Tack. Mitt bloggande vilar lite just nu. Kanske bara någon dag. Vet inte. Försöker fokusera energi på några projekt och i bästa fall får jag mer kraft om jag koncentrerar mig inåt en stund :-)
Jag har gått in på bloggen nu flera dagar i rad för att läsa om vad som händer i ditt liv men ingen uppdatering så långt ögat når. Jag förstår om det är jobbigt att varje dag roa oss läsare men jag hoppas du tar upp bloggandet igen.
Tack, bloggande har aldrig någonsin varit jobbigt. Jag har älskat det. Som en förlängd del av mig. I över 5 år. Är dock nyfiken på att se vad som händer med dagarna när jag bryter en vana. Vill utforska det. Oklart hur länge. Reflekterar också kring det privata samtalet i det offentliga rummet. Om jag vill vara en del av det eller inte. Och i vilken utsträckning. Jag vet inte ännu själv om detta är en paus eller ett avslut. Sol på er!
Om jag vore där skulle jag äta Hogges fisksoppa på hans nya restaurang i Centrumhuset, promenera kärleksstigen med någon kompis runt Lillfjärden och åka ut till Hölick och grilla korv med min familj. Barnen skulle få leka på Mulle Meck någon dag också. Vid Möljen skulle jag ta en glass om jag vore turist. Ha en trevlig helg.
Tack Jossan, jag å andra sidan känner mig bloggmätt. Vill hålla mitt liv för mig själv just nu... Däremot skulle jag gärna apa efter dig... Grymt coolt med din nya bok! Artikeln i DI var ju dessutom hur stor som helst. Å ball bild! Vilken grej. Du inspirerar mig. Kram.
Jag har följt dig nästan varje dag i flera år. Känns tomt att inte dela din vardag och dina tankar längre. Hoppas att allt är bra och tack för att du delat med dig den tid som varit.
Tack. Jo, det var min födelsedag igår. Kanske min bästa någonsin. Kände mig oerhört uppvaktad. Bortskämd. Fast bilderna behåller jag för mig själv. Nytt kapitel i mitt liv nu. Har ett skriande behov av att hålla det privata privat. Åtminstone i den här fasen i mitt liv. Kovändning kan man säga. Förvånad själv. Återkommer säkert framöver. I någon form. Kram.
Känns fint att mina texter är saknade. Jag gillar inte att göra någon besviken, men just nu lyssnar jag mycket inåt. Kanske är det 40-års mognaden som gjort att jag fått större integritet och vill behålla mer av mig för mig själv och hellre ha en 1 till 1 dialog med människor i mitt liv.
Fast min vardag är i övrigt som den brukar. Jag funderar på samma ämnen, träffar många människor, myser med mina barn, min make reser som vanligt, den här veckan är han i USA, jag jobbar och tar mina dagliga strandpromenader. Så inget nytt under solen...
Ni får scrolla bakåt i tiden och tänka att det är ungefär samma saker som händer nu som då. Ta hand om er!
Jocke, roligt att du saknar mina bilder. Jag plåtar fortfarande. Och kanske är det så att det konstanta med min vardag är att den varierar. Har några roliga resor framför mig och det känns ovant att inte blogga om det. Fast skönt med en liten högre vägg mellan mig och världen utanför. Ibland behöver man det. Även om jag också saknar att skriva av mig varje dag och få feedback på det. Nu är det papper och penna som gäller. Old School :-)
Marie, kommer det ett sista "tack för mig inlägg" så man kan ta bort bloggen för gott från ens favoriter i IE eller ska man låta den ligga kvar och med jämna mellanrum gå in och kika om du mot förmodan skrivit något?
Vackra, fina du<3 Ser inte en dag äldre ut än 23...Puss
SvaraRaderaHallå, vart har du tagit vägen? Saknar ditt bloggande.
SvaraRaderaTack. Mitt bloggande vilar lite just nu. Kanske bara någon dag. Vet inte. Försöker fokusera energi på några projekt och i bästa fall får jag mer kraft om jag koncentrerar mig inåt en stund :-)
SvaraRaderaSorgligt, en hel vecka utan insyn i ditt liv!
SvaraRaderaMaria C
Hej Maria,
SvaraRaderaTack för tanke. Jag testar var mitt liv tar vägen om jag inte bloggar och delar varje tanke samtidigt som den tänks...
Fast än så länge är allt som vanligt. Förutom att min kamera är trasig och jag måste köpa ny. Kram.
Grattis i förskott vackraste!
SvaraRaderaTack Jessica. Den 1 oktober är det no more thirty something...
SvaraRaderaSaknar dig!
SvaraRaderaJag har gått in på bloggen nu flera dagar i rad för att läsa om vad som händer i ditt liv men ingen uppdatering så långt ögat når. Jag förstår om det är jobbigt att varje dag roa oss läsare men jag hoppas du tar upp bloggandet igen.
