fredag 22 september 2006

Bloggvärlden är fantastisk

I tidningarna skriver de om militärkuppen i Thailand. Eftersom pappa är där just nu så blir jag lite orolig. Letar fakta på nätet och hittar några svenska bloggare som bor i Thailand. De skriver på svenska om händelserna, om sin vardag på plats och visar bilder, utan att informationen går via sensationspressen och jag blir lugn igen.

Njuter av bilderna som bloggaren "GuavaJuice…från Thailand på ren svenska" publicerat med orden:

Bara i Thailand…
Thursday 21 September 2006 @ 11:12
…kan en militärkupp förvandlas till ett jippo. En familjeutflykt, som att gå på cirkus, eller på zoo. Bara i Thailand.


Jag håller mig uppdaterad online och hoppas att det fridfulla lugnet håller i sig där nere.

GuavaJuice skriver vidare på sin blogg:

Detta var en vanlig syn i gårdagens Bangkok, dagen efter kuppen. Folk visar sitt stöd till militären genom att ge dem blommor. Jag skulle vilja skrika “Power to the People”, men här är det mer Flower from the People. Men man ska väl inte klaga. Thailändarna verkar nöjda. Allt är lugnt. Inte ett enda skott avlossades.

Vill passa på att hylla Internet och användarvänliga bloggverktyg samt utropa slagorden: Med utblick i det lilla får du inblick i det stora och genom ett enkelt litet klick, tar bloggaren med dig med ut till världens alla vrår.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hoppas att lugnet kommer att hålla i sig även idag. Det sägs att det ska hållas en demonstration mot kuppmakarna ikväll, mitt i centrum.

Om jag säger att jag inte är lite orolig - då ljuger jag.

Mitt råd till alla utlänningar som befinner sig i Bangkok måste bli: Stoppa undan nyfikenheten och håll er borta från Paragon och Siam Square i kväll. Bättre att ta det säkra för det osäkra. Inte värt att hamna i ett upplopp för några bilders eller en spännande upplevelses skull.

Anonym sa...

*skratt* tänkte bara kommentera din kommentar i min blogg. tjaa, jag är inte kär i min bartender, önskar bara att han bodde i Sverige instead.. ;P

och han förblir ett ungdomsminne. ingen jag känner i Spanien känner honom (vilket inte är konstigt, eftersom de enda jag har kontakt med nu är alla de underliga människorna som jag ALDRIG skulle ens prata med i Sverige) och det är ju inte så att han kommer från den staden där han jobbade på heller.. well. shit happens.