Jag vet inte vad jag ska skriva. Bara att jag precis landat på Arlanda. I Stockholm på jobb igen. Maken är på ett flygplan någonstans i Europa. Och båda våra barn är i Spanien, varav den ena har feber. Det känns sådär.
Det går ju inte att både jobba och ha barn. VAB finns som bekant inte i Spanien. Alla sjuka ungar med yrkesverksamma föräldrar passas av farmor/farfar/mormor/morfar/barnflicka. Fast ingen av dem kunde hjälpa mig imorse. En ipren i rumpan och så sjas iväg med dig unge. Och sluta gråt!
Hemmafrulivet känns helt plötsligt som det enda rätta.
usch, detta ständiga dåliga smavete...kan bara konstatera att det är inte lätt och du har många medsystrar som känner igen sig...allt känns nog bättre snart.
SvaraRaderakram A