En känsla av kontroll.

Faktum.
Vi ska alla dö. Och vi vet inte när. Vi kan bli sjuka eller råka ut för en olycka. Och ingen vet vad som händer när man är död. Jobbiga tankar. Såklart.

Så hur hanterar vi det.
En trygg väg kan vara att tro på Gud. En gud som tar hand om mig, både när jag lever och när jag är död.

Men om man inte tror. Eller inte vet säkert.

Ja, man kan passa på att verkligen njuta av livet medan man fortfarande lever. Och försöka göra det man drömmer om för att hitta sin egen inre frid.

Jag är glad att jag har mina barn. När jag är död, så kommer åtminstone de att minnas mig. Och i bästa fall mina barnbarn också.

Om jag nu inte får Nobelpriset eller en Oscar - och skriver in mig i historieböckerna.

I vardagen.
Få orkar tänka existensiella tankar varje dag. Så man hittar små saker i vardagen som skänker trygghet. En känsla av kontroll.

Jag tycker om att ha ordning. På vissa saker. Som mina papper och min ekonomi. Och min hälsa.

Jag vill också memorera livet. Så att det inte försvinner. Jag tror det är därför jag alltid skrivit dagbok, lagt in negativ i pärmar och skapat årliga fotoalbum.

Mitt liv blir på riktigt. Det försvinner inte i samma sekund som det levs.

Det är kanske därför jag bloggar.

Av rädsla för döden.