fredag 14 oktober 2011

Tack.


















Efter drygt 5 års dagligt bloggande med mer än 7500 skrivna inlägg och omkring 10 000 besökare i månaden...

Att blogga har varit en sanslöst rolig resa. Jag har älskat det. Inte någonsin har det känts jobbigt eller kravfyllt. Jag trodde aldrig att jag skulle få en sådan oerhörd respons och kärlek från ingenstans när jag började lite stapplande den 5 maj 2006. Har sparat alla 5901 kommentarer.

Fast så pang bom en dag fick jag en längtan efter tystnad. Att bara vara själv med mina tankar. Att känna efter hur det är att inte spela ut det privata i det offentliga. Vad som händer med jaget då? Försvinner jag? Vissa dagar känns det så och jag saknar min blogg där mitt ego får breda ut sig.

Fast jag tror jag behöver vila en stund. Samla ihop mig. Uppleva lyckokänslor utan att behöva skryta om dem. Älta var vi flyttar bara i mitt eget huvud. Bryta upp. Sätta upp ett staket. Finna andra ventiler. Göra annorlunda.

Förbereder mig för en nödvändig sorgeprocess.

Oklart vad som kommer ut på andra sidan. Kanske bara tomhet. Eller något nytt. Något bättre. Hittills är allt som vanligt. Kanske möjligtvis lugnare. Mer rofyllt. Och lite ensammare. Eller precis tvärtom. Det har blivit en intensivare en-till-en dialog med människor som står mig nära och jag har blivit aktivare i andra nätverk.

Tack för att ni lyssnat, peppat och på något märkligt sätt varit en del av mitt liv. Några i flera år. Andra bara en endaste gång. Kanske av nyfikenhet, omtanke eller för inspiration. Vilket som. Tack.

Förlåt, men jag vet inte om det här är en paus eller ett avslut. Det digitala ryggdunkandet är som en drog och kanske behöver jag en sil igen.

Puss och kram,
Maria

P.S. Jo, måste bara passa på att lägga med några bilder från min 40-års dag då jag blev ordentligt bortskämd med vackra ord från världens alla hörn.

Tack till CharlotteMariaCatrin, Patrik, Mia, Beppe, Lena, Marcelo, Scarlett, Lily, Bibi & Björn som spelat in alldeles underbara små födelsedagsgrattisfilmer till mig. Tack till Patricia, Petra, Lovisa, Ulf, Lotta och Karl som flygit ner till Barcelona från Stockholm, Trondheim, Hudiksvall och London för att fira min dag med mig. Tack Eva för ditt vänskapsarmband. Tack Rodrigo och Salomon som hjälpte till att grilla. Tack pappa för dina rörande ord! Tack mamma för ditt kärleksfulla brev. Tack för hjälpen under kvällen Cornelia.

Tack för tjejmysnatt på hotell i Borne. Tack Jess, Nunu, Lisa, Bernadette, Malin, Kristin och alla andra Barcelonabor som kom till min 40-års BBQ. Tack brorsan som ringde och sjöng med hela sin stora kör Sonora... tänk jag fick en alldeles egen Maria - 40 års sång, vilken grej. För att inte tala om Facebook-love-bombningen. Glad förstås för alla samtal, sånger, tal, presenter och blommor också. Och tack till min make som styrt upp och fixat allt. Det är fantastiskt att fylla år. Jag måtte vara en lyckligt lottad människa! Är oerhört tacksam för min familj och mina vänner.

Landat; Lotta, Petra, Patricia, Lovisa & Ulf som möter upp Lisa & kidsen.

22 kommentarer:

Anders sa...

Tack själv. Lycka till med typ... livet!

Carin sa...

Tack Maria! Det är verkligen vi som fått lyssna (läsa) som ska tacka för att du delat med dig! Du gör rätt som lyssnar på dig själv nu. Oavsett vart det bär. Lycka till! Vi kommer ju sakna dig, jättemycket, dina bilder & dina tankar. Du är väldigt inspirerande. Men det är DIN blogg och du bestämmer. Att blogga är väldigt speciellt och både tar och ger. Jag hade en personlig blogg men lämnade efter bara ett år för att jag blev lite förvirrad av den. Dessutom kan den där silen läcka sånt som kan bli ännu bättre i annat forum. Take care!

Malin sa...

Maria! Allt jag kan säga är all lycka med allt vad framtiden bringar! Har till coh från följt din blogg sedan jag själv flyttade ner till Barcelona.. Det har varit ett nöje att få ta del utav dina tankar och ditt liv! Jag hoppas att ni kommer fram till vart ni vill rota er härnäst och oavsett vart det är någonstans så tror jag att du kommer ha framgång!

Anonym sa...

Det blir nog sorg för oss som följer dig också....

Anonym sa...

Hoppas du kommer tilbaka! saknar din blogg! Kram Tina

Pappan sa...

