Äpplarö

Här tycker jag om att vara.

Skönt att vila på terrassen idag för Jens bjöd på alltför starka drinkar igår.

Stockholms skärgård.

Jens, Jennie, Rikard, Petra & Jonathan.

Stockholm.

Har hämtat upp lillebror och maken på Arlanda. De har varit i Barcelona en vecka.

Sommaren är underbar och vi vet inte riktigt hur vi ska njuta av allt det goda på bästa sätt.

Vill träffa många människor och besöka än fler platser. Har många planer men ändå inga alls.

Nu är vi på väg till stranden, sedan grillning hos en god vän ute på Värmdö.

Imorgon Norrland eller Stockholms skärgård.

Hölick.

Efter en ljuvlig dag på stranden tar barnen på sig flytvästarna och åker ut i båten för att fånga småfisk med sina håvar.

Livslång vänskap.

I höst har vi varit vänner i 30 år. Det är ju helt galet lång tid. Numera bor Charlotte i Costa Rica. Jag bor i Spanien. Som vanligt möts vi och våra familjer ute på Hölick i Hälsingland på sommaren.

P.S. Din dotter Michelle ser ut som du gjorde när vi lärde känna varandra.

Hälsingland.

Lovisa och barnen. Ikväll lekte vi på Ulf & Lovisas lantställe i Lingarö strax utanför Hudiksvall. Barnen badade från bryggan nedanför huset. Visst borde jag kunna sälja in till maken att vi borde ha det så här ljuvligt på somrarna? Hennes familj bor ju faktiskt också utomlands till vardags. Hudik är rätt nära världen ändå, eller hur?

Hudiksvall.

Här är det vackert och människorna är sköna. Ska tjata på maken att vi borde skaffa ett sommarställe vid havet i min gamla hemstad istället för någon annanstans i världen.

Sigge Hills hemliga gäster häromkvällen var Agneta Sjödin som bl.a sjöng Roxanne och Weeping Willows sångare Magnus Carlson som bara har en sådan fabulous röst samt Niclas Frisk på gitarr.

Och vad tvåbarnsmamman gör på efterfest backstage när solen går upp kan nog bara förklaras av att senast jag bodde i Hälsingland var jag 19 år och mitt gamla jag lever alltid upp i ungdomens sommarkvarter.

Vykort från Sverige.

Efter 10 dagars semester med vilda barn dygnet runt längtar vi redan efter att gå till ett kontor och få vila upp oss lite. Till nästa år borde vi lägga in i semesterbudgeten att ta med en barnflicka på resan, så vi hinner läsa lite också. Fast söta är de små ju förstås.

Statusrapportering.

Jag befinner mig nu i min uppväxtstad Hudiksvall och ser fram emot en utekväll på Café August med sju tjejkompisar, Sigge Hill och hemlig gäst.

Grattis på födelsedagen Max.

Idag har jag varit mor i 7 år. Exakt.
Foto: Nicolas Cronberg.

Status update.

Maria is in Ljunghusen, Skåne, Sweden with the family.

Tillfälligt offline.

Kära bloggvänner,

Jag har sommarlov nu.
Kanske ses vi någonstans i Sverige.

Återkommer med rapporteringar emellanåt.

Låt solen skina på oss alla.

Puss & Kram. Eder trogna, M.

I huvudet på en 6-årig svensk i Barcelona.

Storebror Max ritar FC Barcelonas klubbemblem, nämner några viktiga spelare och ritar landslagsbacken Puyol.

The final countdown

Arbetar sista dagen före semestern.

Ett tecken?

Min kamera har gått sönder. Bara några dagar före semestern. Undras om jag ska tolka detta som att jag förtjänar en ny trotjänare eller om jag helt enkelt inte ska fotografera mina sommarlovslediga barn i Sverige, utan testa hur det är att leva livet utan att dokumentera allt vi gör hela tiden.

Matt dansar runt hela jorden.

Tror det är ett tuggummi som betalar hela resan. Rolig och förmodligen effektiv virusmarknadsföring.

Friends 4-ever...!?

Söndagens lunchgäster och en självutlösande kamera.
Den ena familjen flyttar tillbaka från Shanghai fast till Västkusten nu i sommar, medan den andra familjen lämnar oss för Schweiz. Fast det känns som vi ses snart igen i alla fall. Frågan är om det blir på Marstrand, i Barcelona, Zürich, Stockholms skärgård eller Göteborg.

Ja, själv så fällde jag en tår när min söta gick hem.

Heja Nadal.

