söndag 24 januari 2010

Söner.


Jag har hört någon berätta att det finns barn som kan sitta still och typ rita i flera minuter i sträck. Mina barn däremot gillar att röra på sig. Den yngsta är dessutom inte särskilt rädd för någonting. Det innebär att hela helgen går åt till att säkerställa att han håller sig levande. Det finns ju faror överallt. När måndagen kommer är jag oftast helt slut. Här kommer några bildexempel från idag när vi lekte hos några vänner i Castelldefels.

2 kommentarer:

www.malinrocaahlgren.com sa...

Varför har du valt att blogga? (Har du alltid skrivit innan eller inte alls?Vad beror det på?) etc... DU kan gärna ge kommentar hos mig :)

Maria Agrell, Barcelona sa...

1) För att sortera mina tankar och dessutom få feedback från andra människor.
2) För att försöka stanna tiden och skjuta döden framför mig.
3) För att dokumentera livet inför framför allt mig själv men till viss mån även för nära och kära.
4) För att försöka inspirera både mig själv och andra att vara modiga.
5) För att kunna reflektera över livet som utlandssvensk/invandrare med andra svenska bloggar runt om i världen.
6) För att ha en personlig arena i cybervärlden.

Några inlägg jag skrivit kring varför jag bloggar:

Om att blogga inlägg 1.

Om att blogga inlägg 2.


I Aftonbladet svarade jag så här på frågan "Vad är det bästa med att blogga?"

För mig är det bästa med att blogga att ... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är väldigt läskigt. Så när man lever livet så händer det väldigt mycket hela tiden, och när jag nu skriver ned allting som jag upplever så känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer ju att dö en dag. Jag kommer inte att vinna ett nobelpris eller en Oscar, jag kommer antagligen inte skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig är mina barn och de kommer förhoppningsvis att minnas mig. Men om jag bloggar så sprider jag ut det lite. Man berör en människa här eller där och sina vänner. Många tycker att Internet är så läskigt därför att allt man skriver finns kvar jättelänge, men för mig är det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.