lördag 3 november 2007

Om att prata politik på middagar.

Det är fredagkväll. Vi äter en asiatisk räkfräs hos våra goda vänner här i stan.

Vid bordet sitter en argentinare från Kalifornien som bott i Zürich, en amerikansk kapitalist uppvuxen i Italien som bor i Atlanta, men har sina barn i London, en belgare gift med en katalanska, en svenska som bott utomlands i 20 år - och så vi.

Vi pratar politik. Om Bush, Al Gore, Palestina, fredspriset, Irak, energi, Hillary, krig, Darfur, islam och olja. Jag slutar vara artig och vill börja slåss. Med en amerikan. Min man blir trött och somnar med barnen i gästrummet. Den andra amerikanen tycker som jag. Men säger allt så mycket lugnare och med mer tyngd. Jag hejar på honom. Till slut går det inte längre. Belgaren går från bordet. Och vi börjar prata om vädret och barnen som leker i källaren. Pussar på kinden och tar farväl.

Ja, det var den middagen det. Sedan kör jag hem och känner mig glad att våra vänner tycker som vi - även om de kan uttrycka det smartare.

3 kommentarer:

Monica sa...

Ja, det kan gå livat till med just politiska diskussioner, just där vet man ju inte heller var man har varann, med svenskar identifierar man ganska snabbt var och en, och vet spelreglerna för diskussionen, på nåt vis. Vi hade en mycket het diskussion i torsdagskväll, fyra katalaner och jag. En katalanska som är ganska ehum, kritisk mot katalaniströrelsen, en katalan som röstar på pp (de är ju inte så många) en typisk ciu-katalan, åsså maken och jag. Det gick hett till, men denna gång blev iallafall ingen osams med nån annan! (det har också hänt vid vårt middagsbord, ett sambopar dessutom, snackandes om politik....)

Viktoria Löwenthal sa...

Jo, fast det är sorgligt att det skall vara så. När jag var ung var jag med i Non Fighting Generation och vi gick in och stoppade många bråk bara genom att snacka bort det hela. Idag hade jag ALDRIG gått emellan, och jag förstår definitvt vittnet även om jag inte kan förstå att han inte STÖRTAR upp för att se hur det är med tjejen när knasten gått av tåget.

Viktoria Löwenthal sa...

Haha, den h�r kommentaren hamnade HELT fel, den skulle in p� Monicas blogg ang�ende vittnet i tunnelbanan. Som det kan bli : )
Sorry, du f�r g�rna ta bort den.