Plåster.

Öser på med näring till mina svaga sidor. Skjuter upp och skjuter upp, denna ständiga prokrastinering gör att jag ideligen måste hitta nya vägar att föda bekräftelsebehovet.

Borde bara göra det jag ska, inte hålla på med massa egna frifräsarprojekt, som man inte vet var de tar vägen. Jag lyckas aldrig hålla mig på mattan. Har lust att dra mig själv ordentligt i näsan. Eller örat. Istället snosar jag på diverse snuttefiltar för vuxna. Kickar på prestation, samtal och närhet.

Vik hädan liv. Seså, jobba nu Maria. Nästan klar.