onsdag 25 februari 2009

Att vara invandrare.

Jag vet inte hur många gånger min äldsta son har frågat mig om han kan få färga håret svart för han tycker det är pinsamt att ha blont hår.

Han vill vara som alla andra och bli ett tvättäkta spanjor (åtminstone på utsidan). Extra lycklig blev han när han hörde att man kan skaffa bruna linser, så att ögonen blir mörka också. Dessutom vill han byta namn till Hugo, som är hans andranamn, för det är vanligt i Spanien.

Att Mona från Holland och Ellen från Belgien är blonda spelar ingen roll. De är ju tjejer. Alla tuffa killar är mörkhåriga.

Vi har lovat att han kommer att få färga håret svart, skaffa bruna linser och byta namn till Hugo - den dagen han fyller 18 år. Innan dess försöker vi förklara att han är fantastiskt som han är.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha ha, underbart att det är på det hållet också :)

När jag var liten ville jag vara pojke, men det berodde på att alla mina kompisar på gatan i min ålder var pojkar. Det gick över sen när jag fick flick-kompisar. När man är liten vill man av nån anledning inte vara speciell alls!

Anonym sa...

Tja vad gulligt.
Ellen var ju mörkast i sin klass här i Schweiz och gillade det inte alls. När vi flyttade till Catalunya var det första hon sa " vad härligt att alla ser ut som jag". Barn vill verkligen inte sticka ut. Men Max är ju snyggast pá ASB sá han ska bara fortsätta spela fotboll och inte bekymra sig över sitt hár...hahhahah

Anonym sa...

hahaha vad roligt! det går nog över så fort han märker att flickorna i spanien föredrar hans blonda svall och exotiska namn... snart är han väl kanske i den åldern?