Farväl Stockholm

En eftertänksam morgon. Nästan vemodig. En epok är över. Flyttstädarna har skurat både golv, väggar och garderober. Idag ska jag packa ihop det sista. Våra köksstolar såldes igår ikväll. Blocket.se har nu gjort sitt. Vår fåtölj, fotpall, byrå, barnsäng, hallskåp/garderob, trehjuling, dubbelsäng, taklampor och barnfåtölj har hittat nya hem. Myrorna kommer att hämta köksbordet och kartonger med saker vi inte behöver inom kort.

I denna lilla våning har vi bott i över 6 ½ år. År då jag har sprungit runt nere vid Stureplan både dagar och nätter, gift mig, blivit mamma, startat eget bolag och rest runt i världen.

Märklig känsla att nu lämna rummet bakom sig. Det finns många vackra minnen i väggarna, men när vi blir fyra i familjen skulle väggarna krypa oss för nära, det vet jag också.

Denna vecka har jag varit närvarande i nuet. Reflekterar mycket. Tänkt på vad, vem och vilka som är viktiga för mig och för vilka jag betyder något. Och försökt träffa alla som jag tycker om.

Jag har hunnit äta lunch/fika med Cecilia, Lena, Fredrik, Dennis, Maria och styrelsen för Fair Play. Fast min äldsta vän har haft galet mycket att göra med nytt heltidsjobb, husrenovering, inskolning av två barn på dagis och bortrest man, så vi hann tyvärr inte ses. Och en annan nära vän skulle jag velat träffa mer, men vi synkar inte riktigt just nu, så det får bli en annan gång.

Känner mig tacksam att så många av mina vänner verkligen har stöttat mig i den här jobbiga flyttprocessen; hjälpt till att flytta garderober och kartonger, sorterat, lyft, målat hallen och tagit sig tid att komma förbi och prata i packningskaoset samt bjudit ut mig på mat. Tack Dennis, Bibi, Björn, Frida, Johan, Patricia, Hamid och Oscar. Ni är änglar.

Tidigare har jag jobbat i Stockholm en vecka varje månad. Nu är nästa resa inplanerad först i påsk. Det känns. Jag lämnar något – för att fortsätta något nytt. På riktigt. Wish me good luck.