Förlåt för att jag är så krävande.

Jag tycker att det vore roligt om fler än 2 personer av alla ni närmare 200 som brukar läsa min blogg varje dag skulle skriva grattis när min yngsta son fyller 1 år.

Lillebror gillade sin IKEA-älgs 1-års present.

Nyklippt dagen till ära.

Lärare och föräldrar är också utklädda förstås.

Lena Victoria - the perfect mum... fast om två veckor när vi två åker till New York klär vi ut oss till tonåringar istället eller hur?

Halloween på Amerikanska skolan.

Max med några av sina klasskompisar i klass 1C.

Skolgården är ambitiöst nedspökad av engagerade föräldrar.

Grattis på 1-års dagen rara lilla Ted.

Farmor Bibi Agrell fotograferade när jag hämtade Ted på dagis igår.

Hej då middag med våra snälla grannar som flyttar till den fiiiina sidan av stan imorgon.

Ana, Björn, Henrik, Joaquim och Bibi. Tack farmor & farfar för att vi slapp laga mat och diska.

Titta in i kameran nu. Hallå...

Inspelning av Svenska Nyheter på Barcelona Television i eftermiddags.

Svensk bilprovning i Alicante.

Notera skylten.

Min make ser väl inte orolig ut att bilen inte klarar kollen?

Gonzalo från Svensk Bilprovning har flugit ner från Sverige för att besikta 400 svenska bilar på några dagar och han var en av de allra trevligaste människor jag mött i en roll där man inte alls förväntas vara annat än seriös och korrekt. Sånt gör mig glad.

Och allra bäst var förstås att han tyckte att vår bil vara prima vara. Så vi behöver inte köra ytterligare 100 mil för ett återbesök.

Vi svenskar här nere i Spanien...

55 mil söderut för att komma till bil-provningen. Det är annat än att åka ut till Sundbyberg det.

I bilkön stod också några svenskar som varje år kör ner husvagnen för att bo några mil utanför Alicante i väntan på att våren ska återvända till Sverige.

På campingen bor han och 20 andra svenska par över höst och vinter! Och flera hundra tyskar och engelskmän. De betalar 70 SEK per dygn inkl. el och vatten. Det är också ett sätt att leva närmare solen...

Ibland funkar det.

För ett halvår sedan lockade några säljare i shopping centret mig till att komma till ett Meliá Hotell i Barcelona en söndag för att få information om Sol Meliá Vacation Club. I betalning skulle vi få en weekend på valfritt hotell.

Jag och min familj gick dit efter att de ringt och bokat datum och tid speciellt för oss, de ordnade barnvakt till barnen på plats och vi blev bjudna på kaffe och bullar.

Semesterklubben kändes buffel & båg så vi tackade nej till den. Man skulle betala typ 30 000 Euro i medlemsavgift och blev lovad en vecka någonstans i världen och det var poäng hit och dit. Oerhört märkligt.

Men fick i alla fall utlovade bonuspoäng insatta på ett Meliá-hotell-medlemskort som måste användas upp inom halvår.

Jag bokade dubbelrummet med våra bonuspoäng på medlemssajten och i helgen bodde vi på Hotel Meliá i Alicante. Och det var riktigt riktig bra. Utsikten från hotellrummets terrass på kvällen när vi kom fram är ju inte helt fel. Helt GRATIS.

Även om jag minns en kvinna i svensk communitiet här nere som påpekade att jag blivit lurad som offrade min tid på något så dumt.

Fast att tillbringa ett par timmar en söndagförmiddag på ett tjusigt hotell för att lyssna på en säljpitch när man får barnvakt gratis och fika är inte en så stor uppoffring tycker jag.

On the road again.

På väg till Alicante för att besikta bilen. Den svenska bilprovningen är där några dagar.

Mina vänner.

Jocke & Patricia med deras nyfödda dotter Bianca. Sötisarna Noel och Elliot sover. Tack för middagen i Saltis i torsdags (25/10) ni sköna, snälla, roliga och snygga familj.

