tisdag 13 september 2011

Morgonkaffe med Kika.

Jag är otroligt imponerad av människor som kan berätta en historia. Jag är dålig på det. Jag är för entusiastisk, så jag berättar själva poängen först istället för sist och ägnar resten av tiden åt att förklara bakåt. Därmed uteblir själva skrattandet. Kika gör inte så. Hon kan tajming. Vi pratade om min campande make som precis vaknat i Umeå med två kvinnor i en husbil. Hon byggde utifrån det. Spekulerade i att min man vore nudist. Jag skrattade så att jag grät. Fick be om nåd.

Inga kommentarer: