Gröna berg.

Min iPhone, bilen och jag.  Bilresa från kl. 13.30-22.00. Fem timmar upp till Andorra. Jag körde först fel motorväg (AP7 istället för C58) och fick vända om... och så lunch. 30 minuter tömning av våning. Tre timmar tillbaka till Barcelona. Utan mat. Jag gillar att köra bil.

Spansk vägkrog.

Dagens soundtrack i bilen.

Veronica Maggio – Satan i gatan

Franska rapsfält.

Gult verkar vara dagens färg.

Bilkörande i södra Europa på schemat.

Idag ska jag köra själv till Andorra. Och tömma lägenheten. Tar kanske ett bad i Frankrike på vägen. I de varma källorna. Känner mig internationell. Fast 4-6 timmar i bil. Allvarligt. Finns ingen glamour i det. I mitten av maj vill jag åka till Cannes. Jens tävlar med sin kortfilm och jag vill heja på honom och se filmen ”Killing the Chickens to Scare the Monkeys”. Orkar jag köra? Testar idag hur det känns att bila ensam.

Det gick snabbt och smidigt.

Resfeber.

Kom precis på att jag måste nog fixa visum till USA också...

Arbetsmoralavbrott.

Gör en liten paus i disciplinen. Sitter just nu och designar mitt inbjudningskort. I år fyller jag 40. Då blir det baluns.

Barcelona goes New York.

Förutom min tunga jobbklump i magen så går jag emellanåt omkring med lätta steg och tänker på att det nu bara är 5 dagar kvar till NYC. Idag såg jag ett gäng snubbar som talade amerikanska så jag slängde upp min iPhone för att dokumentera lite NYC-pre-feeling.

Ska icke sträva efter att kalla mig fotograf.

Bara så att ni vet, om den nya fotografera-på-allmän-plats lagen träder i kraft kommer jag att kalla mig konstnär när jag plåtar tanter på stan. Herrejösses, vilken konstnärlig verkshöjd mina alster kommer att ha!

@ Torre Mapfre

Sitter kvar själv på kontoret. Först var jag hemma med barnen på påsklovet - när maken jobbade. Sedan var jag hemma med vattkoppsbarnet - när maken jobbade. Nu sitter jag här. En fredagkväll. Själv på kontoret. Och ska försöka jobba ikapp. Ligger efter som f-n. Mailkorgen skriker på mig och jag känner mig usel. Måste måste måste arbeta igenom högen ASAP. Annars vet jag inte hur jag ska kunna åka till New York på onsdag utan att få sparken.

Solen har återvänt.

Eftermiddagskaffe i nattlinne. Tre dagar hemma med den lilla sjuklingen och jag morgonduschar först vid fem innan det är dags att hämta Max på skolan.

Lyssna till Jill Bolte Taylor på TED du också.

Hjärnan.

Läser om neurologen Jill Bolte Taylor erfarenheter efter sin stroke och Christer Perfjell som bröt nacken och fick extrema EEG-vågor. Blir otroligt sugen på att gå på Mindevent i Stockholm. Finns det något mer intressant än att lära sig mer om hur vårt eget medvetande fungerar och hur det är kopplat till världen och livet beyond. Ett av mina favoritsamtalsämnen med min hjärnforskarkompis Hamid, som brukar föreläsa kring hjärnans elastiska förmåga.

I artiklarna gillar jag allra särskilt hur en människor som råkar ut för en katastrof får det till en positiv upplevelse. En utveckling. Till något bättre.

Jill som varken kunde gå, tala eller minnas säger:
– Var började jag? Var slutade jag? Det var som om jag var enorm och stod i förbindelse med allt som finns. I en Oprah Winfrey-show har hon sagt att den första tiden var som att befinna sig i ett tillstånd av nirvana och samtidigt ha en stark känsla av att själv vara levande. Där är världen fylld av medkännande, kärleksfulla människor.