På Hallowen när Ted fyller 1 år.

Hjälp mig att välja.

* Onsdagen den 31 oktober fyller Ted 1 år.
* Onsdagen den 31 oktober firas Hallowen på Max skola och föräldrarna uppmanas att hjälpa till.
* Onsdagen den 31 oktober har jag spanska lektioner.

Alternativ:
1. Ska Ted få fira sin födelsedag på dagis under dagen och med oss hemma på kvällen?
2. Ska jag fråga om Ted får följa med och titta på monstren på Max skola och hoppas att jag kan hjälpa till även om han är med?
3. Ska jag gå på mina spanska lektioner på ESADE - och strunta i både att ställa upp som engagerad förälder på Max skola eller att leka med min supersöta lilla pluttesnuttiga 1-åring på hans första födelsedag?

Vad tycker du?

Stockholm har blivit kallt.

Ser vårt torn när vi flyger in över Barcelona och ler i ljuset av solnedgången. För första gången känner jag; snart är jag hemma.

En anledning att blogga...

Det är svårt att leva i en oskildrad värld, sa den polske regissören Krzysztof Kieslowski i en intervju strax innan han dog.

Love, peace and understanding.

Efter knappt ett dygn i Stockholm har jag kommit på att det är mycket svårare att vara svensk i Sverige.

Framgång känns viktigare. Och för att känna sig duktig som kvinna måste man:
- Göra karriär
- Hämta barnen på dagis senast 15.00 - själv
- Se snygg ut med coola kläder
- Ha ett vackert inrett och välstädat hem

I Barcelona är antingen kvinnorna hemmafruar eller så gör de karriär. Och gör man karriär så hämtar barnflickan på dagis och någon annan städar hemmet.

Ingen gör både och.

Själv har jag ju börjat mitt nya Al Gore inspirerade "rädda världen inställning till livet" så självklart bryr jag mig inte om att alla på Stureplan har tajta jeans utom jag - även om jag såklart dumpade mina omoderna bootcut på hotellet och satte på mig en klänning för att känna mig schpecial.

Stockholm nästa.

2 intensiva dygn framför mig.

Fair Play styrelsemöte. Se Oscar Hedins film. Laga vigselringen. Köpa välling. Möte med herr Stopp. Handla på PO.P. Frukost med Kristin. Köpa bokstaven A. Träffa familjen Kempff. Leta födelsedagsfotoalbum. Fika med Dr Ghatan. Prata med SEB. Äta middag med Jens.

Och tillbaka till Barcelona igen.

P.S. Självrannsakan; ser inte "rädda miljön" någonstans i min to-do-list?

I vårt hörn av Europa: programmet ALLA har sett och diskuterar livligt.

I samtliga spanska tidningar diskuterar man programmet "Tengo una pregunta” när partiledare för Esquerra Republicana (ERC), den katalanska Generalitatets vice president, Josep Lluís Carod-Rovira blir fly förbannad när han blir kallad den spanska varianten av namnet; José Luís och förklarar varför han tycker att Katalonien borde vara helt självständigt. Han förklarar hur han ser sig främst eller egentligen bara som katalan och inte alls som en medborgare i Spanien. Jag lyssnar och försöker förstå. På flera plan.

Men vi har väl ingen hund?

Max har ritat vår familj. Och en hund. Jo, men det är ju Bastian säger han självklart. Alltså syrrans hund som bor utanför Hudiksvall. Helt logiskt...

Kanske gör Al Gore mer nytta nu än om han vunnit valet hösten 2000...

Lärde mig ett nytt ord idag.

Glaciärer som smälter, orkaner, bränder, översvämningar; växthuseffekten ger oss klimatflyktingar, t.o.m. i Al Gores hemland där stora delar av New Orleans fortfarande inte har återhämtat sig efter orkanen Katrinas framfart i augusti 2005, för att ta ett exempel.

