onsdag 3 december 2008

I am the girl (bitch) next door.

På morgonen har jag precis som alla andra småbarnsföräldrar det lite tufft.

När maken är bortrest är det extra jobbigt. Som denna vecka. Låt mig berätta om min morgon.

Ett av mina problem är att jag är för slö på jobbet på kontoret under dagtid (9.00-19.00) så jag måste jobba vidare på kvällen när ungarna somnat. Och eftersom jag av någon anledning har fått en spansk liten unge som vägrar somna före 22.30 (som allra tidigast), så kan jag inte börja kvällspasset före det och håller oftast på fram till ett.

Sedan vaknar lillen och skriker ett par gånger varje natt och klockan 6.20 ringer väckarklockan och eftersom jag precis ramlat in i djupsömnen då, så tar det fram till sju när jag tryckt på snooze för sjunde gången innan jag fattar att det är morgon och att jag måste gå upp.

Då börjar mardrömsrallyt för att hinna med skolbussen.

På 15 minuter ska följande ske: jag ska väcka storebror, laga frukost och se till att han äter och klär på sig, jag ska duscha och klä på mig och försöka göra mig någorlunda fräsch med deo, tandborste och hårborste. Smink är bara att glömma. På lillebror ska blöjan bytas och han ska få på sig kläderna fastän har bara skriker och sparkar och vägrar allt detta. In med vällingen i mikron och säkerställa att storebror är klar, skolväskan packad med mellanmål och nu ska lillungen ner i barnvagnen fastän han tjuter och kränger åt alla håll. På vägen ner i hissen försöker jag få på lillen och storebror sina jackor och borsta håret på den store.

På nionde våningen kliver en katalansk gubbe in med två stora julskinkor som väger ca 6 kilo styck. Jag tittar upp, nickar och skäms att jag har en påse med bajsblöjor som stinker medan jag sätter på lillebror strumporna.

Helt plötsligt börjar mannen prata. Eller snarare skälla. På katalanska. Jag får en utskällning av gubben som tycker att jag inte hälsar ordentligt. Han säger dessutom att detta inte är första gången som någon i min familj inte hälsat ordentligt.

Som norrländska står jag där som ett frågetecken och fattar absolut ingenting. Hela tanken med en hiss är väl att man inte ska låtsas om varandra och bara nicka lite vänligt. Men det är klart att jag brukar säga Bon Dia vanligtvis men med detta morgonkaos och en minut kvar innan skolbussen ska gå så är man inte riktigt påkopplad och reflekterar över att man måste vara trevlig också.

Springer till skolbussen som går 07.25 och kan inte släppa tanken på att förutom att man inte presterar tillräckligt varken på jobbet eller hemma, så uppfattas jag som en otrevlig jäkel också.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tja, Maria... det verkar lite stressigt, det har du rätt i.
Sá här blir det kanske bättre... lägg fram kläder till alla kvällen innan. preppa snack/lunch pá kvällen sá gátt det gár, skit i att kamma ungarna :-) men framför allt; dra dig till duschen och "vakna" där istället för att snooza bort morgonen. Sen är du pigg och fin och dà har du tid till dina smá älsklingar. Kanske sömn skulle hjälpa ocksá?! Bry dig inte om Sura Gubben, han hade väl bara köttabstinens.
Kram.

KARLAVAGNEN sa...

Glöm kvar bajs-påsen i hissen.
Du är ju ändå körd i gubbens ögon.

Nic's NEWs sa...

Jag blev utskälld av en stilig men gammal man igår för att jag var inte tillräcklig artig när jag frågade om han kunde flytta på sig (så att vi kunde komma förbi med barnvagnen) - ngt han borde ha insett själv. Det var pinsamt just för att jag hade snabbt funderat över hur jag skulle uttrycka mig - och jag blev så himla arg!! Det är inte kul när det händer!!

Anonym sa...

Hej, har precis hittat in till dig! Verkar ha en jättetrevlig blogg sa hit kommer jag gärna tillbaks.

Ha en trevlig kväll!

Anonym sa...

Nic,
Förstår honom. Barnvagnsmaffian är så jävla självupptagna. Bra att nån sa till.

Monica sa...

Det där med att hälsa pâ grannar är faktiskt jätteviktigt, jag hann ju bli sâ pass integrerad att jag blev mycket, mycket störd pâ en granne till oss som ibland inte hälsade, och en grej jag kommenterade med maken och han likaledes (fast pâ honom hälsade hon i princip jämt!) - stooor grej därnere! (här i Swe bryr sig väl ingen?)

Anonym sa...

Där jag bodde i Sthlm vände sig mina grannar med ansiktet mot väggen - allt för att inte behöva befatta det med det hemska att hälsa på en granne. Jag sket i det och hälsade på alla i huset. Det är normalt tycker jag. Dessutom är det inte så farligt att säga hej.
Katalaner kan dock ganska enkelt avväpnas med lite försök till konversation på katalanska. Det är i alla fall min erfarenhet.

Maria Agrell, Barcelona sa...

Åh vad glad jag blir att det blir lite aktion här på bloggen. Att ni har åsikter. I like.

Och jag har själv börjat mitt nya liv nu. Jag ler och ler och hälsar artigt - t.o.m till alla joggare när jag går min vardagspromenade med barnvagnen nere vid stranden vid halv åtta på morgonen.

Uteliggarna som letar i papperskorgarna orkar inte hälsa tillbaka dock. De skäms kanske lite - precis som jag gjorde med min bajsblöjspåse.