Christer som kan hamna i ett meditativt tillstånd, som han själv säger sig inte ha någon aning om vad det är, men att upplevelserna är sanna för honom:
– Jag blir ett med allt och samtidigt en individ, bara mer … ödmjuk, kanske. Den där fantastiskt sköna känslan är utan ilska, aggressivitet, avund, svartsjuka, rädslor. Man känner sig förlåten och bryr sig inte ett dugg om att folk har gjort en illa.

Kärleken till världsaltet är mitt utopia och jag tror att människans gemensamma medvetande blir till något större när det samverkar, som vissa uppfattar som Gud. Det är summan av energierna. Något sånt. Jämför med en ensam ouppkopplad dator och när den kopplas upp på nätet och samverkar med andra. Förmodligen är min Gudstolkning påverkad av den Internettid vi lever i... men jag tror på en nätverksgud "tillverkad" av mänsklig energi i samverkan, som hamnar på en annan nivå som vi som enskilda individer inte kan accessa. Gud finns alltså inte separat i sig, utan är summan av det världsliga. Alla våra hjärnors mentala ihopkoppling. Det låter väl lagom flummigt. Säkert österländskt. Ska fila på det där... har livet på mig.

Ute och samlar vuxenpoäng.

Jag tar med fyra av mina Mercadona-inköpta rubusta matkassar med färgglatt tryck när jag går in och ska storhandla på Eclat (eller vad den där nya mataffären nu heter). Det är fan inte bara vuxenpoäng utan rejäla pensionärspoäng på det. Och matlista. Det är sällan jag skriver en sådan. Men jag var väl virrig efter en sömnlös natt och var rädd att glömma diskmedel... Präktighet verkar smyga på mig med åldern. Herrejösses vad ättestupan borde vara nära nu.

P.S. Jag handlade inte bara tråkiga saker som stod på listan. Freestylade lite crazy inne på affären. Köpte sparris till exempel. Totally wild.

Gårdagens match i sammandrag.

Busquets smygiga väggpassning (2.36) till Messi var inte så dum... och att Messi sedan rundar/springer ifrån fem försvarare så där till synes enkelt kan man se hur många gånger som helst. Ser ut som knattefotboll. (Sänk den hemska musiken bara...)

Fotboll.

Messi. Vilken kille. I en elak match.

Jag har lagat lunch!

Självklart fattar jag. Det är ingen stor grej. För er vanliga. Men för mig, jag som har så otroligt dåligt självförtroende i köket, blir själaglad när maten jag lagat ihop ser ut som något jag själv faktiskt vill äta. Trodde inte jag hade något hemma, allt såg oätligt ut där det låg i olika ensamma hörn i kylen. Men jag hittade morot, avokado, tonfisk, tomat, salladsblad, melonfrön och pumpafrön i skafferiet (fick det i en goodiebag från mitt mingelbesök i Risentas fabrik). Gjorde en dressing på honung, lingonvinäger, vitlök, olivolja, salt, peppar och en klyfta lime. Spontanmix. Som trolleri. Det smakade gott. Jag är förvånad själv. Inne i mig bor det nog en Per Moberg som vill komma ut. Fast skulle han göra en sallad? Nä, men ni fattar principen.

(Emil fick pizza. Ted bara sover.)

Hemma i sjukstugan.

Min lilla Ted har somnat. Han är helt slut. Och hans kompis Emil får leka själv. Jag är så imponerad. Är van mina egna rastlösa barn och med Emil är det hur enkelt som helst att vara "mamma". Jag ställer fram en låda med bilar. Han leker en timme. Jag ställer fram en annan låda med lego. Han leker i två timmar. Utan att tjata, gnälla eller bråka. Han pratar med gubbarna och kör runt ute på terrassen. Och så äter han upp maten med glädje. Jag har kört "här är ditt kylskåp" och fräst på. Fundera på att adoptera honom.

Uppdatering: 3 timmar lego. Vilket exemplariskt barn. Min lilla har 39,5 grader och prickig precis överallt. Lilleplutt.

Jaha, är det redan morgon?