Världens klimatforskare är överens om orsaken. Och Al Gore predikar vidare om att vi faktiskt kan göra något åt den globala uppvärmningen.

Själv är jag fascinerad av en människa som både mottagit en Oscar för årets dokumentärfilm och tilldelats Nobels fredspris. Fattas bara ett OS-guld och han har vunnit allt "fint" som finns.

Men det känns som att detta varken gör honom lyckligare eller mer nöjd med livet. Han har högre mål. Jag är övertygad om att han verkligen vill rädda vår planet och började gråta när jag lyssnade. Inte av oro eller sorg, utan glädje att det finns människor med sådan drivkraft och passion att göra gott.

Ordet kris på japanska och kinesiska är uppdelat på två tecken. Det ena betyder fara och det andra möjlighet.

Och sedan berättade jag om Al Gores föreläsning i en radiointervju med programledare Anna för det svenska nyhetsprogrammet på Costa del Sol.

Uppdaterat:
Och nu har Al Gore även besökt Sveriges riksdag.

Mina neuronerna ska hitta nya banor.

Om några timmar ska jag lyssna till årets Nobels Freds-pristagare. Lajv.

USA:s 45:e vice president Al Gore gästar INMAS Forum på Palau de Congressos de Barcelona.

Jag ska dit, inspireras och motionera min hjärna.

Tack Barcelona Television för att ni fixade press ackreditering till mig.

Över 700 inlägg.

Detta är mitt 703:e blogginlägg sedan jag startade blogga i maj förra året. Undras om jag ska tycka det är ett bra eller dåligt tidsfördriv.

Det här med barn.

Vi pratade om livet innan barn, mannen och jag. Ett helt liv sedan. Vi reste över hela världen varje ledig stund. Och var pigga nästan jämt.

Två barn känns betydligt mer än ett plus ett. Eller är det bara vi som är slöa och våra barn ovanligt pigga?

Tema: katalanskt.

Det finns vissa saker som jag noterar men inte riktigt intresserar mig för här nere. Jag bara suckar och tänker; åh så katalanskt.

Vid flera högtider har jag sett att man byggt mänskliga torn. Speciellt i Sitges. Jag förstår inte riktigt vad som skulle vara så roligt med det, men läser i SvD om hur och varför denna tradition uppkommit etc.

Om någon som läser min blogg inte bara är intresserad av mig och min familj, utan faktiskt vill få lite koll på Barcelona och Katalonien, så hittar ni artikeln här.

Andra typiska katalanska happenings är exempelvis kortväxta kasperteater/trollkarlar med hockeyfrilla som uppträder på barnkalas.

Och varför ska man ha en yogurtflaska i badet?

Jo, för att busa förstås.

Bli svensk.

Min makes faster Dr Eunice Agrell är med i humorprogrammet Hipp Hipp om hur invandrare ska lära sig att bli svenskar.

Eunice är den som övar på datorn i vilken ordning man äter köttbullar respektive sill på julafton och sedan delar hon "rättvist" notan på caféet.

Lugnet före stormen.

Ted har feber. Sover. Stillhet.

Mannen är på tjänsteresa. Borta halva helgen. Ser framför mig en intensiv tid med en stor kille som vill leka utomhus och en liten febrig som måste vila inne. Jo, tack, man känner att man lever. Det här med två små barn är annorlunda än ett.

Upp på tå. Alltid redo.

I helgen ser jag mig själv presentera reportaget från SWEA:s Europa möte på lördag kl. 11.40 med repris söndag kl. 11.00 på Barcelona Television.

Nästa vecka styrelsemöte i Stockholm, spanskastudier i Barcelona och bilprovning i Alicante.

Ovanlig erfarenhet.

Är bäst i klassen. I spanska. På Esade. Nivå: Basico 2. Entiendo todos.

Kan bero på att de andra kom till Barcelona för några månader sedan, medan jag bott här i över 2 år. Men ändå. Lite glad kan man väl få vara i alla fall.

