Bitterljuvt.

Den här bilden fotograferade jag på min födelsedag ifjol. Det är hemma hos min underbara franska vän Eva som flyttar till Zurich nu i början av mars. Jag våndas. Hon är min fasta punkt i vardagen här i Barcelona. Förutom familjen förstås.

Nu när hon och jag ses är det ännu mer fantastiskt än tidigare. Man vet att det inte varar för evigt. Ibland undrar jag om lycka känns som allra mest när man vet att något inte varar för evigt. Att man njuter av stunden betydligt mer än annars.

Är det kanske det som är livets sötma; stulna ögonblick som man aldrig vet om de återkommer. Men ju mer man försöker hålla fast vid dem desto snabbare blir de till minnen.