Taggar.

Kom på att det vore ju bra om jag taggat mina inlägg, så att jag och de som är intresserade kan klicka på en kategori och läsa fler inlägg på samma tema. Jag började gå bakåt, men 5 708 inlägg känns övermäktigt... ska försöka tänka på att tagga framöver åtminstone.

Jaget offline/online.

I samtal med andra pratade jag tidigare allra helst om mig själv. Min egen verklighet var den viktigaste - tyckte jag. Berättade om mina upplevelser, mina känslor, mina åsikter och hävdade mig. Inte jämt. Men helst.

Har märkt att jag faktiskt inte gör det i samma utsträckning längre. Är betydligt mer intresserad  av andra människor. Jag vet ju faktiskt redan vad jag själv gjort, sagt och tänkt. Men hur tänker hon eller han? Vad kan jag lära mig? Vad har hon varit med om? Hur tänkte han då? Vad är hennes drivkrafter? Hur hamnade han där? Vad är viktigast i hans liv? Hur gick hon vidare? Vad betyder kärlek för honom? Hur vågade hon det? När började känslan? Jag frågar alltid massor. Känner in. Vill veta. Lär känna. Lyssnar. Lär.

Tror att jag har min blogg att tacka för denna förändring. Här får jag ohämmat skrika, tycka, skryta, älta och bara prata om mig själv dagarna i ända. Det finns ingen hejd på Maria Agrellandet. Så offline finns inte det behovet på samma sätt. Jag är mätt på mig själv och kan vara rätt sympatisk i mötet med andra. Förutom att jag ställer 1000 frågor... 

Kära ni som orkar lyssna här på mitt egojag; Stort TACK. Ni gör mig till en bättre människa. Om vi ses offline så lovar jag att du också får prata lite ;-)

Tackar och bockar.

Igår hade jag årsbästa på min blogg. Flest antal besökare. Över 600 på en dag. Ingen aning om varför. Ser ingen som länkat till mig. En vanlig dag är ni ungefär 400 som hälsar på. Denna blogg har lite drygt 10 000 unika besökare i månaden. Någon som vet varför jag toppade igår? Brukar du vanligtvis inte läsa min blogg? Hur hittade du mig nu? Kram.

Om själva bloggeriet.

Jag gillar att träffa människor som läser min blogg. Speciellt folk jag inte känner. Jag får nya infallsvinklar på min egen verklighet. På festen i lördags sa den ena att hon gillar mitt sätt att skriva, för jag sätter punkt och kommatecken på rätt ställen. Den andra sa att han verkligen inte vill figurera med bild på en blogg som beskriver hur jag plockar bort tre svarta hårstrån från hakan.

Pobresito.

När man läser här förstår man att det blir så här. Solsidan + Separation + Show + Sliten = Sjukskriven Mia. Man vill ju bara krama henne.

Ena sidan bordet.

Källa..

När två som bloggar lunchar.

Michael Sullivan och jag har ett jobbprojekt ihop. Han är fotograf från början. Numera byråägare. Bor i Barcelona och Paris. Här är Mickes fotoblogg från hans något ungdomligare vardag. Mer party. Snyggare brudar.