Efter knappt ett dygn i Stockholm har jag kommit på att det är mycket svårare att vara svensk i Sverige.
Framgång känns viktigare. Och för att känna sig duktig som kvinna måste man:
- Göra karriär
- Hämta barnen på dagis senast 15.00 - själv
- Se snygg ut med coola kläder
- Ha ett vackert inrett och välstädat hem
I Barcelona är antingen kvinnorna hemmafruar eller så gör de karriär. Och gör man karriär så hämtar barnflickan på dagis och någon annan städar hemmet.
Ingen gör både och.
Själv har jag ju börjat mitt nya Al Gore inspirerade "rädda världen inställning till livet" så självklart bryr jag mig inte om att alla på Stureplan har tajta jeans utom jag - även om jag såklart dumpade mina omoderna bootcut på hotellet och satte på mig en klänning för att känna mig schpecial.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
View Maria Agrell's profile
7 kommentarer:
Spanien har en mycket större underklass än sverige - lättare och billigare att fixa hemhjälp än här.
Alla kvinnor jag känner i stockholm som tjänar mer än 50.000/mån. och har barn har någon form av hjälp, visserligen mindre än i länder som Spanien, men hjälp ändå. Det är bra, de flesta svenska hem ser ut som bombnedslag tycker jag. Speciellt hallen.
bootcut ar jätteinne i höst.
bara töntar har skinny fit numera.
bär dina bootcuts med stolthet och inse att du ligger steget före!
Verkligen. Fram för en större underklass så man har råd att få bort sin skitiga hall.
Bootcuts, puh.
Jag tycker att du har ganska rätt i din analys, faktiskt. Vi svenskor jobbar mer på dubbla plan än spanjorskorna, men så är våra män förhoppningsvis mer jämställda än de spanska männen.
Hmmm det beror sig ju f�rs�s p� vilka kretsar man r�r sig i... Det FINNS ju andra s�tt att leva sitt liv p� �n de tv� oanst�ende..
Man kan ju till exempel bo i hippiekollektiv med sina barn och ha alla sin m�bler fr�n gatan (i gracia st�ller folk ut alla m�bler de inte l�ngre vill ha p� tidsagar; det finns s� mycke fina saker som folk sl�nger!!)
Man kan ju jobba som dansl�rare p� kv�llarna och ha barnen p� ett "alternativ-kollektiv-dagis".
Jag k�nner flera spanska kvinnor som valt att leva s�. Med barn och jobb. Att g�ra "Karri�r" beh�ver inte betyda att man arbetar p� kontor och tj�nar massor med pengar. Att g�ra karri�r kan vara att f�lja sin egen v�g i arbetslivet och g�ra det som man njuter av och ger en livskvalitet.
En del lever i andra konstellationer �n hetero-k�rnfamilj. Och om man sl�pper prestigen och jakten p� status kan man uppt�cka att det finns massor av andra s�tt att leva sitt liv p� �n det som "alla andra" lever...
PEACE;)
hihi...min man tycker att svenskar är ganska...oordningssamma...
Den 25 April anlände jag och min flickvän till Göteobrg efter att ha varit ute på en resa i fyra och en halv månad. Vi startade resan med att besöka Australien en månad sedan Nya Zealand 3 månader och en vecka och slutligen London en vecka. Anledningen för resan var att jag skulle studera på Nya Zealand och jösses vad jag lärde mig. Jag läste kursen kultur turism och såg väldigt snabbt skillnaderna mellan våra kulturer. Att som Nya Zealändare gå upp var dag och göra det de vill måste kännas underbart, att vara karriärkåt och ta sig fram med spetsiga armbågar är inte deras grej, istället hjälps man åt och bryt sig om varanndra. Personer behöver inte ens känna varanndra men ändå hjälper man till, skojjar, frågar hur dagen varit, ger positiv energi och framför allt tid. Kan vi inte bara byta ut dessa egenskaper med den svenska jantelagen, där ingenting är tillräkligt eller för bra. Att unna andra människor är stort!!
Vi har sett personer tidigare här kommenterat svenskar och jag kan inget annat än hålla med....MEN... vad gör vi nu? Är vi nöjda med det vi har? Att sitta som robotar i tunnelbanan, inte prata med människor, fast än det skulle göra både din och min dag mer givande. Hur ska vi nånsin kunna lära oss och oss skaffa mer erfarenheter om vi endast kan få dessa av vänner och familj, som vi antagligen är väldigt lika eller av böcker....
Jag tror på en mix av svensken som vi har idag med en annan svensk som är öppen och positiv. Jag menar varför snacka dag ut och dag in om att vädret är så fruktansvärt dåligt? Vi kan ju inte göra något åt det ändå. Mer av livslust, glädje, ödmjukhet, positivism, hjälpsamhet till svensken så kan det bli riktigt roligt!!
Skicka en kommentar