Jag har legat och klappat på lillen hela natten. Han har knappt kunnat sova. Stackars liten. Flera hundra kliande prickar på magen. På dagen verkar det gå bättre. Och stora jag är hur trött som helst. Klarar inte en natt utan sömn. Nu står jag här med två hungriga barn och en tom kyl. Planen var att Lisa skulle ta båda barnen idag, men jag är för trött för att köra in till stan. Men hur ska jag få hem mat? Kan man handla med vattkoppsbarn? Säga att de inte får gå nära någon? Eller sätta dem i koppel utanför affären? Är för trött för att kunna tänka. Det enda jag har lyckats klara av idag är att försöka surfa reda på vilken tevekanal Champions League går på ikväll. Fast förresten, det lyckades jag inte alls med. Hittade inte svaret. Verkar vara en betalkanal.  Vet dock inte vilken. Var hittar man egentligen en tevebar i Sant Just? Och hur ska vi kunna se matchen med ett vattkoppsbarn? Ja, det är grötigt i mitt huvud nu. Kan inte tänka klart. Fast solen skiner. Borde ta en kaffe ute på verandan och försöka klura ut någon lösning.

Vattkoppsbarnen.

Det där med printade kopior.

Slut minne på datorn. Den är 2 år gammal. Jobbigt. Rensar alltid bort mer än hälften av alla bilder jag plåtar. Ändå finns det 25 000 kvar i iPhoto. Ska jag slänga flera? Eller lägga över på extern hårddisk? Man väntar ju på den "rätta stunden" när man blir sugen på att göra några fysiska fotoalbum av det hela...

Nä, jag snokar reda på alla .mov som ligger och skräpar. Något jag filmat där ingenting händer. De ryker nu i första omgången.

4 födelsedagar den 25 april.

Idag fyller Lenas bästis Stina år. Och min workshopledare Paul Hansen. Och min X pojkvän. Och min kompis Shaun (bilden), vars fru Lene köpte en Mustang till honom i 40 års present. Vilket lyllo btw.

Sleepover.

Emil har också vattkoppor. Så han får sova över här. Då har båda två någon att leka med imorgon. Fast de vägrar sova...

Planerar framåt.

Idag fick jag ett mail av Sophie Gilden, Bruce fru. Hon sköter hans agenda. Han verkar på. Jag tänkte få med honom i mitt nya projekt som Pieter brainstormat fram med mig.

Hej då Lena.

Påsköverraskning.

Vi har blivit med vattkoppor. En av oss. Jaha, då blev det visst förlängd ledighet. 9 dagar kvar till NYC. Hrm. Om jag ska få behålla jobbet måste jag nog kämpa på lite här.

Påskdagstoast.

Räkspett.

Martina, Lisa & jag.

Dagens BBQ.

Teaterapor.

Cayla under påskäggsjakten.

Barnen har show.

Aron & Martina.

50 mm.

Tragglar vidare.

Rodrigo borde börja fakturera när han kommer hem till oss och käkar. Jag tjatar hål i huvudet på honom med mina kamerafrågor. Idag alldeles hysteriskt mycket. Testade mitt nya 50 mm objektiv och jag gillar skärpedjupet när jag har bländare 1,8.

Max.

Sitges.

När Ted hör musik på stranden kan han inte låta bli att köra några dancemoves. Vi borde sätta honom i streetdance-skola. Han har skön rytm.

Al Fresco.

Sant Jordi + Påskafton firade vi i Sitges. Med familjen Victoria. Snart åker de hem till Schweiz. Avsked är inte lika roligt som ett HEJ.

Min vardagsfavoritposition.

Välkomna hem till oss.

Påskdagen.

Jag ligger i sängen själv. Henrik, Max och Ted sover fortfarande... Om två timmar har vi BBQ-lunch med Martina, Salomon, Aron, Cayla, Lisa, Rodrigo, Naomi och Emil. Nära vänner. Då behöver man bara sätta på grillen, ta fram något uppfriskande ur kylen och hänga i trädgården. Det tycker jag om.

Tant.

Gubbe.

Apropå min hobby.