Borde jag kanske byta till en mer avancerad grupp? Eller njuta av att jag faktiskt kan någonting innan de andra spurtar i kapp? Hur lär jag mig bäst?

Ur gästboken i veckan.

Apropå engagemang och drivkraft.

Om du bor i Sverige gå och se min modiga vän Oscar Hedins dokumentärfilm "Det svider i hjärtat" som har premiär i veckan. Herald Tribune har skrivit om filmen som på engelska heter "Aching Heart". (Oscar sitter till höger med vit skjorta på bilden)

Om filmen:
2005 slog bosnisk polis till mot en lägenhet i Sarajevo där ett misstänkt självmordsattentat planerades. Två unga män greps: Mirsad från Kungälv och Cesur från Bröndby. De hade spelat in en avskedsvideo, hade sprängmedel och självmordsbälten redo och dömdes till långa fängelsestraff.

Varför vill unga nordiska muslimer offra sina liv?
Förklaringarna i media är ofta enkla, generaliserande eller intellektuella. Under tre års tid följde dokumentärfilmaren Oscar Hedin den miljö Mirsad kom ifrån. Han fann människor bakom rubrikerna, han fann fler unga män som sökt martyrskap och han fann andra förklaringar.

Mer om filmen: http://www.laikafilm.com/detsviderihjartat

*Uppdatering:
Om filmen i DN:s ledare den 19 oktober.
Helena Lindblad i DN gav filmen en 4:a i betyg i sin recension.
I SvD får "Det svider i hjärtat" betyget 5!

Min nya idol.

Har bara läst 80 sidor i Hillary Rodham Clintons självbiografi Living History, men är redan övertygad om att hon borde bli USA:s nästa president.

Klart hon skriver så att man ska tycka att hon är en bra person. Många säger att hon är manipulativ. Ja, det vet jag ju. Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras.

Hur orkar hon?

Hon fyller 60 år nu den 26 oktober. Jag är ungefär hälften så gammal och vad gör jag med min tid? Läser om henne - och somnar.

Efter de tuffa åren som First Lady har hon fortsatt i rampljuset som senator för New York och nu tar hon upp kampen om att bli USA:s första kvinnliga president.

Oavsett vad man tycker om hennes politiska åsikter kan jag inte låta bli att imponeras. Hur behåller hon fokus, engagemang, energi och drivkraft?

Variationsrik semester.

Först sov vi hela vägen i flygplansstolen från Barcelona till Dublin. Sedan sov vi på eftermiddagarna och nätterna på hotellrummet, som vi flugit ytterligare 40 minuter inrikes för att komma till.

Sedan bytte vi miljö. Vi besökte hotellets lyxiga spa med fem olika sorters tropiska duschar och lika många typer av bastuavdelningar. Besöket inleddes med vila i de uppvärmda stenfåtöljerna. Där somnade jag och vaknade när spaavdelningen skulle stänga.

Enda gången vi inte sov var på morgonen, för min piggelinmake är alltid alert då. Så vi åt frukost först av alla.

Ja och så promenerade vi i bergen också.

Irland.

Lite bilder från vår weekend resa.

Frun rapade i alla fall inte när någon hörde på.

Sova, äta och promenera: som värsta pensionärerna.

Sockerpinne - en vacker uppfinning.

Jag gillar fruktsalladfrukost

Aghadoe Heights Hotel, Killarney, Irland.

Man kan ju inte klaga på utsikten i alla fall.

Maria + Henrik

I love.

Partyparet vs Småbarnsföräldrarna

Mannen bokar flygbiljetter på datorn intill och jag passar på att skriva en lägesrapport härifrån Irland. Bokstaverna å, ä och ö finns inte på tangetbordet, så jag kopierar dem från min blogg: ctrl c + ctrl v.

Jo, tidigare: pre-baby-lifestyle reste vi ibland till New York och partade. Igår kom vi fram till detta sköna hotell och vad hände?

