Stockholm.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Bara att jag precis landat på Arlanda. I Stockholm på jobb igen. Maken är på ett flygplan någonstans i Europa. Och båda våra barn är i Spanien, varav den ena har feber. Det känns sådär.

Det går ju inte att både jobba och ha barn. VAB finns som bekant inte i Spanien. Alla sjuka ungar med yrkesverksamma föräldrar passas av farmor/farfar/mormor/morfar/barnflicka. Fast ingen av dem kunde hjälpa mig imorse. En ipren i rumpan och så sjas iväg med dig unge. Och sluta gråt!

Hemmafrulivet känns helt plötsligt som det enda rätta.