SvaraRaderaTack, bloggande har aldrig någonsin varit jobbigt. Jag har älskat det. Som en förlängd del av mig. I över 5 år. Är dock nyfiken på att se vad som händer med dagarna när jag bryter en vana. Vill utforska det. Oklart hur länge. Reflekterar också kring det privata samtalet i det offentliga rummet. Om jag vill vara en del av det eller inte. Och i vilken utsträckning. Jag vet inte ännu själv om detta är en paus eller ett avslut. Sol på er!
SvaraRaderaHej Maria, jag är i hudik lver veckoslutet. Vad får jag inte missa? Har aldrig varit här förr? Passa på att ge "byn" lite reklam. :)
SvaraRaderaOm jag vore där skulle jag äta Hogges fisksoppa på hans nya restaurang i Centrumhuset, promenera kärleksstigen med någon kompis runt Lillfjärden och åka ut till Hölick och grilla korv med min familj. Barnen skulle få leka på Mulle Meck någon dag också. Vid Möljen skulle jag ta en glass om jag vore turist. Ha en trevlig helg.
SvaraRaderaSaknar dig! Även om du förstås måste få lov att hålla dina tankar för dig själv när andan faller på :) Kram
SvaraRaderaTack Carin. Ja, det känns ovant för mig också. Hard core avvänjning... Fast bra. Mycket bra. Du och jag får "umgås" via Facebook istället :-) Kram.
SvaraRaderaMenar du allvar med att sluta blogga? Kom tillbaka!
SvaraRaderaMaria, nu får du snart blogga igen. Saknar dina inlägg.
SvaraRaderaKram
Jossan
Tack Jossan, jag å andra sidan känner mig bloggmätt. Vill hålla mitt liv för mig själv just nu... Däremot skulle jag gärna apa efter dig... Grymt coolt med din nya bok! Artikeln i DI var ju dessutom hur stor som helst. Å ball bild! Vilken grej. Du inspirerar mig. Kram.
SvaraRaderaTack söta. Men jag tycker att det är trist att inte få läsa om ditt liv till morgonkaffet.
SvaraRaderaHoppas att du får nya krafter när du är 40.
Kram
Jossan
Jag har följt dig nästan varje dag i flera år. Känns tomt att inte dela din vardag och dina tankar längre. Hoppas att allt är bra och tack för att du delat med dig den tid som varit.
SvaraRaderaBryr mig inte vad som händer i ditt liv, men det är roligt att se alla bilder du tar. Fester, kalas. barnbarn, dotter och måg
SvaraRaderaFyller du inte 40 år imorgon? Den 1 oktober? Grattis i förskott. Ha det gott.
SvaraRaderaGRATTIS på din födelsedag.Hoppas du får en trevlig fest i kväll.
SvaraRaderaVore roligt om du visade lite bilder från den. HIP HIP hurra.
Tack. Jo, det var min födelsedag igår. Kanske min bästa någonsin. Kände mig oerhört uppvaktad. Bortskämd. Fast bilderna behåller jag för mig själv. Nytt kapitel i mitt liv nu. Har ett skriande behov av att hålla det privata privat. Åtminstone i den här fasen i mitt liv. Kovändning kan man säga. Förvånad själv. Återkommer säkert framöver. I någon form. Kram.
SvaraRaderaSaknar att läsa din blogg!/Tina
SvaraRaderaSuck.. ingen uppdatering idag heller. :-(
SvaraRaderaKänns fint att mina texter är saknade. Jag gillar inte att göra någon besviken, men just nu lyssnar jag mycket inåt. Kanske är det 40-års mognaden som gjort att jag fått större integritet och vill behålla mer av mig för mig själv och hellre ha en 1 till 1 dialog med människor i mitt liv.
SvaraRaderaFast min vardag är i övrigt som den brukar. Jag funderar på samma ämnen, träffar många människor, myser med mina barn, min make reser som vanligt, den här veckan är han i USA, jag jobbar och tar mina dagliga strandpromenader. Så inget nytt under solen...
Ni får scrolla bakåt i tiden och tänka att det är ungefär samma saker som händer nu som då. Ta hand om er!
"Din vardag som den brukar"... Du gör ju alltid olika saker, det har varit det roliga med din blogg... att man aldrig i förväg vet vad som händer.
SvaraRaderaJag saknar också dina fina bilder.
Jag saknar dig.
SvaraRaderaJocke, roligt att du saknar mina bilder. Jag plåtar fortfarande. Och kanske är det så att det konstanta med min vardag är att den varierar. Har några roliga resor framför mig och det känns ovant att inte blogga om det. Fast skönt med en liten högre vägg mellan mig och världen utanför. Ibland behöver man det. Även om jag också saknar att skriva av mig varje dag och få feedback på det. Nu är det papper och penna som gäller. Old School :-)
SvaraRaderaMarie, kommer det ett sista "tack för mig inlägg" så man kan ta bort bloggen för gott från ens favoriter i IE eller ska man låta den ligga kvar och med jämna mellanrum gå in och kika om du mot förmodan skrivit något?
SvaraRadera