Sista sidan.

Skrev precis på sista sidan i min dagbok. Måste kontakta bokbindare Eva M Eriksson för att beställa en ny. Hon har tillverkat mina dagböcker de senaste 15 åren. Jag köpte handbundna böcker av hennes redan innan hon hade pluggat klart bokbinderiutbildningen. Eva var dotter till en av mina kollegor, när jag jobbade på SVT Umeå.

Dagbok är bästa terapin. Där skriver jag ner alla känslor som jag behöver bearbeta. Man kan bläddra tillbaka och se sitt liv i backspegeln. Jag lägger märke till vilka upprepningar jag gör och kan lägga pussel. Hur tänkte jag då? Hur gjorde jag då? Vad hände sen? Hur gick jag vidare? I bästa fall gör man inte om samma misstag igen. Fast det gör man ju. 

Man kan se att smärta går över och finna tröst. Jag märker också att jag blir arg på min man för samma saker nu som när vi träffades. I äktenskap måste man lära sig att acceptera svagheter. Både sina egna och andras.

Ingen lyssnar så bra som min kära dagbok. Min man skulle aldrig läsa den, men nu när jag fått läskunniga barn kanske jag borde gömma dem bättre. Jag skriver inga vackra sagor lämpade för oskyldiga små pojkar. Inför min dagbok är jag totalt naken.