Alla dessa frågor från min son får mig att fundera på hur jag skulle vilja dö. I bilen på väg till krogen tar jag upp samtalet med min man.Jag är rädd för olyckor. Det är inte han.
Jag vill dö av en sjukdom. När jag är gammal förstås. Så att jag kan förbereda mig, ta farväl av alla ordentligt och hinna sortera i ordning allting.
Mannen vill dö snabbt. Typ i en hjärtinfarkt när han är ute och springer. När han är gammal förstås.
Men sedan kryper det fram att det bästa vore förstås att dö i riktig aktion. Inte med mig förstås. Jag kommer ju att vara 100 år, men kanske med någon av barnbarnens kvinnliga arbetskamrater. Lite Hugh Heffner lifestyle.Det ska jag verkligen unna honom - då!
View Maria Agrell's profile
3 kommentarer:
Känner igen mig - precis vad jag ocksâ vill.
Kanske för att vi tror att världen inte kan klara sig riktigt utan oss - vi mâste lämna kvar en massa râd, sista ord, förmaningar, vackra dikter och allt möjligt... ;-)
Nej, men jag skulle i alla fall vilja ta farväl. Har du förresten sett "My life without me", av Isabel Coixet?
Tack Anna.
Nej det har jag inte, är den bra?
Jag tycker att den är väldigt bra. Den handlar om en ung mamma som fâr reda pâ att hon har en obotlig sjukdom. Samma dag sätter hon sig pâ ett café och skriver en lista:
"Saker jag vill göra innan jag dör"
Bl.a. spelar hon in ett band till sina barn som de ska lyssna pâ pâ alla sina födelsedagar fram till de fyller 18.
Inget glassigt Tvfilms-drama utan en intim, avskalad och mycket vacker film.
Skicka en kommentar