Hej,
va synd! Men förstår dig. Tack för att du gett mig min fix av spanien i så många år. Dristade mig tom att resa dit för det såg så kul ut. Kommer du att fortsätta att plåta? Då kan man ju följa bilderna i iaf även om du inte postar dem här. Så lycka till med du än tar för dig härdan efter, i skymundan av bloggsfären

Susanne B sa...

Tack för att jag fick följa dig ett tag! Vi ses på Facebook? Eller hälsa på min plats i cyberspace! :-)

Anonym sa...

Jag vet att du är här inne och läser Maria så jag ska dela med mig av en för mig ganska intressant tanke.
När du beslutade att ta ett break eller avsluta ditt bloggande så blev jag faktiskt lite förbannad. Varför ska hon göra det och tänker hon inte på oss (läs mig) som läser bloggen var tankar som gick i mitt huvud.

Det är först nu som jag har kommit till insikt att det du gjort har du gjort av fri vilja och att fria viljor får och ska göra det som känns bäst. Det borde alltså vara tvärtom och vi (läs jag) bör känna en tacksamhetsskuld till dig som har delat med dig av ditt liv på ett intressant och roligt sätt.

Så tack för en rolig tid Maria – vad ska jag göra på arbetet nu? :)

Maria Agrell, Barcelona sa...

Stort tack för era varma hälsningar.

Och Anonym, jag kan förstå dig... Vem f-n tror Maria att hon är. En okänd bortskämd medelålders tvåbarnsmamma som jag har klickat in till och slöläst på kontoret. Och nu ska kärringen sluta bjussa på sig själv och bara skita i mig. Maria är ingen! Jo, en svikare.

Blogg är ett märkligt fenomen. Jag får väl skriva en bok om att "upphöra existera".

Tack för att du vände perspektivet till slut. Kram.

Maria Agrell, Barcelona sa...

P.S. Enligt besöksstatistiken ser det ut som att du jobbar på Skattemyndigheten... Kan det stämma? Jag har också lite koll på er ;-)

Anonym sa...

Haha det kan nog stämma. Som tillägg och för ordningens skull ska sägas att jag enbart läser din blogg på min lunchrast. ;)

Bella sa...

Tack! Blir lite nedstämd av att du slutar samtidigt som jag känner ungefär samma sak...

Hoppas du finner nya sätt att vara kreativ och få utlopp för ditt skrivande!

Kram

Anonym sa...

Jaha, suck, nu känns det som jag flyttar ifrån Barcelona för andra gången. P.g.a. din blogg känns det som om jag aldrig egentligen lämnade dig, din familj eller BCN "pá riktigt", för jag har ju alltid vetat vad som händer där, hos dig och därmed varit ganska "Barcelona-nöjd" pá distans... Dålig pá att höra av mig har jag också varit, fy! Jag tror att du gör att spännande, osjälviskt och klokt val att sluta med den här bloggen, en av väldigt fá bloggar jag faktiskt följer och gillar. Du måste använda din skrivar-talang och karisma till andra projekt (där man faktiskt kan tjäna pengar också...).
Vi ses pá riktigt och i ngt annat forum snart. Var kan jag se dina bilder i fortsättningen?
Kramar
Lena

Maria Agrell, Barcelona sa...

Lena darling, inte visste väl jag att min blogg fick dig att fortsätta leva Barcelona-livet. Marie, som flyttat tillbaka till Skåne mailade ungefär samma sak... så märkligt. Fast naturligt på samma gång. I den här nya världen.

Ja, du, bilderna ja... Jag plåtar inget längre. Inte alls. Har helt tappat sugen. Om drivet kommer tillbaka så kommer bilderna att hittas på Flickr. ... Tänkte köpa en ny glugg och hoppas lusten återvänder.

Vad jag gör istället... well, den här veckan har jag sorterat barnens leksaker. 14 lådor. Röjt. Slängt. Sålt. Givit bort. Glammigt värre mao. Nä, fast det känns riktigt bra. Att få gjort det jag aldrig tidigare hann.

På fredag däremot blir det tjejkväll på stan! Då ska partystassen och klackarna på.

Återigen stort tack för er fina födelsedagssånggrattisfilm. Miss U. Puss.

Jennifer sa...

Maria, jag har läst din blogg i så himla många år - vet inte när jag började men du var gravid med Ted. Hittade dig efter att jag bott i BCN ett halvår och pluggat spanska och desperat längtade tillbaka men var fast i långvariga studier i ett blåsigt GBG. Sen dess har jag varit fast och älskat din blogg, från alla mina utposter i världen: Götet, Indien, Centralamerika och Stockholm. Har aldrig varit nån flitig kommentator, jag är helt enkelt någon slags observera-i-tystnad-typ på internet, haha. Du är så inspirerande och ja, skön helt enkelt! Du är en av många inspirerande kvinnor (både på nätet och IRL) med många talanger och intressanta tankar som jag samlar på för peppning. Önskar dig all lycka och framgång! Tack för allt (och hoppas du inte kan låta bli att fortsätta blogga)!

