Jaget offline/online.

I samtal med andra pratade jag tidigare allra helst om mig själv. Min egen verklighet var den viktigaste - tyckte jag. Berättade om mina upplevelser, mina känslor, mina åsikter och hävdade mig. Inte jämt. Men helst.

Har märkt att jag faktiskt inte gör det i samma utsträckning längre. Är betydligt mer intresserad  av andra människor. Jag vet ju faktiskt redan vad jag själv gjort, sagt och tänkt. Men hur tänker hon eller han? Vad kan jag lära mig? Vad har hon varit med om? Hur tänkte han då? Vad är hennes drivkrafter? Hur hamnade han där? Vad är viktigast i hans liv? Hur gick hon vidare? Vad betyder kärlek för honom? Hur vågade hon det? När började känslan? Jag frågar alltid massor. Känner in. Vill veta. Lär känna. Lyssnar. Lär.

Tror att jag har min blogg att tacka för denna förändring. Här får jag ohämmat skrika, tycka, skryta, älta och bara prata om mig själv dagarna i ända. Det finns ingen hejd på Maria Agrellandet. Så offline finns inte det behovet på samma sätt. Jag är mätt på mig själv och kan vara rätt sympatisk i mötet med andra. Förutom att jag ställer 1000 frågor... 

Kära ni som orkar lyssna här på mitt egojag; Stort TACK. Ni gör mig till en bättre människa. Om vi ses offline så lovar jag att du också får prata lite ;-)