onsdag 12 december 2007

Bara en riktig tönt får ett sånt här brev.

Min man tycker det här är så mycket humor att jag borde rama in brevet. Och jag är väl beredd att hålla med. Alltså, ibland kan jag vara lite fånig. Det var så här. Jag hade flygit från Barcelona och stod på perrongen och väntade på Arlanda Express. Såg en Snickers i godisautomaten och lyckligtvis hittade jag en ynka liten 10-krona i plånboken. Men vad händer. Den förbaskade chokladbiten som jag bara måste ha vägrar att rulla ned. När jag upptäcker bevakningskameran slutar jag banka, slå och sparka. Ringer istället journumret i hopp om att någon vänlig själ ska komma och låsa upp. Men istället ber de om att få skicka en check! Den hamnar hos mina svärföräldrar och idag i min hand.

5 kommentarer:

Viktoria Löwenthal sa...

Haha, jag känner väl igen detta. På perrongen på placa catalunya är problemet att du måste gå upp igen, ut genom spärrarna och ställa dig i världens kö till kundtjänst och då, om de tycker att du verkar trovärdig, så ringer de efter en snubbe som kommer, långsamt, och följer dig ner till automaten och ut får du din peng/det du ville köpa.
Känns alltid som ett stort företag när man bara vill heeeem.

KARLAVAGNEN sa...

Jaha och HUUUR ska du kunna knööö in den värde checken i automaten? Tror du att du får bättre tur nu'ra? :-)

Anonym sa...

Ha Ha! Heja Selecta!
// Mattias J.

la linda sa...

ja det ÄR faktiskt humor!! vad kostade telefonsamtalet..?

Maria Agrell, Barcelona sa...

Ja du Linda, det är klart att telefonsamtalet var lika dyrt typ. Så det är så komiskt allting. Ingen vettig människa orkar ringa om sånt. Men jag var bara så desperat där och då efter min Snickers att jag ville att någon skulle komma och öppna automaten. Ja, du fattar.