Välkomna.

Normalt brukar ungefär 200 personer spana in min blogg varje dag. Igår skrev Linda Skugge någon fint om mig på sin Ameliablogg med en länk hit. Besöksantalet tredubblades. Tro vad jag ska göra för att få er att komma tillbaka?

Vänskap på amerikanska skolan.

Min son är den enda i klassen som inte tappat sina framtänder i överkäken. Men han är lång i alla fall.

Min lilla ängel.

Undras om katalanerna tycker att kroppskontakt i hissen bara är mysigt.

Vi har tre hissar i vårt hus. De går jättesnabbt och kommer på en gång. När det är några stycken som redan står i hissen brukar jag vänta på nästa. Alltid.

Det gör inte mina grannar. Någonsin. Imorse stod jag där med min cykel som tog upp nästan all plats, min väska och ett gäng soppåsar. Det var rätt fullt.

På våning 11 står Tant Gredelin, jag ursäktar mig och säger att tyvärr det är ganska trångt här. Det gör inget säger hon och baxar in hela sin stora kropp och jag får stå där upptryckt mot väggen och lukta på hennes påfallande intensiva parfymdoft som konkurrerade om odören från min sons nyligen välanvända blöja som stank från en påse på golvet.

Lyckliga moderna människa.

Min väninna är nykär. Hon har funnit sin nya vän via nätet. Båda turturduvorna är 60+.

Det tycker jag är coolt.

Jag trodde det var en filminspelning eller att lägenheten mitt emot stod i lågor.

Men det var solupgången som reflekterades i grannarnas fönster.

Linda Skugge är inte riktigt klok men alldeles alldeles underbar.

På Amelia läser jag förundrat Lindas tackinlägg för att jag berättade att hon var en av mina sju bloggfavoriter. Fru Skugge är ju världens snällaste tjej.

15 sekunders fame.

Imorse var min son en ängel. Med vingar och allt. Jag blev rörd till tårar.

I skolans matsal uppträdde alla i årskurs två med en ljuvlig musikal om Jesus födelse med herdar, bybor, kungar, Maria och José (Josef) och ett gäng röda fallna änglar med Lucifer i spetsen som spelades av klassens busigaste unge. Lite ovanligt kanske.

Max har övat varje kväll senaste två månaderna. I pjäsen framträdde han och sjöng i sina vita kläder med fågelfjädrar på ryggen i 15 sekunder! Resten av tiden satt han bakom ett skynke.

En ängel mitt ibland oss...

Som är mycket koncentrerad på att bjällra på rätt ställe.

Santa Lucia.

Som svenskast utomlands. Ikea Barcelona 11 december 2008.

Julbordsutsikten i Sitges.

Fina flickor.

Carin & Martina skålar i nubbe.

Spana in tärnan och stjärngossen.

Fin fin utsikt och vacker skönsång av operasångerskan Gudrun Bruna och Mikael Reuterberg i hans hus Villa SUN FOR YOU.

Happy family.

Och här är Martina med Salomon & Cayla också.

Jullunchen i Mikaels vackra hus i Sitges

Lördagen den 13 december och halva gänget står ute på terrassen och beundrar utsikten.

Det kommer mera.

Hinner bara ladda upp en bild just nu från Luciafirandet och då blir det förstås en på mig själv (!) och Kristin från Handelskammarens julmiddag på Ikea.

Mycket julfirande blir det.

Ur agendan:

Tisdag 9/12: Inför-julen-workshop med 22@ Goodwill ambassadörerna.
Onsdag 10/12: Julfest med mitt nya jobb.
Torsdag 11/12: Handelskammarens julbord med Santa Lucia och 130 andra svenskar på Ikea. Återkommer med bilder och film.
Lördag 13/12: Amerikanska skolans Christmas bazar med lajv julmusik, hopptorn och hamburgare.
Lördag 13/12: Sweas mysiga jullunch idag med operasång i Mikaels vackra hus i Sitges. När Gudrun mailat bilder så ska ni få se oss dansa runt granen.
Söndag 14/12: Skandinaviska klubbens julfirande med tomte och paket till alla svenska barn.
Måndag 15/12: Storebror uppträder på Amerikanska skolans spanska julkonsert. Medtag: änglavingar, vita kläder och bjällra.
Tisdag 16/12: Storebror uppträder på Amerikanska skolans julshow på engelska. Medtag: vit skjorta + svarta byxor.
Onsdag 17/12: Kom ihåg att städa fint. 40 kollegor till maken kommer hem till oss och äter julmat som maken ska laga.
Torsdag 18/12: InterNations Christmas cocktail på Carpe Diem.
Söndag 21/12: Julbord hemma hos oss för våra vänner som är kvar i Barcelona.

Sedan hem till Sverige och fira jul i fyra städer.

Bild: Ikeas dessertbord på Handelskammarens julfest i torsdagskväll.

My top friends.

Vilken fruktansvärt hemsk applikation jag precis adderade till mitt Facebook konto. Man kan ju inte bara ranka sina vänner på det sättet som jag precis gjort.

Mina nya rara kollegor + en snäll fru och ett sött barn.

Shit pomfritt.

Maken ringde från södra Frankrike. Planet på väg till London hade nödlandat. Ingen information i högtalarna. Alla passagerare hade andats i de där gula maskerna på vägen ner. Inget tryck i kabinen. Tydligen rök det också. Fy f-n vad läskigt. Tänk om lillebror som vägrar sitta still hade varit med...

Allt är väl nu.

Tänk, det finns alltid någonting att oroa sig för.