Såg de tre sista setten (stavas det så?) i matchen meellan Nadal och Federer. Wimbledon final. Vilken rysarmatch. Wow. Spanska kronprinsen och prinsessan var där. Och vår egen Björn Borg.

Nadal vann till slut. I femte avgörande set. Med siffrorna: 6-4, 6-4, 6-7, 6-7, och slutligen 9-7! Så tajt och så bra spel. Än en gång säger jag; Viva España!

P.S.

Maken var i London under gårdagen och jag körde själv runt med barnen över halva Katalonien på de två festerna och jag skulle vilja påminna mig själv om att alltid ha med mig en barnvakt/chaufför, så man kan slappna av lite själv också. Idag är jag mör och har träningsvärk!?

Beachparty är aldrig fel.

Lena & Marcelo ska flytta tillbaka till Zürich och de har hyrt ett strandcafé i Castelldefels för att festa farväl med vännerna från Amerikanska skolan och några till.

Min kära Lena.

Puss puss puss till Lena från mig :)

Malin & Malin

Malin är hemma från Shanghai igen. Hurra hurra hurra.

Kärt återseende nr. 2

Malin & Marcelo.

Jag gör en Linda igen.

Linda Skugge har alltid en massa bilder på sig själv på sin blogg. Förutom denna månad brukar jag mest ha bilder på ungarna. Men va f-n, kanske jag blir lika poppis som blogg-Linda om jag poserar lite mer jag med. Bilden togs för några timmar sedan medan jag förgäves försökte få Ted att somna i vagnen - så jag kunde slappna av på beachpartyt.

Kärt återseende nr. 1

Lena & Malin.

Festen fortsätter långt in på natten.

Fast mamma Maria tar med sina barn och åker hem redan före midnatt.

Dagens äventyr.

Scongor & Max kollar ut över klätterbanan Jungle Trek där de kommer att flyga 10 meter över marken. Jag blev förmodligen mer rädd än honom, även om jag mest var sysselsatt med att jaga lillebror som ville hoppa utför trappor och simma utan flytdynor i denna pool.

Stort tack till Ignacio och Olga som fixat ett heldagsäventyr för oss och 20 andra på sitt lantställe utanför Tarragona denna lördag. Fast nu när klockan är sex är det dags för oss att dra vidare till nästa fest några mil närmare Barcelona.

Max & Ted.

Imorse var tröjorna lika rena, men det ena av barnen har lekt mer på marken med all jord och lera om man säger så.

Pokaler är kanske det allra finaste som finns.

Sista dagen på fotbollslägret Proeleven och storebror har fått något fint att ställa i hyllan.

Max har precis tagit emot sin pokal och går rak och stolt.

Det finns säkert massor med bra fotbollsläger i Sverige också, men jag måste berömma Max fotbollsklubb CE Vila Olímpica och dess president Joan Lucas (Benvinguts!) som anordnat sommarens fotbollsläger i Barcelona.

Barnen anländer vid halvnio och börjar med att bada i havet, sedan leker de på stranden och resten av dagen spelar de fotboll och vi hämtar upp honom vid halvsex. Däremellan äter de både lunch och mellanmål och vi föräldrar kan utan dåligt samvete jobba vidare fram till semestern börjar. Lägret pågår i fem veckor och man kan själv välja vilken eller vilka veckor man vill gå.

Max är hur lycklig som helst efter två veckors intensiv träning. Nästa vecka tennis.

Sommarlov.

Funderar på om jag ska ta sommarledigt från bloggandet eller inte. Borde nog. Men kommer säkert att få abstines och inte kunna låta bli.

Alex Schulman Show + Felix Herngren = The Office IRL.

Börjar blir rätt roligt på 1000 apor.

Denna bok provocerar mig.

Läser Susanne Popovas bok Överklass och provoceras av folks människosyn. Eller vad sägs om följande citat av Gerhard, 50+, som spelar hästpolo och jagar räv i England:

"En verklig aristokrat behöver inte höja rösten. De bästa exemplen har jag sett i England där jag träffat ett antal kvinnliga masters för rävjakter. De tillhör ofta the upper crust både arvsmässigt och förmögenhetsmässigt. Det är en klass som det inte finns tillstymmelse till jämförelse med i Sverige och jag tänker särskilt på en kvinna som jag beundrar storligen. Hon har aldrig höjt rösten vad jag vet och ändå får hon blodet att isa sig i ådrorna på den som har ridit fel. Hon har bara en helt naturlig auktoritet. Kanske följer det med ett nedärvt adelskap, att man har den självklara fömågan att bestämma. Det är mer än ledarskap, det är att få folk att lyda på en gång."