Vi lade oss i sängen... med varsin bok. Och somnade klockan tre på eftermiddagen och vaknade inte förrän fem timmar senare.

Espanyol player meets a Barça fan...

Fotbollsspelare Pablo Zabaleta bor i vårt hus. I landslaget spelar han för Argentina och i spanska ligan är han mittfältare i Espanyol. Min son bryr sig inte om det. Han hejar uppenbarligen på Barça oavsett vilka han träffar nu när vi är bortresta.

Thank you Joaquim for sending the picture and for making sure my son is having fun while we are relaxing up in Ireland.

Världens bästa make.

Visserligen låter det som om min man vore dödsjuk nu är han är förkyld med liiiiite feber, men det står jag ut med. För gissa vad.

Han har bjudit mig på födelsedagsresa till Irland i helgen.

Och hans moster Carin som jobbat med barn hela sitt liv ska tillsammans med vår barnvakt ta hand om de små underverken i fyra dagar, medan jag och mannen har pusskalas på spahotell och klättrar i berg.

Gissa vilken "lek" som Marco och Max leker?

Är jag en kvinnlig man eller manlig kvinna?

När man bor utomlands är ofta könsrollerna mer traditionella. Många av mina roliga, smarta, duktiga, snygga väninnor i Barcelona jobbar inte, utan de sköter hemmet, tar hand om barnen, tränar, pluggar språk och roar sig med något konstnärligt och/eller kreativt, medan deras män drar in pengarna.

Jag vet inte riktigt hur min egen framtid ser ut, men jag kan konstatera att jag inte vore en särskilt duktig hemmafru.

Jag gillar inte och är inte duktig på klassiska hemmafrugrejer:

• Jag syr aldrig. Lämnar in byxor som saknar en knapp till skräddaren.


• Jag lagar sällan mat.


• Jag hatar att shoppa kläder. Köper oftast hela höstgarderoben samtidigt i samma butik samma halvtimme.


• Jag går inte i affärer om jag inte måste handla något.


• Jag läser varken modetidningar eller inredningstidningar.


• Jag vill visserligen ha fint hemma, men jag orkar inte inreda eller köpa något.


• Min sminkbudget är marginell och jag sminkar mig sällan.


• Jag tycker inte det är så roligt att prata om vad bebisar kan och inte kan göra.


• Visserligen plockar jag upp leksaker och kläder från golvet, men jag dammsuger inte.

Däremot är jag duktig på, gillar och gör sånt som man brukar förknippa med killar:

• Använder gärna nya funktioner på mobilen och Internet.


• Tycker om att dricka öl i bastun.


• Besiktar, tvättar och lämnar in bilen på verkstaden.


• Betalar alla hushållets räkningar, gör årsbudget för familjeekonomin med uppföljning varje månad.


• Gillar att prata affärer, båtar, brudar och politik.


• Spelar ofta fotboll ute på gården med min son och hans polare.


• Gillar att träna kampsport och boxning.


• Går gärna på handboll-, basket-, och fotbollsmatcher.


• Kör bil bra och gärna.


• Svär och säger fula ord t.o.m. när barnen hör på.

Tur att jag har långt hår och gillar att ligga med min man.

Min 6-åriga son har 2-3 läxor varje dag...

och han tycker det är roligt. I sin agenda skriver han själv varje dag i skolan vilka läxor som ska göras under kvällen.

Kristins tur...

Kristin, Sara, Liv, Julia, Lena, Ingela och Maria.
P.S. Nina tog bilden och Carina hann smita iväg.

För ett år sedan fixade Kristin en babyshower för mig. Ett år senare är det hennes tur att komma hem till mig och bli uppvaktad med bebispresenter.

Denna outtröttliga trötthet.

Jag undrar lite grand när jag ska bli pigg. Jo, jag är visserligen ganska pigg på kvällen och på natten. Men sällan på dagen.

