Avdelningen familjeskryt.

tisdag 4 mars 2008

Avdelningen familjeskryt.

Om maken Henrik Agrells bolag Telemedicine Clinic i tidningen Catalonia Today (nr 274). Klicka på bilden för att läsa.

5 kommentarer:

Anonym sa...: vad roligt! Gratulerar :); 2:44 em
Anonym sa...: hej, jag heter jenny och har bott i barcelona i 2,5 år, min och min sambos son föddes där sommaren 2007.Och nu till sommaren har vi tänkt att flytta tillbaka.(är för tillfället i sverige) Tänkte höra med dig om du vet några hemsidor angångde dagid, förskolo,skolor, allt av intresse.Hör gärna av dig till mih mail ; sho_r_ty@hotmail.com

tack på förhand /jenny; 4:02 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Kolla här:
http://www.mumabroad.com/birth-babies-tots-kids/barcelona-118/education-132/international-nurseries-3329/; 6:55 em
Anna Malaga sa...: Det där var ju jätteintressant! Alltsâ, de tolkar röntgenbilder pâ distans, handlar det om diagnoser eller second opinions?
Kul att det gâr sâ bra, gratulerar!; 6:32 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Anna Malaga:

Det är både diagnoser (MR PET CT) och second opinon.

Den största fördelen med den här typen av tjänster är att mindre sjukhus kan får tillgång till de allra främsta subspecialisterna inom radiologi, vilket exempelvis innebär att en neuroradiolog är den som undersöker bilder av hjärnor istället för en vanlig radiolog.

Telemedicine Clinic har även on call tjänster, dvs jourtidsgranskning från europeiska sjukhus nattetid med hjälp av radiologer som arbetar dagtid i Sydney.; 10:49 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

tisdag 4 mars 2008