Höst.

Har känt att livet testat mig på sistone. Det högre jaget verkar vilja se vad jag går för. Hur jag klarar nederlag och motgångar. En del har jag skrivit om på bloggen.

Ibland får jag känslan att jag är en tillplattad fisk uppslängd på land och där ligger jag och kippar efter andan. Förutom andnöd så iakttar jag som från ovan hur jag reagerar, hur mitt sinne väljer att behandla mig. Jag ser att jag är snäll mot mig själv i svåra stunder. Jag försöker somna tidigt, går långa promenader, äter sund mat regelbundet, bjuder mig på massage, dricker ingen alkohol, tränar kroppen och ringer mina livräddare.

Förutom min man, så har jag en i Costa Rica, en annan i Spanien, en tredje i Schweiz, en fjärde i Norge och ett par i Sverige som hjälper mig att andas och lyfter lilla fisken Maria tillbaka i havet igen.

Är oerhört tacksam för min underbara cirkel förtrogna som alltid finns ett Skype-klick/telefonsamtal away.