Jag är tydligen inte särskilt svårövertalad.

måndag 28 januari 2008

Jag är tydligen inte särskilt svårövertalad.

Seså, ge mig en feting ännu en gång. Jag ramlar ihop och kravlar mig upp igen som en nickedocka. Smicker får mig alltid att förnedra mig. Om och om igen. Detta är mitt castingbidrag som nu ligger skarpt online hos SVT.

9 kommentarer:

Anonym sa...: Lite för mycket teater för min smak...och överdriven artikulation...men du har verkligen utsrålning och så är du modig tycker jag!!Kram!
//J; 7:55 em
KARLAVAGNEN sa...: Lycka till! Trodde inte du skulle falla för lite smicker ;-); 8:26 em
Anna Malaga sa...: Vad kul - lycka till!
Sprâka..*asg*...har ett mycket vagt minne av den ;-); 8:41 em
Anonym sa...: Maria,

i all väl mening: du behöver inte röra på munnen så mycket. Det är mer än vad Lindmarker gör.

Samma inslag fast lite mer dämpat tror jag går bättre i antagningen.

Fast va fan vet jag. Jobbar ju inte på teve.; 12:56 fm
Anonym sa...: Du är ju faktiskt riktigt rolig Maria! Självironisk på ett rart sätt.

Snygg också.

Lycka till.; 1:19 fm
Anonym sa...: haha jättebra...men jag kunde heller inte sluta tänka på din mun! för mycket plut och rörelser, du är för snygg för att behöva göra så. men som sagt var superroligt!

lycka till!; 11:46 fm
Fröken L sa...: Tycker det var roligt och annorlunda. Skulle gärna titta på tv med dig i rutan. Lycka till!
Kram Dila; 1:12 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Min make sa att han blev fascinerad av min mun när vi träffades första gången. Själv tycker jag den är som alla andras. Har aldrig tänkt på att jag pratar övertydligt. Men det kanske är så. I så fall gör jag det jämt. Svårt att ändra på det.

Men nu vet jag i alla fall en av anledningarna till att jag inte skulle platsa på SVT. Man kan ju inte ha en programledare där alla tittare inte hör vad personen säger, utan bara tycker hon pratar övertydligt och plutigt.

Nu ska inte tänka mer på det - utan försöka plugga till mitt spanskaprov på onsdag. Det går sådär...ja ni märker ju...jag skriver ju här - istället för att plugga verb.; 1:46 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Och tack för de uppmuntrande kommentarerna!; 1:48 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

måndag 28 januari 2008