Undras om det är för att Ted vissa nätter vaknar varje timme natten igenom eller för att jag har svinont i ryggen eller för att jag fortfarande (för åttonde gången i sommar) är förkyld och hostar djupt eller pga vår osköna säng eller för att jag har lågt blodtryck eller är det PMS eller dåliga järnvärden eller har jag bara blivit gammal?

Har massor med roliga projekt på gång. Fast helst av allt vill jag bara sova. Men det gör jag alltför sällan.

På dagen har jag inte tid. På kvällen passar jag på att göra allt som jag varit för trött för att göra på dagen. På natten tröstar jag Ted. Och på morgonen måste vi gå till Max skolbuss redan vid sjutiden.

Idag somnade jag i kontrollrummet precis innan jag skulle göra min nyhetssändning.

Förfallet.

Steget från de härliga nyttiga yogarätterna häromveckan till dagens lunch känns jobbigt långt.

Mobilreklamnissar, ni har missat mig!

Häromveckan kraschade min mobil och kunde därefter bara ta emot samtal. Igår kunde den inte ens ladda upp batteriet, så det var dags att ta farväl.

Hatar långa beslutstider för inköp, så gick bara ner till köpcentret, tittade efter en Nokia eller Sony Ericsson men kom hem med en som det stod HTC på.

Har aldrig hört talas om varumärket tidigare, men den såg stilren ut, har hörlurar, kan skicka och ta emot mail, kan koppla upp sig via Wi-Fi som förhoppningsvis gör det möjligt för mig att ringa via Skype framöver och dessutom var den snygg.

En glad liten detalj är att den visar väderleken på första sidan. I vilken stad man vill. I realtid. Samt en femdygsnprognos. Så på min mobil ser jag att solen skiner i Stockholm just nu.

Men...eftersom den har Windows Mobile som operativsystem, kan jag inte byta språk vilket gör att alla menyer är på spanska. Kanske lika bra det. Så kommer jag både att kunna prata i presens och även förstå spansk datorterminologi framöver.

Sedan var det bara en liten detalj som jag funderar på...hur tusan gör man när man ska ringa på den?

Återvinning.

Tittar på min snart 1-åriga son. Mannen har klätt på honom på morgonen.

Hrm, han har tydligen 6-åringens sommarbyxor på sig. Är min make lite förvirrad tro? Eller faktiskt rätt så kreativ?

Märker att Max långa shorts blir schyssta vida höstbyxor till Ted. Fast knubbiga bebisen kan väl ändå inte ha samma midjemått som sportiga storebror?

Jo, tydligen. Eller ska vi skylla på blöjan och den elastiska resåren?

Offline en stund.

Nu ska jag promenera ner till "mitt" fik för att läsa utskrifter och tidningar som inspiration till min nyhetssändning i Barcelona Television på torsdag. Kanske äter jag en tonfisksallad till lunch.

Tack för er uppvaktning i olika former.

Henrik, Ted, Max, Pappa Tomas, Mamma Zanny, Syrran Kicki, Broder Mats, Barbro, Lena, Kristin, Eva, Martina, Bibi, Björn, Patricia, Charlotte, Cecilia, Linda, Catrin, Maria I, Maria T, Kiki, Karl, Jörgen, Julian, Hamid, Erik, Mårten, Gent, Jon-Karl, Niclas, Åsa, Tandi, Carin, Jenny, Lars, Nicolas, Kay, Agnes, Mia W, Staffan, Beatrice, Dila, Eva, Dina, Emanuela, Basilika, Barbara, Salomon och Nick.

P.S. Tur man har bloggen, mobilen och Facebook så man blir ihågkommen här nere i syd.

Hotel Arts kl. 10.16.

Som svensk blir man så här glad när man får dricka champagne till frukost. Martina, Eva (visserligen fransyska), Moí, Lena och Kristin.

36.

Thank you Eva for your lovely birthday card. You are a great artist my friend. And my sons look exactly like that. Maybe I look just a little bit older, but I guess you are being polite dear.