Stark eller envis?

fredag 22 februari 2008

Stark eller envis?

En spanjor har en tjur som klistermärke på sin bil. En katalan har en åsna. Vad säger det dig?

7 kommentarer:

Monica sa...: Jag citerar och modifierar mig själv..."Kataloniens nationaldag firas till åminnelse av ett slag som Katalanerna _förlorade_. Det är lite utmärkande för den katalanska kulturen - man kan ta ett nederlag, - försöka se framåt! Se till att inte vara beroende, fixa grejer själv. Inte bry sig sâ mycket, inte behöva hänga pâ sig medaljer. En rätt lång bit bort från "el poderío español" (ung. den spanska storheten/makten). Man har tagit till sig åsnan och gjort den till sin symbol, före den mäktiga, frustande, testosternonstinna, "macho"- spanska tjuren. En åsna är envis, en åsna ger sig inte, en åsna kör sitt race utan att behöva särskilt många åskådare och strävar framåt, metodiskt med slit för att nå dit den ska."; 9:16 em
KARLAVAGNEN sa...: Hellre åsna (seg,envis:fast inte mellan två hö-tappar) än stressat stolt nöt-kreatur som drivs in i en ring/situation, för att bli ett förödmjukat objekt i ett spektakel som ursäktas med att det är "tradition och kultur" för att slutligen får betala med sitt liv.; 11:21 em
la linda sa...: det monika skriver är en aspekt av katalanerna som inte alltid kommer fram, men som jag tycker bör lyftas upp lite mer ofta. men åsnan, absolut! den passar mer ihop med mitt sätt att se på livet.; 6:39 fm
Eva sa...: Varför inte vara både stark och envis och ta till sig båda kulturerna?; 8:14 fm
Viktoria Löwenthal sa...: Tack Monica för en värdig katalansk utläggning så slapp jag knåpa ihop den själv (ditt resultat säkerligen mkt bättre).

Trötta mig för anti-katalanismen i synnerhet från de som valt att bo här.
Man får ta det för vad det är och VETA att man bosatt sig just i Katalonien, för hur balt det än låter med Barcelona så är man ju del i en större helhet, som har sin (kulturella) historia som, om man läser på, har sina väldigt svarta dagar.; 10:58 fm
Anonym sa...: åsna = burro = dum:

1. m. Persona que, a pesar de haber estudiado mucho, no discurre con inteligencia.; 2:16 em
Monica sa...: Att ha förmågan att driva med sig själv och därför välja en dum åsna, det är ganska beundransvärt.; 3:02 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

fredag 22 februari 2008