Det händer men sällan
att en av oss verkligen ser den andra:
ett ögonblick visar sig en människa
som på ett fotografi men klarare
och i bakgrunden
någonting som är större än hans skugga
Tomas Tranströmer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
4 kommentarer:
Jag måste bara passa på att berömma dig för din blogg. Det är väldigt intressant och spännande att läsa om din vardag i Barcelona och om dina tankar kring livet. Du är en enorm inspirationskälla och jag längtar otroligt mycket till min tid i Barcelona.
Njut av mamma"ledigheten" nu :)
TACK Michaela.
Du har så rätt. Jag borde verkligen njuta. Ibland gör jag det. Men ibland är det bara för mycket hela tiden...
Och nu när jag inte längre arbetar heltid, vilket jag gjort de senaste 6 månaderna så har jag ju börjat plugga spanska.
Men det är faktiskt riktigt roligt att komma iväg några kvällar i veckan och ta en paus från mamma-arbetet.
Jag hade ett sånt möte igår.
Det är såna stunder man minns. Vilken klok man, denne Tranströmer. :)
Ååååå det är ju det ja saknar varje dag!! Alla dessa flyktiga möten.. Verkar som om människor i allmänhet har glömt bort det äkta mötet.. Intimiteten.. Och vad den betyder för människan.
Att bara träffas flyktigt, ytligt, hela tiden va på språng kan vara ett sätt att slippa visa hela sig, ta av sig sin sociala mask..Att våga vara sårbar..
Skicka en kommentar