Älskar stillheten under stjärnorna.

torsdag 22 oktober 2009

Älskar stillheten under stjärnorna.

Kommer jag nånsin att bli vuxen nog att inse vikten av att lägga sig och inte sitta upp och njuta av natten?

4 kommentarer:

Unknown sa...: Hej Maria, vet inte om du är så sugen på fler småttingar men annars kanske du känner någon som är. Jag har nu en pdf på svenska som du mer än gärna får distribuera vidare till behövande.

Och när jag nu är klar med den skall jag fixa till webben och SEDAN kanske min blogg kan vakna till liv igen, stackaren.

Lev väl i regnet (mina glada svenska livsandar vaknar, så mycket lättare att sitta och jbba när det inte är sol och strand som väntar därute).

Viktoria; 1:30 em
Sara sa...: Poetiskt och stämningsfullt på en enda kort rad!; 4:31 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Viktoria, jag förstår inte riktigt vad du menar. Om jag läser rakt upp och ned tolkar jag det som att om jag vill skaffa en bebis så har du en pdf om hur jag gör? Adoptivbarn? Antar att du menar någonting annat. Berätta. Jag brukar gärna vilja hjälpa till med det mesta.

Sara: tack. Citatet är inspirerat av min vän Anettes statusupdate.; 7:19 em
Unknown sa...: Haha, ja du, jag läste igenom vad jag skrivet och jag var nog trött när jag plitade ner dessa rader.

Kan du ge mig din mailadress så skickar jag informationen som jag menar : )

Jag har en gammal där du har svenskaskolan.com eller ngt, antar att den är helt förlegad.

Ha en bra dag, fina bilder du tagit på regn och regnbåge, verkligen!; 1:46 em

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

torsdag 22 oktober 2009