Jag har tappat fotosuget. Har det inte i mig längre. Försöker hitta tillbaka. Famlar. Mer missnöje än glädje. Inget blir som jag vill. Kan inte få till det jag vill uttrycka. Överhuvudtaget. Behöver kanske ny utrustning. Eller en workshopkick. Känns som att min fotonyfikenhet har slocknat. Kanske. Framför allt känner jag mig så jävla kass. Velar om jag ska bita ihop eller släppa taget. Borde kanske noncha ribban och bara rulla på. Kravlöst är roligare. Eller också sätta mig ner och öva slutartid, bländare, ISO etc och få in tekniken i ryggmärgen. Plus Lightroom. Med ny kamera? Trevar vidare.

Familjen.

Lena.

Konsten att vänta in den perfekta glöden.

Marcelo.

Fördrink.

Rodrigo, Marcelo, Lena & Lisa. Henrik står vid grillen...

Kidsen.

Max, Ted, Scarlet & Lily.

Discobollen uppsatt till ungarnas tältparty.

Vårt gamla partytält som blivit förvaringstält som omvandlas till barnens partytält och övernattningsstuga.

Sant Jordi.

Hoppas att jag får en ros idag.

Igår kväll parade vi ihop våra vänner Rodrigo & Lisa med Lena & Marcelo (som tidigare var våra bästistar i Barcelona - innan de flyttade till Schweiz). Det blev en bra matchning. Ungarna somnade och vi fortsatte babbla halva natten. Både Lena & Rodrigo är fotografer och jag är wannabe, så jag försökte styra in samtalet så att jag kunde lära mig något. Fast vi hamnade på sidospår hela tiden. De har ju bott utomlands halva livet, så de snackade om att bo i olika delar av världen. Mest impad är jag av Lena & Marcelos 5 år i Tribeca. En vindsvåning som de sålde alldeles för billigt! Sedan blev det mycket prat om äktenskap och kärlek. Vi har alla hållit ihop i kring 20 år. Bara det är värt en skål.

För övrigt hatar jag Henriks blå porrljus. Marcelo sa att det påminde om anti-heroin-lamporna på Zurichs offentliga toaletter. Det gjorde mig stärkt i aktionen att stänga av skiten.

Idag har Lena shoppat 4 klänningar i Lisas butik.

Glad Påsk.

Freja, Lily, Lena, Marcelo, Ellen, Lily, Henrik, Maria, Max, Ted, Malin & Tor.

Ellen.

A la orilla

Marcelo & Lena.

Långfredag.

Klockan 14.00 säger 10-åriga Scarlet: "Det här har varit den sämsta dagen i hela mitt liv..." Först hade vi åkt till nöjesfältet Tibidabo. Det var stängt pga regn. Sedan åker vi till Caixa Science Park. Där var det 70 meters kö utomhus. Vi kör vidare till tivolit i Castelldefels - som också var stängt. På vägen dit har Freja kräkts i bilen.  Det är kallt och regnar. Vi hamnar vid havet och käkar i två timmar. Rosévinet värmer gott.

Tycker om.

Jag trivs verkligen i huset nu. Det bästa är att ute och inne liksom smälter ihop. Det enda kruxet är att jag fortfarande får utslag i ansiktet. Det är riktigt störande. Men jag orkar inte sura för det. Vet inte heller hur jag ska ta reda på vad det beror på. Försöker ignorera klieriet.

Partytältet.

Vårt partytält har blivit ett förvaringstält som vi har ställt längst ner i trädgården. Med resväskor, barnvagn, säckar med matjord, grillkol etc. Där nere finns även vår gamla soffa och Henrik har sin motionscykel där inne och brukar cykla till ett avsnitt av teveserien 24 timmar varannan kväll. Ett allt i allo tält mao. Gym, gillestuga och källare i ett... Igår kväll satte vi upp discobelysning där nere och blåste upp en luftmadrass. Ungarna såg film och sov sedan där över natten. Tydligen mysigt bland allt skrot. Med låg ribba blir livet roligare.