Klart man beundrar någon som får pöbeln att lyda blint.

Design: Picasso Junior.

Lillebror har målat en tröja på dagis.

Som tack för att jag lever på kredit.

Vår spanska bank ger presenter till folk som använder sitt kreditkort istället för bankkortet.

I slutet av månaden betalar man räkningen och så får man poäng som man kan lösa in mot saker.

Nu när Ted behöver uppgradera sin bilbarnsstol, gick jag in på min internetbank och beställde en röd och två dagar senare hämtade jag ut den i min bank runt hörnet.

Tack o tack för den fina presenten.

Såklart man fortsätter att leva på kredit...

Om en vecka är det dags att växla ner - men först ökar vi farten.

En vecka kvar till semestern börjar. Med tre uppdragsgivare parallellt har jag faktiskt slitigt rätt hårt på sistone och det ska bli skönt med vila i Sverige.

Undras bara om jag hinner göra allt på min to-do-list tills dess... igår fick jag dessutom mer att sysselsätta mig med.

Vid tolvtiden knackade nämligen spanska Skattemyndigheten på dörren, jag fick signera och ta emot information om att jag har revision av min bokföring för 2007. Alla papper ska vara inlämnade inom en vecka.

Försöker tänka att utmaningar stimulerar hjärnan, vilket gör att intellektet hålls vitalt längre.

Kvällens uppdrag.

Ikväll är jag ansvarig arrangör för 22@Barcelonas internationella "ambassadörsafton" på Gild International i Barcelona. Och nu ska jag dit, mingla... förlåt jobba och göra rätt för mitt konsultarvode. Ciao.

Det här är ni gott folk.

Antal unika besökare per månad till min blogg.

Svenska POSTEN tänker åt mig - medan den spanska inte verkar tänka alls.

Ibland är det tur att det finns dem som tänker åt mig.

Som den svenska Posten till exempel. I förrgår skickade jag Max bok till mormor. Skrev rätt namn, rätt gata, men mitt eget spanska postnummer och staden Barcelona istället för Örnsköldsvik i adressfältet.

Tänk så förvirrad jag måste vara...men paketet kom fram ändå! På två dagar härifrån Barcelona. Posten i Sverige måste ha googlat mammas adress på Eniro.se, eller ha värsta superdatorn, vet inte, men att paketet hittar rätt person bland 8 miljoner människor när jag skrivit helt fel postnummer och en ort utanför Sverige tycker jag är rätt imponerande.

Hade motsvarande incident i Barcelona. Fast den spanska posten är inte lika effektiv. Det tog nämligen 2 månader för ett paket att komma fram. Anledningen var att avsändaren hade skrivit min gata, fast nummer 16 istället för nummer 18, eftersom jag bor på 16:e våningen, så blev det förvirrig. Med rätt postnummer och ort förstås.

När jag till slut får tag på rätt person på posten så förklarar han att hur ska de rimligtvis kunna veta var paketet ska med tanke på att adressen ÄR HELT FEL enligt honom!!!! Hus nr. 16 istället för nr. 18. Såklart paketet blir liggande på lagret som straff...

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Axplock ur Marie Söderqvists krönika om - den av Hans Wiklund hatade - filmen Sex and the City:

Finns det någon djupare sanning fördold i botten på glasen med Cosmopolitan som Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha minglar runt med? Den frågan har stötts och blötts sedan filmen "Sex and the city" hade premiär.

Det som filmen visar är att livet runt tjugo kan levas i minst tjugo år. Man behöver aldrig bli stor. Man kan ha ständigt kul som evig tjugoåring. Om man dessutom, till skillnad från riktiga tjugoåringar, jobbar sig till en god lön kan man under det lagom intensiva letandet efter den rätte ha gott om pengar och därmed ha råd att vara snyggt klädd och se snygg ut. Åldern behöver aldrig ta ut sin rätt eftersom man slipper kolikbarn, utslitande graviditeter och barnpassning.

"Sex and the city" är som en sagoberättelse där de föråldrade ämnena prins, slott, bal och barn är utbyta mot sina moderna motsvarigheter: väninnor, Manhattanvåning, Manolo Blahnik-skor och sex. Den enkla hemligheten med "Sex and the city" är att den gestaltar den nya kvinnliga drömtillvaron.

Av Marie Söderqvist

Jämställdhet känns omodernt.