måndag 23 juli 2007

Ett utdöende släkte.

Hur gör man i Sverige egentligen? För att få livet att gå ihop.

Vi är jämnställda. Man och hustru hjälps åt. Och så diskuterar vi vem som gör mest egentligen.

Barnvakt ibland. Kanske städerska en gång i veckan, eller varannan. Mormor/farmor/farfar/farmor har sina egna upptagna liv. Och både mannen och kvinnan gör karriär.

Sedan skiljer vi oss - för att orka med. Om vi inte blir utbrända. För ingen orkar allt.

Hur var det när jag var liten förresten?

Då hade vi mormor. Egentligen min lillasysters mormor.

Mormor Karin var fantastiskt. Hon kom varje dag, matade kaninen, knäskurade golven, lekte med oss barn och stekte pannkakor. Alltid med ett leende. Alltid med kärlek. Vilken klippa. Tack.

2 kommentarer:

Viktoria Löwenthal sa...

jag är 100% för hemhjälp för jag är också 100% för att få familjen att hålla och det tror jag är ruskigt svårt med dagens krav från alla 1000 håll. Jag kan inte flrstå att svenskar som ofta harr rätt bra ekonomi ska vara så anti all hemhjälp. Alla dessa kvinnor som bränner ut sig fullständigt i kampen om den perfekta vardagen (omöjligt om du jobbar/har karriär/barn/partner/ett liv).
Nej gud, har du råd så anställ någon nu, jag har länge undrat varför inte du har ngn slags hjälp(inte känd i bloggen i alla fall) då det verkar som att din man är ungefär lika mycket borta som min. Hade jag haft råd hade jag haft någon igår!!

Anette sa...

Hed jag haft råd skulle jag absolut ha en hemhjälp...men halva min lön skulle försvinna (kanske skulle vara värt det?) Men den dagen jag får mer pengar än nu så ska jag skaffa en!!