10 år sedan...

torsdag 26 augusti 2010

10 år sedan...

Vårt bröllop på Marstrand 26 augusti 2000. Blev buren av mina killkompisar till kyrkan. Bra överraskning! Går med pappa Tomas in till kyrkan där Henrik och hans marsalkar Nicolas och Lars väntar. Våra systrar Frida och Christina är tärnor. Anna sjunger i kyrkan, Kiki läser en dikt, Claes spelar cello, min bror Mats har tonsatt en dikt. Tack. Efter vigseln skålar vi i champagne på två olika båtar. Henrik och jag hoppar emellan. 4 av vykorten som gästerna skickade upp med guldballongerna kom fram.

Vår bröllopsdag är den tredje bästa dagen i mitt liv. De två lyckligaste är de dagar våra söner föds.

Tack Henrik. Tack familj. Tack vänner.

6 kommentarer:

Evergirl sa...: Det känns som att man känner dig efter att ha följt din blogg så länge, så stort grattis på bröllopsdagen!! Hoppas festen i helgen blir precis så fantastisk som ni önskar!; 8:29 fm
Anonym sa...: HAPPY ANNIVERSARY!

The video sums you up-HUMOUR :))

Have a fantastic party!

Love your dress.

xxxx; 8:56 fm
Anonym sa...: Underbart!!!
jag hoppas verkligen att ni får det jättebra och om allt hemma hade funkat hade jag kommit ner!!

KRAAAAM

Anna E; 9:22 fm
Anonym sa...: VARMT GRATTIS PÅ ER 10-ÅRIGA BRÖLLOPSDAG FRÅN OSS PÅ VÅR 43-ÅRIGA BRÖLLOPSDAG!
Bibi & Björn; 11:00 fm
Jennifer sa...: Stort grattis till dig och Henrik! Hoppas ni får en härlig kärleksfest! Massa kramar till er och killarna! /Jennifer; 11:52 em
Maria Agrell, Barcelona sa...: Tack.; 10:38 fm

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

torsdag 26 augusti 2010

10 år sedan...

6 kommentarer:

Barcelona - Stockholm

Los Hombres

Sök denna blogg

Mina fotoutställningar

Mitt Barcelona

My life online

Min bok

Press

OM ÅRETS BLOK 2008

Bildspel.

Pressklipp

Maria

The Agrell Family

Vem är jag

Nära mig.

Bloggarkiv

Barcelona

Stockholm

Mina taggar

Jag och barnen

Därför plåtar jag okända.

Mina engagemang o jobbprojekt

Telemedicine Clinics kontor

Om Barcelona

Mission

Familjen

Filmklipp

Föreläsningar

Feedback efter föreläsningar

Därför bloggar jag

Mest lästa inlägg

Besöksstatistik från världen

Följ min blogg

Följ med Bloglovin

Copyright.