Maria Agrell, Barcelona sa...

Tack Jennifer, just precis det du skriver är den största anledningen till att jag bloggat. Att få höra saker som att jag är "inspirerande och skön". Den där underbara bekräftelsen på att man duger.

Precis just därför känns det viktigt för mig att sluta. Jag vill bli mindre självupptagen, mindre narcissistisk och inte så beroende av bekräftelse i det offentliga rummet.

Kan meddela att det är tråkigare utan min blogg. Saknar det som attan. Trots det känner jag att detta beslut är viktigt för min personliga utveckling. Jag vill vara mindre fåfäng och bli en större människa.

På pluskontot tror jag att jag har blivit en bättre mer närvarande mamma och att jag har en starkare närvaro i min fysiska verklighet.

Gillar också att vara hemlig. Gör en massa kul som bara jag och mina närmaste vet om. Busar i smyg :-)

Unknown sa...

Hej jag försökte hitta någon mail till dig men det verkar som att portalen har hängt sig så jag försöker här.

Jag heter Emilie Sundbom och studerar etnologi C på Södertörns högskola i Huddinge lite utanför Stockholm.
Jag har själv bott i Barcelona i tre år vilket ledde mig in på etnologistudier som handlar om kulturer.

Jag skall nu skriva min C- uppsats som handlar om identitets tillskrivelse hos svenskar om bor utomlands i andra länder i Europa.

Syftet för studien är att ta reda på hur svenskar tillskrivs alternativt tillskriver sig nationell tillhörighet och hur den förändrar sig i olika sociala situationer och gruppkonstellationer när de befinner sig i.
Jag ämnar undersöka om personer ser sig som svenskar, skandinaver eller européer och ta reda på om identitetstillhörigheten skiftar beroende på vilka nationaliteter som representeras i situationen.

Jag vill undersöka om den nationella identitetstillhörigheten ändras beroende på vilket land eller vilken annan världsdel som representeras i sammanhanget. Jag ämnar också undersöka om den situationsbundna geografiska kunskapen, som tillgås i gruppen, är avgörande för den nationalitet som personerna identifierar sig med.

Problemområdet uppsatsen avser att beröra är identitetsskapande processer där människor av olika nationaliteter möts. Detta för att undersöka hur nationaliteten definieras eller ändras beroende på situationen och se hur det hanteras i vardagen. Jag avser också studera hur dessa personer identifierar sig med andra av samma nationalitet genom att komma från samma land.

Jag hittade din blogg på bloggportalen och tycker att det skulle vara intressant att intervjua dig eftersom du bor i Barcelona fortfarande.

Intervjun skulle i så fall ske på skype och jag kommer skicka lite frågor som du kan tänka på innan det blir dags för intervjun.
Jag skulle verkligen uppskatta ditt deltagande. Jag kan anpassa mig helt beroende på om du kan dagtid eller kvällstid.


Med vänlig hälsning Emilie Sundbom
emilie.sundbom@gmail.com

Anna sa...

Maria, hur har du det nu för tiden? Det känns tomt utan dina dagliga betraktelser.

Anonym sa...

Hejsan

Jag har helt missat att du slutat blogga! Sedan jag flyttade tillbaka till Sverige vid midsommar ha jag haft svårt att gå in på din blogg, är rädd att sakna Barcelona för mycket. Vilket jag också gör för genom din blogg framstår livet i Spanien precis så underbart som det är i det underbara landet. Det blir lite smärtsamt. Längtar då alldeles för mycket. Försöker nu fokusera på att leva livet här i Sverige. Jag har vekligen älskat din blogg och jag är så glad att jag än gång fick ta en fika med dig och att jag nu kan följa dig på Facebook. Du har verkligen levererat med humor, distans och allvar genom upp-och nedgångar. Det har varit fantastiskt roligt att få följa med dig på din resa och tack för att du delat med dig till oss alla. Lycka till med allt i framtiden!

Hälsningar
Elisabeth

camilla sa...

Maria! Jag SAKNAR din blogg, men jag hoppas att du har det bra, mår bra och njuter av livet. KRAM.

Maria Agrell, Barcelona sa...

Anna, Elisabeth och Camilla. Tack för tanke. Jag har det bra. Lunkar fram långsammare. Trivs med det. Stor kram.

Madeleine Lindgren sa...

Hej! Har försökt att hitta din mail, hittar den inte så jag skriver här, Jag heter Madeleine Lingren och bor i Barcelona. Jag studerar på Universidad Autonoma de Barcelona och jobbar på HappyNation. Jag skulle behöva en svensk bloggare i Barcelona för ett litet projekt. Skulle vara jättesnällt om du kunde kontakta mig.

madeleine_lindgren1@hotmail.com

Madeleine