lördag 30 oktober 2010

Om fotografering i DN.

Lite pretto skrivet möjligtvis, men intressant vinkel och en bra guide över vilka fotoutställning som pågår just nu i Stockholm.

I dag har de stränga, dekonstruerande analyserna kring fotografiet klingat av. I tystnaden har fotografiet återuppstått och rekonstruerat sig självt.

Vad gör då fotografin så säregen, så lockande? Är det vad Roland Barthes kallade fotografiets punctum, dess förmåga till förflyttning av ett ögonblickligt då till ett nu, som alltjämt trollbinder?

Läs mer.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Alla har en högupplöst kamera i fickan nu för tiden. Till och med min mamma. Dessutom, med hjälp av en usb-kabel, till skillnad från agenter, bokförlag eller nyhetsbyråer förr, så kan man nu enkelt publicera sin bild själv för hela världen att se.

Det är en spännande utveckling, kanske framförallt för att den ger kreativt utrymme till "massorna".

Det här gör också att ribban för vad som är bra höjs. Proffsfotografer har plötsligt hela världen som konkurrent. Det är spännande. Man kan ta en lika bra bild med en iPhone som en Nikon D3X. Det sitter i ögat, hjärtat och hjärnan hos den bakom knappen, inte i tekniken.

Men du, Maria, har en ganska unik talang. Dina bilder är fantastiska.

Mvh, Fredrik G

Anonym sa...

P.S. Läste artikeln nu. Pretto är bara förnamnet. Konsten och fotot åt folket säger jag. Och Maria Lantz kanske inte åt gamarna, men ett nytt yrke iallafall. Något hon brinner för. För hon verkar varken gilla konst eller det foto hon vill kalla konst. Bitter, som de flesta kritiker.

/Fredrik

Maria Agrell, Barcelona sa...

Jo, håller med, lite surig tant. Och pretto. Jag tyckte ändå det var intressant.

Tack för fina ord om mina bilder. Jag ska bli ännu modigare, gå ännu närmare och få bättre koll på teknik och mörkrum. Framåt framåt.

Kram.