I stormens öga är det stilla.

Tjafset mellan Nordkorea och Sydkorea skrämmer slag på mig. I lördags sov Max över hos sin kompis Joon-Ho. När jag hämtade honom igår frågade jag mamman hur hon upplever det hela. Hon kommer ändå därifrån och hennes man bor fortfarande kvar i Sydkorea. Nä, säger hon. Jag är inte orolig. Nordkorea håller alltid på och bråkar. Det är som vanligt. 

Hon bor med Joon-Ho och hans bror i Barcelona för att barnen ska få en bra utbildning och träffar sin man/barnens pappa bara några gånger per år. Om några dagar flyger han över för att fira jul. Sonen är 9 år. Som svensk vore det otänkbart. Att dela på familjen så tidigt i livet bara för att barnen ska få gå i en bra skola. Tydligen upplever hon att det är på tok för strängt i plugget i Sydkorea. Barnen hinner aldrig leka.