Förlåt för att jag är så krävande.

onsdag 31 oktober 2007

Förlåt för att jag är så krävande.

Jag tycker att det vore roligt om fler än 2 personer av alla ni närmare 200 som brukar läsa min blogg varje dag skulle skriva grattis när min yngsta son fyller 1 år.

17 kommentarer:

Eva sa...: Jag grattade honom "in person" på dagis så jag räknas inte. Hoppas han gillade presenten!; 9:19 fm
Anonym sa...: Jag vet, jag är en hemsk människa. Hoppas jag kan få lite kompensation för att jag träffade honom när han var ny.....en mesig ursäkt är att jag inte varit i närheten av en dator på ett par dagar. Helt galet att det redan gått ett år!! Grattis lille Ted från Cecilia & Rebecca (som är på Mallis just nu); 10:47 fm
Anonym sa...: Även fast man läser din blogg så kanske man inte vill gratta ett barn, jag kanske läser för att se att du fortfarande är så korkad som du verkar!!!!; 1:22 em
Maria sa...: för mig känns det bara falskt att gratulera ett barn i en familj som man inte känner. håller du inte med? skulle du skicka en grattiskommentar till min lillebror i min blogg? nej, jag trodde inte det heller. så vad är så himla speciellt med din familj?; 1:31 em
Anette sa...: Jag såg inte att du grattade min son när han fyllde 13 och jag förstår det, vi känner inte varandra och det skulle bara kännas fel. Visst man kan vara krävade men man måste inse viss fakta.....; 1:33 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Dina; farmor & farfar hämtade på dagis så jag visste inte. TACK. Presentöppning idag.

Cecilia; tack.

Anonym; oj, jag korkad? visar jag det så tydligt? avslöjad i skrift också. jobbigt... annars tänkte jag att framför allt min andra negativa sida; egocentrisk skulle avspegla sig tydligast här.

Anette; hoppas din son också hade en bra födelsedag. och jag är uppenbarligen för korkad för att inse viss fakta ;)

Maria; nej, jag förstår att min familj inte är särskilt speciell. vi är en helt vanlig familj. fast för mig är min familj viktigast i världen förstås.; 5:48 em
Anonym sa...: Jag är inte en av dom 200 som läser din blogg varje dag (då måste det finnas en till som inte gör det). Tittar in då och då. Mest för att se om du har skrivit någonting intressant om Spanien. Jag besöker din blogg p.g.a du befinner dig i Spanien, inte någonting annat.

Kan inte förstå vad som fick dig att skriva det här inlägget... Hur kan ett "grattis" till din son från någon okänd betyda så mycket, för dig?

För mig känns det meningslöst att gratta en unge jag inte känner via en blogg. Tomma ord. Utan värme. Utan mottagare, trodde jag.; 5:52 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Hej Pia,

Jag trodde att de flesta som läser min blogg är någon jag känner på ett eller annat sätt.

Jag har nog inte tänkt på att folk jag inte känner alls skulle kunna vara intresserade av att läsa det jag skriver.

Men nu vet jag det.; 6:30 em
Maria sa...: Givetvis Maria så är din familj speciell för dig och så ska det vara, din familj är säkerligen jättespeciell för dom som känner dig. På samma sätt som min familj (alltså mor far o syskon) är mest speciell för mig. Så som du skrev någonstans så får man vänner över internet, självklart. men för vissa, inkl. mig, så känns det fel att gratulera någon jag inte känner. Om du skulle gratta min lillebror så skulle jag undra varför du grattar honom när du inte känner honom. för det är väl jag som skriver min blogg och inte min lillebror? Du skriver väl din blogg och inte Ted? Hade du fyllt år eller ngt liknande, har det varit en annan sak.
Ha en bra dag! '; 6:33 em
Eva sa...: Om jag träffar någon granne eller liknande på gatan som jag stöter ihop med då och då, och grannen presenterade mig för sin son, som fyllde år, skulle jag inte tveka att gratta sonen! Hyfs!

Varför läser ni denna blogg om ni inte intresserar er för Maria och hennes familj? Det är väl det bloggen handlar om.; 7:47 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Tack.; 8:09 em
P sa...: Ibland lyckas du klämma in saker som intresserar några andra också :).

Ang. Dinas sista kommentar:
Nu är ju inte blogg och gata riktigt samma sak. Självklart skulle även jag gratta någon jag träffar i person, även om det är för första gången. Gjorde det senast i lördags.; 8:10 em
liv sa...: Vilken rolig diskussion. Jag känner inte Maria med familj, men jag tycker att det är otroligt spännande att följa en annan svenska modern familj i utlandet och har följt blogen något halvår. Det kom inte för mig att gratta, antar att bloghyfs är något som får växa fram. Inte känns det så hyfsat att läsa andras blogar och sedan kalla dem korkade!
Du har fina barn och det är härligt att se sådan syskonkärlek med stor åldersskillnad.
Hälsningar
Liv; 10:42 fm
Maria Agrell, Barcelona sa...: Tack Liv.; 11:31 fm
Anette sa...: Man ska aldrig lämna datorn i någon annans händer...men jag tycker att denna diskussion har farit iväg. Att gratta eller inte gratta.......jag läser Marias blogg av många olika anledningar, sen om man säger nån är korkad, ja man inser nog att andra tycker en annan också är korkad emellanåt, kanske får en att tänka efter för trots allt tycker jag det är männskligt att få vara korkad ibland. Man bloggar och skriver och läser andras bloggar, får inspiration och blir nyfiken på andras situation, är det inte så det ska vara??; 11:57 fm
Monica sa...: Hej, och grattis till Ted! Jag harinte varit inne pâ bloggen sen innan födelsedagen, annars skulle jg nog ha grattat (tror jag ;-)... Fast, jag känner ju ted! Hoppas det var bra pâ halloween ocksà!

fast, jag tycker nog inte heller att det är sâ markligt att man inte grattar... Om du har tvàhundra läsare är vi en väldigt liten del som brukar kommentera, trots allt....
Intressant det nân skrev om bloghyfs! Om 50 âr sitter nog Magladelna Ribbings efterträdare och ger pekfinger om vad som är hyfs och fason pâ bloggar! Just nu har nog ingen en suck....; 7:56 fm
Anonym sa...: Grattis i efterskott!!!
Tur att det finns efterskott!!
Puss på er!!; 1:20 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

onsdag 31 oktober 2007