Rollerna.

Jo, men nu vet jag varför jag packar klockan tre på natten, medan min man sover. Vi har olika egenskaper. Jag har världens längsta startsträcka. Gruvar mig. Gråter. Nojar. Men när min motor väl börjat snurra, så kan jag gå i en evighet. Gäller jobb. Gäller projekt. Gäller relationer. Jag bara matar på. Lägger in nästa växel.

Min man däremot kickar igång sig lätt som en plätt. Titta Maria, jag var på Bauhaus och köpte cementklumpar. Nu bygger vi grill. Spelar ingen roll att vi inte ens bor där ännu. Snabbt går det. Däremot är han inte lika uthållig. Han tröttnar. Vill ha nya utmaningar. Tittar framåt.

Han är startaigångare. Jag är avslutare.