Mina barn spelar tennis på Wii framför TV:n och jag börjar berätta som en gammal tant:
- När jag var 7 år som du fanns det inte Wii. Inte heller Nintendo DS. Faktiskt inte ens video eller DVD. Inte heller mobiltelefoner. Internet fanns inte. Inte heller e-mail. Ingen hade någon dator hemma. Och det fanns bara två TV-kanaler, fast aldrig några program mitt på dagen.
Min son tittar på mig med ledsna ögon, som om barnen knappt hade mat och så frågade han:
- Fanns det inte ens fotbollar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
7 kommentarer:
Jo fotbollar fanns men av läder som blev som medicinbollar i regn och när de torkade fick man läderflisor i ögonen när man nickade!
G
:-) Härligt inlägg!
Jag fasar inför när jag själv skall behöva erkänna samma sak för mina barn.
Vad gjorde vi egentligen med all tid innan all elektronik?!
Vi hade ju något liknande – Game&Watch, också från Nintendo. Dags att lära barnen jojo kanske?
Jag har ofta tänkt att jojobranschen måste vara hopplös för fabriksägare.
Varje försommar måste de stå där med fingret på rekrytera-som-fan:knappen och undra:
- Är det i år vi får en ny oväntat revival?!
Det brukar ju bli retrotrendigt bland kidsen vart 3-6:e år, fullständigt oregelbundet.
Snacka om chefsjobb med magsårspotential.
Detta blogginlägg kommenteras av bara killar. Har aldrig hänt mig förr.
Tack G, Konsultpappan och Shadow för att era engagerade och snälla kommentarer.
Noterar i kanten att ni gillar/bryr er när jag skriver om: teknik, humor och små pojkar.
Hehe, bra notering!
Ha ha jag berättade ungefär samma sak för mina barn och dom undrade hur vi klarade oss och om det fanns bilar
Skicka en kommentar