att skicka in födelseattesten till myndigheterna. I Spanien gör föräldrarna det själva. Inom 30 dagar ska båda föräldrarna tillsammans gå till Registro Civil för att kunna få en sk. Libro de familia samt födelsebevis/Certificación del acta de Nacimiento, som behövs när man ska beställa svenskt pass. Medtag: DNI/N.I.E-nummer + pass, vigselbevis, helst översatt till spanska (om man är gift). Vi tog hjälp av en jurist från advokatfirman Dessy (tel. 93 454 44 08), som kom upp till BB för att hämta våra dokument och därefter skötte hela registreringen för totalt 45 Euro.

För att skaffa pass till den nyfödda:
Beställ först personnummer via konsulatet eller direkt hos Folkbokföringen/Försäkringskassan i Sverige. När man fått sitt svenska personnumret kan föräldrarna antingen åka till ambassaden i Madrid för att ansöka om pass eller beställa ett provisoriskt pass via konsulatet i Barcelona och gå till Passmyndigheten/Polisen i Sverige när ni flyger "hem" och beställa ett vanligt pass där.
Medtag till ambassaden: 3 foton, uppehållstillstånd i Spanien/föräldrarnas DNI/N.I.E-nummer, Libro de familia, Födelsebevis/Certificación del acta de Nacimiento som fås från Registro Civil och föräldrarnas pass samt 3 kopior av allt.

För att få föräldrapenning:
Ansök hos Försäkringskassan, Ministerio de Trabaja y Asuntos Sociales/ Seguridad Social om dels föräldrapenning och dels om sk. Tarjeta Sanitaria samt skriv in barnet på ditt socialförsäkringsnummer under Beneficiarios.

Medtag: DNI/N.I.E.nummer + pass, Moderskapsintyg/Informe de maternidad (som fås antingen på BB eller som i mitt fall efteråt hos en barnmorska på vårdcentralen/CatSalud), Socialförsäkringskortet, CatSalud-kort, bankutdrag som visar de tre senaste inbetalningarna av sociala avgifter, barnets Libro de familia, bankkontouppgifter och ifylld ansökningsblankett Modelo M1. Ta med kopia på samtliga dokument.

Ersättning ges under 3,5 månader och beloppet beror på hur mycket som betalats in i sociala avgifter

För att få barnbidrag:
Ansök hos Generalitat de Catalunya, Departament de Benestra i Familia, "Benestar Social".
Medtag: DNI/N.I.E.nummer för båda föräldrarna + pass, CatSalud-kort för föräldrarna och barnet, Socialförsäkringskortet och barnets Libro de familia samt uppgifter om ditt bankkontonummer underskrivet av din bank. Ta med kopia på samtliga dokument.

För att skriva in sina barn på dagis/skola behövs oftast N.I.E-nummer, Libro de familia etc.

För att skaffa ID-kort/DNI:
För att slippa legitimera sig med N.I.E-nummer-dokumentet samt svenskt pass/ID-kort kan man skaffa DNI/spanskt ID-kort; sk. Tarjeta de residencia hos Adminstración general del estado på Av. Marquès de l´Argentera 2 genom att först boka tid eller vänta i kö. Medtag: pass, 3 foton, ifylld blankett 16 som laddas ned från nätet och NIE-nummer. Efter fyra veckor brukar ansökan komma till polisen i Barceloneta och man går dit för att komplettera ansökan. Medtag: ID-ansökan, pass, 2 foton samt folkbokföringsintyg från kommunen. Därefter betalar du för ID-kortet hos din bank och ID-kortet hämtas ut hos polisen en månad senare.

Nu när jag äntligen är klar med allt detta, så ska jag börja lära mig spanska ordentligt!

tisdag 10 april 2007

Kanske lite väl tidigt.

När jag lämnar Max till Mafalda imorse får jag hans 9 arbetsböcker som han arbetat klart med under vårterminen.

Nu vet inte jag exakt vad man lär sig sista året på ett svensk dagis. Men det känns som att Max privata katalanska förskola är något (över?)ambitiös, eller? Max är ju ända bara 5 år. Några exempel:

Uppgift 1:
Titta på bilderna och läs ordet nedanför. Skriv de ord som innehåller bokstaven F här intill. På skrivstil.



Uppgift 2:
Skriv alla siffror från 0 till 99.
I rätt ordning.



Uppgift 3:
Räkna klossar i respektive färg. Addera.



Uppgift 4:
Fröken har skrivit uppställningen. Räkna minus!



Uppgift 5:
Vilken uppfinnare har uppfunnit vad?
Dra streck mellan rätt person och uppfinning.


måndag 9 april 2007

Hej då Stockholm.

Vaknar när min son ropar:

Mamma, det snöar. Det är helt vitt ute!

Hade tänkt fotografera det påskpyntade trädet i vårsolen innan jag åker hem.

Fast det har visst blivit vinter igen.

Från grönt till vitt över natten.

Tack Sverige för en strålande solskenspåsk.

Nu är det dags för oss att åka hem till Barcelona.

P.S. Tack farmor för att jag får låna en "före-bild" också; en grön påsk bild.

söndag 8 april 2007

Jag hatar att förlora.

Påskafton hemma hos familjen Strid.

Barbara serverar italienskt bubbel och smågrabbarna spelar fotboll i trädgården.

Njuter av hjortstek med kantarellsås och Hasselbackspotatis. Johan har fällt och styckat hjorten själv. Vilken karlakarl. Jag säger då det. Riktigt gott. Och svampen har de själva plockat i skogen.

Efter grappa och dessert spelar vi Guitar Hero på Playstation.

Johan och Barbara är grymt bra. Och min odåga till make spöar skiten ur mig. Jag kräver revansch. Och revansch. Och revansch igen. Och förblir en förlorare.

Försöker skämta bort det, men lyckas inte dölja min bitterhet. Jag är en usel förlorare.

lördag 7 april 2007

Hej Umeå.

Ser foto-utställningen I can see the world from here med bilder av min duktiga vän Jens Assur, som skildrar studentlivet vid Umeå universitet. På Färgfabriken.

Tänker på min egen första termin vid Umeå universitet, som blir början på i stort sett ALLT som händer efter det. Jag träffar mannen i mitt liv.

Han är på den tiden inte den coolaste, men absolut den duktigaste, roligaste och intelligentaste killen i klassen. Vi läser Psykologi. A-kursen.

Och nu, 15 år senare, är vi gifta och har två söner. Och bor i Barcelona. Dessutom har mannen blivit både snyggare och coolare med åren. Tycker jag.

Uppdatering: Jens Assur intervjuad i Lantz i P1, Sveriges Radio, onsdag 11 april 2007.