En lista på saker som går blixtsnabbt här i landet:

måndag 17 november 2008

En lista på saker som går blixtsnabbt här i landet:

1) Biltjuvar på moped - de stoppar in kniven i bildäcket innan man hinner se dem.
2) Hissdörrar - de stängs alltid innan man hinner gå in och man blir klämd.
3) Servitörer - plockar bort kaffekoppen innan man druckit klart.
4) Bilar/motorcyklar - alltid kors och tvärs hit och dit och byter fil utan att titta i döda vinkeln - supersnabbt.
5) Katalanska - när folk pratar hinner jag inte höra av de säger, fast det beror ju inte bara på farten förstås.
6) Telefonicas telefonkundtjänst - de lägger på luren innan man fått svar på sin fråga.
7) Ficktjuvar - en Barcelona klassiker.

5 kommentarer:

Aurora sa...: Och det går även blixtsnabbt att bli arg på Telefonicas kundtjänst...; 12:36 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Ja verkligen. Ha ha.; 8:52 fm
Anonym sa...: jag är så himla glad över att inte behöva lära känna Barcelonas ficktjuvar när jag var där.... var faktiskt beredd på att göra det.; 2:28 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Annelie, efter snart fyra år i Barcelona har inte heller jag mött någon ficktjuv. Bara man är aktsam så går det oftast bra. I Stockholm däremot har det hänt mig. På Lydmar under lunchtid. Totalt otippat.; 4:14 em
Anonym sa...: Men kan du katalanska nu? Var det svårt? Jag kämpar och kämpar men det går inte så bra. :( Idag skulle jag till klassen med är lite trött och ledsen efter en jobbig dag.; 7:33 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

måndag 17 november 2008