Hittade NY online.

Någonting sånt här hade jag tänkt shoppa om jag nu kommer iväg till NY. Kanske kan jag köpa online. Jag testar nu på en gång. Japp, klart, beställd och betald. Men man undrar förstås om det där fina guppiga ingår i priset för det ser inte exakt ut sådär när jag använder den där behån i svart variant.

Tack för länken Charlotte.

P.S. Porrvarning.

Vardagsförebilder.

Jag kan störa mig på detaljer. Som t.ex. det faktum att jag idag inte hittar mitt entrékort till kontoret och när jag ringer maken för att få lite hjälp så förstår han inte varför jag är upprörd. Denna bagatell anser han inte vara något problem att överhuvudtaget reflektera över och han fäller kommentaren:

Maria, skulle Obama ägna detta en tanke...? Nä, just det. Så låt bli.

Det är bra att ha koll på var vi lägger ribban.

Två böcker jag köpte när jag var i Sverige senast.

Vilken ska jag börja läsa först?

Ska försöka omvandla min julstress tillbaka till julefrid.

Har hittills kunnat värja mig men nu kommer allt på en gång. Gosh, vad det snurrar snabbt. 

Har hur många viktiga möten som helst på jobbet denna vecka, barnen har julshower på varsin skola som ska förberedas, julkorten ska skrivas och postas, hyreskontraktet måste förnyas, i helgen kommer 20 gäster hem till oss på svenskt julbord, makens knä är paj och måste....öh...fixas, julklapparna måste planeras (inhandlas på 5 timmar i Stockholm den 23:e), julgranen ska inhandlas och smyckas, räkningarna betalas, måste öppna några av de hundratalet oöppnade mail i inkorgen, månadens fakturor borde skickas, vill gärna hinna göra håret julfint, min Mac ska in på reparation innan garantin går ut, firman har julfest och det är bara 2,5 dagar kvar innan barnen har jullov och kräver hundra procent. 

Jo, tack, idag hade jag i alla fall en lyckad jobbdag. Man får glädjas åt det lilla. 

Nu ska jag ta tag i min to-do-innan-jul-lista. Det viktigaste först... barnen i säng och sedan blir det levande ljus, glögg och julkortsskrivande. 

The Elevator Pitch.

Idag ska jag stå på en scen i Forum och prata i en minut (exakt) om vårt bolag Telemedicine Clinic inför 500 åhörare, bl.a. EU-delegater, borgmästare, potentiella finansiärer och internationella TV-kameror i samband med Eurecan European Venture Contest. Då gäller det att inte darra på rösten eller att skämta om penisar. Finns nämligen en risk att jag drabbas av akut Tourette när jag blir nervös.

Vaknade i Andorra imorse.

En vägg av moln ser helt overkligt ut.

Max och Henrik i Andorra (foto: min iPhone).

Maken en halvtimme innan vurpan och knäskadan...

Max (och vi) åker skidor ovanför molntäcket.

Walky talky med lille Ted som åker pulka nere i dalen med Cornelia.

Vi var "utomlands" i helgen.

På vägen till Andorra reser man genom Frankrike också. Känns exotiskt.

Andorra :-)

Med kaffe i handen känns livet bra.

Ibland är mina tankar i frid och andra dagar helt vilda. Just idag är jag ovanligt piggelin och det gillar jag.

Foto: Eva Ramirez

I like Eva & Bernadette.

Kaffe vid havet med två av mina favoritdejter.

Min Superman.

Nu har jag hittat sladden till kameran, så nu lägger jag upp en några bilder. Här är Ted på stranden i Castelldefels i tisdags.

Kan man ha sig själv som ekonomiskt mätinstrument?

Börjar fundera om vi är på väg ut ur lågkonjunkturen. Bara den sista veckan har två olika bolag kontaktat mig för att höra om jag är intresserad av nya utmaningar. Internationella bolag i Barcelona. Det har aldrig hänt tidigare. De hade fått mig rekommenderad. (Förmodligen inte av någon som läser min blogg och vet hur jag brukar lata mig.) Båda bolagen ville att jag skulle skicka min LinkedIn profil som CV. Intressant utveckling av rekryteringsprocessen. De vill väl passa på att samtidigt kolla hur mycket koll man har på sin identitet online och om man är uppdaterad kring sociala medier.

Här finns i alla fall mitt CV.

Denna lek kallar vi FRI BAKNING.

Min äldsta son har börjat kommentera att han tycker att jag är helt värdelös i köket som varken kan laga mat eller baka eller julpyssla som vår fantastiska barnflicka Cornelia kan och dagligen blir jag jämförd med hur jag borde vara.

Well, min man har stått ut i alla år, inte trodde jag väl att det skulle komma någon liten snorunge som jag själv skapat i min mage, klämt ut genom snippan med svåra plågor och börja klaga...

Men nu har jag en ny strategi som jag intalar mig själv. Genom att föregå med gott exempel lär jag min son att man duger som man är, även om man inte är duktig på allt. Jag är ett levande exempel på det tänker jag och förhoppningsvis minskar det hans egen prestationsångest när han blir stor.

Och lillen tycker om när vi låtsatsbakar fritt på golvet i alla fall.

Herrar som spelar boule.

På helgerna spelar ett gäng farbröder boule tillsammans utanför vårt hus. De snackar säkert om fotboll. Fruarna? Antar att de är hemma och förbereder helgmaten...

Jag skulle gärna leva deras gubbliv när jag blir äldre. Leka med polarna i solen. Snacka om vad som helst. Precis som barn. Underbart.

Michael Nyqvist dubbad på spanska på Diagonal Mar bion.

Stieg Larsson böcker och filmer är så sjukt framgångrika här i Spanien. Det verkar bara vara jag i hela världen som inte är intresserad. Varken våld eller deckare är inte min grej och rent generellt tappar jag sugen för sånt som alla gillar. All nyfikenhet (hunger) försvinner redan innan jag läst första sidan när det surrar så mycket i media om ett fenomen. Blir mätt redan innan jag börjat äta skulle man kunna säga.

Nu går filmen (vilken i ordningen vet jag inte, förlåt) på bion i mitt lokala shoppingcentrum. Dubbad till spanska! Man blir stolt som svensk. Förstås.

Uppdatering: Film nr. 2 står det tydligen klart och tydligt på filmaffischen. Skäms fröken nonchig.