Familjen Victoria.

Lena är alltid på G.

Scarlet.

Snart ska vi äta lamm.

Marcelo

Lily & Ted.

Påskmyset är inlett.

Jag stod fortfarande i nattlinnet när våra gäster kom. Visserligen Lisa Wixells fina rosa. Men ändå. Oduschad. Och med dammsugaren i handen. Innan städning. Plus sovrufs i håret. Så oproffsigt. De kom tre timmar tidigare än planerat. Nu tänder vi grillen, dricker vin och ignorerar stöket. Gästsängen är bäddad.

Börjar med klubbknark.

Alexandra Stan – Mr. Saxobeat

Yin och Yang.

Det finns de som säger att summan av ens laster är konstant. Jag gör en kaffe och ser ut över bakgården där jag precis oljat in hela trädäcket. Och värst av allt. I liked doing it. Det finns ingen hejd på min präktighet i det här huslivet. Jag måste åka och köpa lacknafta strax för att tvätta av händerna ordentligt. Som sagt, det här med laster. Jag känner mig som jungfru Maria i all denna ordentlighet, så jag borde nog börja knarka för att väga upp det här.

Fotbollseftersnack.

Vi äro besegrade. Jag ger upp. Eller nä, CL återstår. Då jäklar. Tröstar med mig Crackovia, som visar exakt vad som sker i omklädningsrummet just nu.

@1799.

Els Units – Copa, lliga i champions I år igen va? 1,5 timmar kvar.

Jag börjar bli en riktig trädgårdstomte.

Här har jag gått fram med den stora sekatören. Klippt bort de nedre palmbladen. Gillar verkligen trädgårdsfix. Trodde jag aldrig.

Förbereder ankomst.

Försöker tvätta smutsiga-klädkorgen tom. Man vill ju vara ren och fin när Lena & Marcelo kommer imorgon. Numera är Marcelo hardcore banker i Schweiz, men det finns en liten rebell där innanför som vi ska försöka locka fram i helgen. Herrskapet bodde en herrans massa år på Manhattan och på den tiden var bankmannen en professionell skateboardare, sägs det... Och vem vill kolla fakta i en bra story? Lena är fotograf och en av mina främsta påhejare. Det tackar vi för. Som sagt, nu kör jag tvättmaskinsorgie. Sedan ska jag handla kylen full med färska råvaror och smaskiga godsaker hos slaktaren.

Diane Keaton to be.

Mailar med Lisa som vi ska bo hos i New York. Hon skriver att hon lägger nyckeln under dörrmattan till deras hus i Brooklyn, för de är på jobbet när vi landar. Jag är helt nipprig. Hon får det att låta som om vi ska hälsa på en familj i Arbrå. Jag kan inte sluta imponeras av allt som har med NYC att göra. Jag är totalt ocool.

Det känns som att jag ska åka rakt in i en Woody Allen film.

Fore!

Beslut.

Nu har jag velat klart. Struntar i skidåkningen. Väljer att sänka tempot istället. Känns nytt och udda.

Dagens bästa.

Jag har ett nytt projekt på gång. Som vanligt. Vi får se hur det går. I samband med det fick jag ett mail av Matt på Magnum Photos i New York idag. Han svarade på studs. Det gjorde mig glad.

Fixarsemester.

Mina händer blöder. Jag har burit tegelstenar, tagit bort buskar och krattat barr. Maken sitter på kontor. Barnen kör skottkärran. Velar inför skidåkningen. Ska jag eller inte? I påsk får vi vänner på besök också. Måste hinna köpa god mat och bädda iordning 5 gästsängar. Fast först Andorra. Eller?

Skidavslutning?

Det sägs vara minus en grad i Soldeu. Kanske kan man få sig ett sista åk innan säsongen är helt över. Borde dra ikväll. Jag gillar att spontana (nypåhittat Agrell-VERB).

Efter fördrinken. Innan middagen.

Henrik, Rodrigo & Henrik bär bort ett dött träd som de huggit ner. Manligt.