Hej då mamma.

Har skjutsat mamma till flyget. Hon är lite ovan. Såg en man i kön som såg söt ut. Han hette Hampus och var kanske 35 år. Jag frågade om han kunde följa min mamma genom säkerhetskontrollen och till rätt gate. Det kunde han. Tack. Mamma verkade trygg. Bra.

Min mamma är fin. Ingen av oss är konflikträdd. Vi säger vad vi tycker. Denna gång har vi bara bråkat en gång. Ovanligt lite. Jag gick i taket. Kan tyckas utan anledning, faktiskt. Mamma och min man kommer oerhört bra överens. Han vet exakt hur man ska hantera henne. De står i köket och donar ihop och snackar om matlagning. Jag får höra hur hon fjäskar för honom om vilken förbaskad TUR jag har haft som träffat honom och vilken hejare han är på det ena och det andra. Läs matlagning. Då blir jag arg. Jag gör en massa annat. Min man har lika mycket tur som träffat mig. Jag är bra på att.... öh... tvätta. Ja, jag kanske överreagerade.