lördag 12 mars 2011

Världen.

När tsunamin slog till i Thailand låg jag sömnlös och grät. Kände flera familjer som drabbades. Nu i Japan är nyheten lika förfärlig. Kärnkraftverket rysligt. Fast det känns inte i min kropp. Jag gråter inte. Blir inte så där fasligt berörd. Varför? Jo, men denna gång så känner just jag ingen på plats och medierna är inte lika smetiga när inte svenskar drabbats. Vilket ego man är.

2 kommentarer:

Annelie sa...

Man är alltid sig själv närmast och det påverkar hur man reagerar på olika händelser.

Carin i Málaga sa...

Inte ego, tror jag, bara människa. Annars skulle vi inte överleva. Lite måste man skydda sig. Det räcker ju att du faktiskt är medveten om att du känt, det gör dig empatisk även denna gång, men du måste inte lida...