Här skulle jag vilja stoppa tiden.

Eftermiddagarna som varade en evighet.

Lunch i flera timmar på terrassen. Ibland är livet enkelt.

När jag blev hjältinna.

Jag är rädd för mycket, men inte för spindlar. Nu vet vi inte riktigt om den här spindeln var giftig eller inte, men jag ignorerade frågan och plockade ner spindeln från väggen och slängde ut den i fruktträdgården med hjälp av en stor kniv som lock och en glasburk.

Hur förvånad är min man på en skala?

Jocke & Henrik.

Polarna Max & Elliot försöker köra high five i luften ovanför poolen.

Agost utanför Alicante. Nu måste jag sova. Har kört hela natten. Det är snart morgon. Mer bilder snart.

Hej då huset.

Förmodligen den allra bästa semestern sedan vi blev fyra i familjen Agrell. Och den varade bara i fyra dagar men det gjorde ingenting. Är så tacksam och lycklig. Stort tack Patricia & Jocke. Ni är underbara.

Helstekt bebisgris, horhus, giftspindel, poolbad, hisstopp och den mest ljuvliga semesterfeelingen.

Sista dagen i detta spanska paradis. Jag visste inte att familjesemestrar kunde vara sa smidiga och helt enkelt underbara. London var en helt annan typ av resa kan man ju konstatera. Forutom att maken fastnat i en hiss har livet haft ett behagligt flow hela tiden. Berattar mer nar vi kommer hem till Barcelona igen. Har bilder pa allt utom horhuset i byn, men darifran har jag fatt en muntlig avrapportering om ryska Boris och hans stall.

Agost vid Alicante.

Jag kor bil som en speedad gudinna. Fast fort som en riktig karl. Efter halva natten med en sovande flock grabbar ar vi framme i det riktiga Spanien med limefrukter och oliver i tradgarden. Paradisiskt. Dricker Rose, grillar och plaskar runt i poolen med Patsy & Jocke. Barnen ar ovanligt lugna. Funderar pa nastan ingenting. Bara lite trevliga minnen. Och nuet. Det fotograferas knappt. Jag ar sa glad att jag ar jag.

På väg söderut.

Lacken har inte torkat ännu. Se till att inte barnen rör dörren, var det sista bilverkstan sa innan jag körde hem, skriver detta samtidigt som jag packar väskorna som jag snart släpar in i hissen som tar oss ner till garaget för att inleda den 600 kilometer långa bilresan ner till Alicante nu vid niotiden på kvällen. Borde ta med en termos med kaffe också. Hasta luego.

Tack.

Intressant att se att min desperata röst hördes starkare via bloggen än bland vännerna på Facebook. "Skrek" ut min förtvivlan om att lillen behöver Semper från Sverige på båda ställena. Några dagar senare står jag med två paket i handen.

Designer Bella, en av mina vänliga bloggläsare tog med sig ett par paket när hon flög ner till Barcelona häromdagen och vi sågs som hastigast i Barceloneta. Stort tack. Trevligt att träffas live.

Ytterligare två paket är på väg med Posten. Tack till både farmor Bibi och syster Kicki. Nu har vi ett lager så vi klarar oss i sommar. Puss.

Kanske kanske.

Pratat med bilverkstaden några gånger idag. Lacken blev tydligen fel. Fråga mig inte hur. Men bilen är inte klar. Fast jag vill köra ändå. De får fortsätta lacka nästa vecka. Här kan man ju inte gå och vänta. Klockan 19 sägs den vara körbar. Undras om vi kommer iväg och när? Alicante hägrar.

För 8 år sedan föddes vår förstfödda son på Danderyds sjukhus.

Det blev inget firande i Alicante, men nu kan vi inte sitta här och sura. Min sons 8-års dag måste bli bra i alla fall. Det lutar åt Camp Nou backstage. Schyss säg inget. En överraskning.

Nähä.

Det finns ingen bil att hyra i hela stan så det bidde ingen bilresa idag.

Redo för en roadtrip söderut?

Tittar in på verkstan för att se om bilen är klar. Vad säger ni?

Snart minisemester.

Ikväll är planen att vi ska bila ner till Alicante och hälsa på våra kära vänner Patsy & Jocke med barnen Elliot, Noel och Bianca som flugit ner från Stockholm. Deras sommarhus ligger 60 mil söderut.

Nu väntar jag bara på att verkstan ska ringa och säga att bilen är lagad. Hur stor är chansen att de gör det tror ni?

Förmodligen har ni helt rätt. Måste nog börja googla biluthyrning.

Spikmatta för early adopters.

Man märker när en trend tar fart i Stockholm. Folk hakar på snabbt. Tror hälften av mina Stockholmsvänner i sin Facebook statusupdate har tackat för en spikmatta som de fått i present senaste åren. I Barcelona känner jag inte någon. Läser i Resumé att tydligen har de använt sig av falsk marknadsföring. Spikmattan sägs hjälpa mot alla möjliga krämpor, men nyligen har företaget visst korrigerat hemsidan.

Nej.

Skärmen på min nya Mac flimrar. Och är full med streck. Det är inte bra va? Måste leta reda på kvittot. Ja, visst ja, den är köpt i Sverige. Min spanska revisor har fakturan någonstans. Det här känns som att det kommer att bli en meckig process.

En alldeles lagom slapp familjedag helt i min smak.

Ska beställa en Clara och grillat från stans bästa BBQ

Lillen somnade i cykelsadeln på väg till seglingsklubben och nu vilar både han och våra hojar.

Tre timmars siesta i skuggan.