Ena sekunden hyperventilerar han och kippar efter andan. Andra sekunden klättrar han upp på bord och kastar hårda föremål på fönstret här uppe på 16:e våningen.Ena sekunden oroar man sig för bebisens livsluft och andra sekunden oroar man sig över att han ska ramla och slå ihjäl sig.
Varför berättade ingen för mig att i samma sekund man blir mor så föds denna oändliga oro som knager sönder hjärtat.
En mors oro, som finns där livet ut - fast den klär sig i olika skepnader. Glömde jag att säga det...............
SvaraRaderaSvärmor
Usch, ja... hur gick det, vad är det han har?
SvaraRaderaHan har svårt att andas och kippar efter luft.
SvaraRaderaAkut bronkit (luftrörskatarr) säger doktorn.
Får ventolin var fjärde timme och lite annat smått och gott i medicinväg nu och några dagar framåt.
Det finns flera gånger då jag önskar att jag inte skaffade barn just på grund av den oro som du beskriver. Den är hemsk, tur att man inte vet om den innan man får barn för då skulle nog inte många skaffa barn....
SvaraRaderaJag hoppas att din son snart mår bättre.
Jag känner igen mig. Vår Ville hade jätteproblem med sin astma i ettårsåldern. Vi drog också oräkneliga rundor (alltid kvälls/nattetid!) till akutmottagningen. Nu pulmicort och ventoline våra bästa vänner. Trösten är att det blir bättre ju äldre de blir. Men det är himla jobbigt, jag vet.
SvaraRaderaVentolin var mi bästa kompis när var litten... och nu.
SvaraRaderaHoppas lille Ted blir bra snart så han slipper alla mediciner :)
Ja, jag hoppas också att han snart blir frisk!
SvaraRadera