En normal vardags-morgon de dagar Mannen inte cyklar med Max till skolan.
Intresse-klubben antecknar.
Tar spårvagnen eller bussen till skolan med Max och Ted.
Promenerar en halvtimme längs boulevarden i mitten av Avenida Diagonal på vägen tillbaka.
Sätter mig på mitt stamfik eller snarare stambageri "La Torna" nära vårt torn. Beställer inget.
Efter några minuter står en Pago morotapelsin juice, en Café con leche och ett grovt bröd med olivolja, tomat och ost framför mig på bordet.
Vanedjur som jag blivit så vet den rödhåriga kvinnan som driver bageriet vad jag vill ha. Tror de andra gästerna brukar kalla henne Elena, men jag är inte säker. Är för morgontrött för att laga frukost så jag är här nästan varje förmiddag.
Ted charmar alla. Han ligger på mage i vagnen och pratar med dem som går förbi. Eller dreglar med alla som går förbi. Och skrattar. Jämt. Nästan.
Elena, om det är nu så hon heter, brukar gulla med Ted. Och gästerna också. Ted är en poppis kille.
Så var det inte när Max var liten. Då åt vi frukost på bageriet mitt emot vårt hem i Stockholm, Riddarbageriet. Då var det samma Pago. Men te istället för kaffe. Och leverpastej istället för ost.
Riddarbageriet har också fantastiskt gott bröd. Affärerna måste gå bra. Mycket folk. Men tyvärr var det ingen i personalen som orkade vara särskilt trevlig mot sina kunder. Varken mot mig, Max eller någon annan. Lat som jag var gick jag dit i alla fall. Varje morgon. Får skylla mig själv.
På Torno sitter jag tills Ted inte orkar längre. Jag brukar läsa. Antingen jobbpapper, en bok eller Mama. Och alltid ger jag mig på en artikel i någon spansk dagstidning som ligger framme på bordet. Man måste ju få känna sig som en korkad idiot åtminstone en gång per dag.
Och så tar jag alltid fram agendan och planerar min dag och tittar framåt. En god vana.
Pussar på Ted. Pratar lite spanska med grannen. Pratar lite svenska med Ted.
Betalar 3,95 Euro. Som vanligt. Går hemåt för att jobba. Framför datorn. Och hoppas att Ted somnar på vägen och fortsätter sova i vagnen på terrassen när vi är hemma igen.
fredag 27 april 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilket mysigt café.
Wow, det var billigt.
Intresseklubben antecknar? Pja, jag tyckte det var kul att se och läsa era morgonrutiner. :)
Hej,
Halkade in och skall läsa mer av din blogg, men jag blev nyfiken... hur funkar det med barn och mamma/pappaledighet i Spanien? Antar att det inte är lika bra som Sverige, men det verkade ju hyffsat ok om du åtminstone kan äta frukost med minstingen...
/C
Cathy,
I Spanien är kvinnor föräldralediga i knappt 4 månader. Papporna i 2 dagar, men ev. ska det förlängas till 2 veckor.
Man kan lämna in barnen på dagis från 4 månader, men jag är för svensk för att det ska kännas ok.
Så jag har Ted med mig när jag arbetar, vilket jag gjort sedan har fyllde 4 månader.
Det funkar rätt bra, eftersom jag har eget bolag med kontoret hemma och han sover ganska mycket fortfarande.
Skicka en kommentar