Luther skulle ha blivit stolt.

Efter att jag bloggat om min egen lathet igår kväll fick jag av någon märklig anledning energin tillbaka. Kanske själva bikten är grejen. Man är ju uppvuxen i Luther-land, så att bara vila ger mig dåligt samvete. Men känslan av att det är okej att vila får mig att orka göra saker. Man måste liksom lura hjärnan lite. Lite terapi på det här så blir det nog bra. Men tills dess leker jag tvärtom-tankar med mig själv.

Hur som helst. Det jag vill visa upp med denna högst glamorösa bild är att tvättkorgarna är tomma. För kanske första gången i år. Spenderade en hel fredagskväll vid tvättmaskinen. Tror jag att man är duktig då, eller har jag helt enkelt inte ett intressantare liv än så? 

När min make är bortrest blir jag världens tråkigaste människa. Tvättar, städar, fixar, plockar och försöker få allt att flyta utan att barnen eller jag blir hysteriska. Potträningen är ju bara höjden av meck. Ingen blöja och absolut ingen förståelse om att behov bör göras på toaletten. Igår när vi skulle springa och hämta storebror vid skolbussen står lillen där och säger: Mamma, bajsat och ler. Utan blöja blir det så härligt fräscht. Och skolbussen väntar inte. 

Det är mannen som är den roliga i vår familj. Han släpar iväg oss andra på äventyr på helgerna. Jag tycker att han borde komma hem snart. Bara fem dagar kvar.