onsdag 24 mars 2010

Dagens lunch.

Idag träffade jag en makalös kvinna på lunch. En superduper businesswoman. Entreprenör. Från Sydney som bott världen över. Vrålsnygg dessutom. Kring 30. Blev så överumplad att jag inte ens kom ihåg att fotografera. Jag kände hela tiden: henne borde man haka på, vilket driv, vilken power. Jag har inte ens hälften av hennes push. Inte ens en tiondel faktiskt. 

Hon tyckte det var på tok för slött i Europa med 4 veckors semester och att folket släpper tankarna på jobbet när de går hem vid sjutiden. En startup behöver drivna människor. I New York däremot vet folk hur man jobbar. 2 veckors semester och jobbtankar 24/7. 

Kunde ändå inte låta bli att fundera över om hennes tankar förändras den dag hon får barn. Det brukar bli så. För kvinnor i alla fall.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Manga kvinnor later ej barn "disrupt" sitt karriars tank (no judgements) -- speciellt ej NYC karriars kvinnor. Manga valjer dessutom bort barn. Sa hon att hon tanker skaffa barn?

Maria Agrell, Barcelona sa...

Hennes man, som jag känner betydligt bättre har berättat att de planerar barn framöver.

Inna sa...

Personligen tycker jag att den typen av inställing till livet är lite...sorglig. Att ett jobb kan ta upp så mycket tid och anspråk när det för mig är det liv jag har utanför arbetet, med min familj och vänner, som är det absolut viktigaste i livet. Även om jag inte har barn. Men, vi har väl olika drivkrafter i livet.

L sa...

Eller hur tankarna förändras om det tar stopp en dag, företaget kommer inte att tacka en för att man tog sig vatten över huvudet... kan man verkligen lyssna på sig själv när man tänker på jobb 24/7 i längden? Kanske, kanske inte.

Maria Agrell, Barcelona sa...

Jag tänker inte som henne. Jag har inte samma driv. Jag är för bekväm. För mycket livsnjutare. Men jag kan inte låta bli att imponeras.

Eva sa...

Visst blir man imponerad men jag tycker nog också att det är lite halvt sorgligt att leva för att jobba. Det är inte på jobbet som de gladaste ögonblicken inträffar. Det är alltid i privatlivet. Och hon hinner nog inte med så mycket av den varan. Nej, en balans ska det vara. Svenskt LAGOM.

Anonym sa...

Hej. Visst härligt med ett sådant driv och även om man inte drar det till hennes nivå förstår jag att du blir imponerad och inspirerad. Det blir jag också. Men ändå. Amerikanare har aldrig tid att resa och uppleva saker för sina pengar de tjänar ihop. För att de jobbar så mycket och har inte tid. Istället reser de när de blir pensionärer, gamla och sjuka. Sedan kvinnor i USA måste hitta en man som tjänar bra med pengar annars har de inte möjlighet att vara mammalediga mer än tre månader.
Jag åkte till Barcelona för två år sedan för att komma över sorgen att inte ha kommit in på läkarlinjen. Hela mitt liv hängde på detta tyckte jag. När jag sedan varit i Spanien en tid förstod jag att det faktiskt inte var så. Livet är mer än karriär och jobb. En spanjor sa till mig "I don´t live for my work, I work to live".
Befriande ord. Natruligtvis är det inte fel att bry sig om jobb och karriär men det är absolut inte allt.
/Elisabeth